Om församlingen

kyrksalen_wide

Missionskyrkan

  • är en plats för gudstjänster och andakter
  • har rum för församlingens barn- och ungdomsarbete, som även bedrivs på Enebygården, på läger etc.
  • är ett studiecentrum med plats för samtalskvällar, studiecirklar, föreläsningar, konferenser och kurser
  • är med sitt kafé ett öppet hus och en samlingspunkt för enskilda och grupper
  • är ett centrum i musikvärlden, bl. a. med replokaler, konserter av olika ensembler och körer
  • utgår i dag en naturlig del av Uppsalas kulturliv.
  • Missionskyrkan vill vara en kyrka för hela livet. Här kan du också få stöd, när vardagen krisar eller du har svårt att se mening i det som sker. Kyrkan erbjuder förkunnelse, själavård, och bikt samt barnvälsignelse, dop, konfirmation, vigsel – oavsett sexuell läggning – samt begravning. Du behöver inte vara medlem för att anlita Missionskyrkan.

Missionskyrkan i Uppsala vill vara en öppen kyrka, där alla som vill kan delta. Hör finner du – förutom gudstjänster – kulturträffar, musik, körer, internationellt arbete, klätterklubb, pensionärsträffar, barnverksamhet, sportlovsläger, sommarläger, bibelsamtal, diakonala stödgrupper, möjligheter till praktiska insatser och många andra aktiviteter.Att delta i Missionskyrkans verksamhet innebär att vara del av en gemenskap, som utifrån berättelsen om Jesus Kristus

  • söker tolka människors liv och vår värld
  • vill uttrycka sin tro på kärlekens möjligheter
  • önskar erbjuda människor möjligheter att verka för Guds rike.
  • Att tillhöra Uppsala Missionsfärsamling innebär att man delar en gemenskap, som har sin grund i tron på Gud.
  • Missionsförsamlingen i Uppsala
    grundades 1870. Den nuvarande Missionskyrkan invigdes 1:a advent 1983. För konsten i fonden – reliefen Att födas pö nytt och muralmålningen Livets träd – liksom kampanilens form svarar konstnären Olof Hellström, medan kyrkorummets och kryptans bibelbilder har utförts av Margareta Södersten-Johansson. Orgeln har byggts av Nils-Olof Berg, Nye, och togs i bruk i maj 1985.

Missionskyrkan är en folkrörelse med starkt lekmannainslag. Församlingens styrelse utses av församlingsmedlemmarna. Medlemskapet bygger på den enskildes beslut.

Uppsala Missionsförsamling (UMF) är en del av Equmeniakyrkan, bildad 2011 av Metodistkyrkan i Sverige (1858), Svenska Baptistsamfundet (1857) och Svenska Missionskyrkan (tidigare Svenska Missionsförbundet, 1878), som UMF tillhört.

Equmeniakyrkan är en del av den världsvida, internationella kyrkan och har nåra relationer till den Baptistiska världsalliansen (BWA), den internationella metodistiska kyrkan (UMC) samt de reformerta kyrkorna i världen (WCRC). Kyrkan är en aktiv medlem i Kyrkornas Världsråd (WCC), som samlar en stor del av världens kristenhet liksom i den Europeiska Kyrkokonferensen (KEK) och i en internationell gemenskap mellan fria evangeliska kyrkor (IFFEC). Den samarbetar vidare med kyrkor i Afrika, Asien, Sydamerika och flera europeiska länder.

Ungdomsarbetet bedrivs av SMU, som tillhör equmenia, Equmeniakyrkans ungdomsorganisation. Pastorer utbildas vid Teologiska Högskolan i Stockholm och diakoner på Lidingö Folkhögskola.

Vill du veta mer, surfa runt på denna hemsida eller tag kontakt med pastor, tel 10 00 66, eller diakon, tel 10 00 36 eller via Missionskyrkans reception, tel 10 00 35. Där kan du ocksöå lämna namn och övriga uppgifter, om du vill bli kontaktad.Vill du få församlingsbladet hemsänt, skriv till Månadsbladet.

 

Stadgar och fösamlingsordning för Uppsala missionsförsamling 2009

Läs stadgar och/eller församlingsordning genom att klicka på deras rubriker!
Uppsala missionsförsamlings stadgar
Uppsala missionsförsamlings församlingsordning

 

Uppsala Missionsförsamlings bårtäcke

Evighetens band

bårtacke
Evighetens band
är namnet på detta bårtäcke som finns att använda vid begravning i Missionskyrkan.

Över en av dörrarna till denna kyrksal står det Gud är kärlek. Det är kärlekens Gud som möter oss här, när vi firar gudstjänst eller när vi tar avsked av någon som står oss nära i en begravningsgudstjänst.

På bårtäckets ljusa botten finns fem stiliserade hjärtan som går i varandra och bildar en kedja. Dessa hjärtan är tänkta som om de vore formade av band. Band som skiftar mellan det ljusa och det mörka, som växlar från det smala till det breda. Vindlande, inte rakt. Som livet självt. Hjärtat är valt för att stå som symbol för kärleken.

Kärleken mellan
Gud – människa
människa – människa
och för att Gud är kärlek, alltigenom kärlek.

Kedjan som en symbol för det obrutna, det som hör ihop, kedjan som uttryck för att allt/alla hör ihop.
Generationer/människor som levt före oss, som finns på något sätt framför oss.

