Fastetid i Uppsala missionskyrka 2018

 

Fyrtio dagar innan påsk inleds fastan. Under den tiden i kyrkoåret förbereder vi oss för påskens glädje och fest genom att leva enklare och fördjupa oss i bön. Söndagarnas teman behandlar Jesu lidande och livets svårigheter. 40 dagar kommer från Israels folks 40åriga ökenvandring och 40dagarsfastor som beskrivs i Bibeln som Mose, Elia och också Jesus, genomgår. Varje söndag är en uppståndelsedag och de räknas därför bort. Fastan bryts i och med påsknatten.

Fastan är ett erbjudande om att avstå något till förmån för något eller någon annan. Traditionellt avstår man från kött, mejeriprodukter och sötsaker och ger pengarna som blir över till behövande. Idag väljer många bort något annat som sociala medier eller tv-tittande för att ha mer tid för vänner och familj. Man deltar i fastan på sina egna villkor och den är vars och ens ensak. Håll den mellan dig och Gud.

Fastan är ett medel – inte ett mål i sig.

Ett medel att fördjupa sitt böneliv, sin andliga läsning och sin självkännedom. Om vi skalar bort en del njutningar och distraktioner kan vi bättre urskilja Guds röst och lyssna till vårt eget inre. Fastan riktar sig inåt och uppåt!

Den riktar sig också utåt. Den är ett tillfälle till solidaritet med alla som ständigt tvingas leva enkelt. Ge bort det du får över! Ta tid för andra!

I vår kultur tränas vi sällan på att vänta och vi kan behöva påminnas om hur bra vi mår av att följa långsiktiga mål och beslut istället för omedelbar behovstillfredsställelse.

Vi lever också i en tid med väldigt mycket intryck och information där många vill ha vår uppmärksamhet. Om vi inte ser upp kan all hjälpsam och rolig teknik vi har tilgång till sluka oss. Plötsligt finns ingen plats för eftertanke…

Biskop emeritus Martin Lönnebo frågar sig: ”Hur ställer man in den himmelska hörapparaten i en bullerkultur?”

När vi talar om andliga övningar och askes så ligger lagiskhet och moralism på lur. Därför påminner jag återigen om att fastan är ett medel och inte ett mål i sig och vill understryka att var och en fastar utifrån sin egen förmåga.

Om du vill delta i fastan är mitt råd att du bestämmer dig för något som är så litet att du kan hålla det i 40 dagar, då riskerar du varken att hamna i missmod eller högmod.

Det finns källor från sent 200tal som nämner den kristna fastan och man såg den som en självklar del av kyrkan, precis som den ingått i judendomen. Av Kyrkomötet i Nicea 325 framgår att 40dagarsfasta var förekom inom kristenheten och på 600taket är den etablerad överallt i kyrkan.

I ortodox tradition tar man fasta på texter ur första Moseboken om att de första människorna som fortfarande befann sig i Paradiset levde som veganer och att det är först efter att de lämnar trädgården och först efter att Noa räddat delar av befolkningen och djurlivet på arken som Gud säger att människorna också får äta kött. Därför fastar man genom att äta vegansk kost.

Inom katolicismen har köttet bytts ut mot fisk i fastetid och det är enkel mat som gäller. Man betonar onsdagen, då Judas förrådde Jesus samt fredagen, då Jesus pkågades och dog som fastedagar året om men lägger tyngdpunkten på fastan innan påsk och innan jul. Först på julnatten bryts fastan och festmaten tas fram. Troligen är lutfiskens plats på julbordet en kvarleva från den tid då Sverige var katolskt och det var fisk och inte kött som serverades på julafton.

I frikyrkliga rörelser har man snarare praktiserat fasta situationsbundet och oberoende av kyrkoåret. Ofta har en sträng fasta praktiserats inför viktiga beslut och i och med svåra prövningar. Idag upplever jag en stark ekumenisk uppslutning kring fastan innan påsk och uppskattar själv att leva med i kyrkoårets växlingar.

Jag skriver detta på askonsdagens morgon och kommer innan dagen är slut att ha deltagit i en askonsdagsmässa där man får ett kors av aska tecknat i pannan. Detta inleder fastetiden. Askan symboliserar bot och omvändelse och återfinns i många bibliska skildringar av detta. Korset understryker att hela människan är drabbad av synd och att hela människan är omfattad av nåden. Jag får återigen börja om. Korset som tecknas i pannan påminner oss också om vår förgänglighet och för mig är det en stark påminnelse om att allt jag har är en gåva. När jag återigen inser detta föds min tacksamhet och vördnad för livet.

Det är nog det som fastan ytterst handlar om – att återerövra förundran och tacksamhet för de gåvor vi har och inte förbruka dem av bara farten.

Andakt och eftertanke i fastetid

Under fastan håller vi kvällsandakter i kyrksalen. Där får vi ta del av söndagens evangelium och får därefter lyssna till musik, sedan kan den som vill dela tankar med en bänkgranne eller gå fram till ljusbäraren och samtala, det går lika bra att sitta kvar och bevara tankarna för sig själv. Därefter ber vi och avslutar med en psalm.

21 februari       19.00                    Prövningens stund                       

28 februari       19.00                    Den kämpande tron

7 mars              19.00                    Kampen mot ondskan                  

14 mars            19.00                    Livets bröd           Obs! i Kryptan

21 mars            19.00                    Guds mäktiga verk

 

Kontakt Karolina Berneheim och Torbjörn Bådagård