Vi som lever nu
Och de som kommer efter oss.
En obruten kedja i Gud.

Evighetens band är knutna mellan människor och mellan Gud och människa.

I ett av bårtäckets hörn finns ett lamm kviltat och ett Kristusmonogram broderat. Det är det lamm och Kristusmonogram X Ρ som finns ovanför dopkällan här i kyrkan, första och sista bokstaven i Kristus på grekiska. Α Ω – Alfa och Omega, början och slutet – omfattar och innefattar allt.

Evighetens band finns nu i Uppsala Missionsförsamling, att användas i detta kyrkorum.

 I Månadsbladet nr 4 2005 publicerades en artikel, Många stygn av omsorg, om tillkomsten och arbetet bakom församlingens bårtäcke. Läs den artikeln HÄR.

Yvonne Göranson

 

Uppsala missionsförsamling – en historisk tillbakablick

Som så många andra missionsförsamlingar har även Uppsala missionsförsamling sina rötter i 1800-talets folkväckelse. Man samlades i borgarhem och i studentlyor. Efter seklets mitt sprängdes denna ram och man samladeskom samman i Folkskolesalen (Prinsens skola) i kvarteret Toven, där den nuvarande Missionskyrkan ligger.

Teologiskt präglades fromhetslivet av nyevangelismens motto ”kom som Du är på det Du må salig blifwa”. Organisatoriskt hade väckelsefolket sammanslutit sig i tvenne missionsföreningar, stadsmissionsföreningen med klar lekmannaprofil och Uppsala missionsförening.

Sammanslagning blev en tvingande nödvändighet när på 1860-talet frågan om uppförande av en större permanent predikolokal aktualiserades. På så vis bildades 1870 Uppsala Stads Missionsförening genom att de båda tidigare föreningarna gick samman; namnändringen till Uppsala missionsförsamling kom 1921. 1875 invigdes så Lutherska missionshuset på Kungsgatan 16, precis på gränsen mellan det kyrkligt/akademiska och det expanderande borgerliga och proletära Uppsala.

Vid denna tid anordnades ibland enskilda nattvardsgångar för föreningens medlemmar under ledning av församlingens herde, den lågkyrklige domprosten C.A. Torån. Att den dåvarande högkyrkligt orienterade kyrkoledningen med ärkebiskop A.N. Sundberg i spetsen såg med ogillande på denna verksamhet kunde inte hindra den. Det var därför knappast något sensationellt när föreningen beslöt att även fira nattvard i samband med ett stort missionsmöte pingsten 1876. Uppseendeväckande var att man som talare och officiant vid nattvardsgången hade anlitat P.P. Waldenström, ett ytterst kontroversiellt namn, sedan han 1872 lanserat sin från Svenska kyrkan avvikande lära om försoningen.

Så kom det sig att omkring 300 personer, vederbörligen försedda med prästbetyg, pingstdagen den 4 juni 1876 firade nattvard i lutherska missionshuset under Waldenströms ledning. Pingstgudstjänsten 1876 blev ett tecken på den kyrkliga splittringen.

Uppsala Stads Missionsförening insåg genast vad situationen krävde och beslöt i mars 1877 som den första i landet att hädanefter i sitt eget missionshus regelmässigt fira nattvard. Fyra av föreningens medlemmar utsågs till nattvardstjänare. Missionsförsamlingens och snart nog hela Missionsförbundets speciella signum har från första stund varit dess karaktär av lekmannaburen folkrörelse.

gla_missionskyrkan_smallGamla Missionskyrkan, som invigdes 1875 och från början bar namnet Lutherska Missionshuset är byggd i klassisk engelsk/amerikansk kapellstil med läktare som i en synagoga, ett genuint reformert kyrkorum. Den gamla kyrkans yttre utformning kan än i dag ses på Kungsgatan 16. Den var vår huvudkyrka åren 1875 – 1983.

 

uppsalamissionskyrkaNya Missionskyrkan tar vara på den stora kristna traditionen med hjälp av den ledande Uppsala-konstnären Olof Hellström. När han gestaltade kampanilen, kyrkfonden och väggmålningen skedde detta i samarbete inte bara med arkitekten utan också med församlingens medlemmar och vänner. Utifrån möts besökaren av kampanilens kupade bönehänder som omsluter ett jordklot, genomstunget av korsarmar i de fyra väderstrecken. Klangen från bronsklockorna ljuder alltid i inledningen av varje gudstjänst. På fondväggen finns krucifixet Att födas på nytt i en modern treenighetens gestaltning som samspelar med muralmålningen Livets träd med de fyra årstiderna, livets kretsgång, en pendang till det levande träd som syns genom söderfönstret.

Från den gamla Missionskyrkan överflyttades bibelorden Gud är kärlek och I Sonen är lifvet i exakt kopiering och återfinns idag ingjutna över de båda ingångsdörrarna till kyrksalen. Bilden av Gudslammet har fått sin parallell i anslutning till dopkällan tillsammans med fisken och Kristusmonogrammet.

Den nya kyrkan använder sig också av den frikyrkliga traditionen med plats för både barndop och troendedop i dopkällan. Vi säger inte, att vi har ett altare i vår kyrka utan ett nattvardsbord, kring vilket pastorer och lekmän tjänar tillsammans. Vi ville når kyrkan byggdes knyta an till det bästa i missionshustraditionen och samtidigt ge plats för experiment i gudstjänstlivet.