Uppsala Missionskyrkas orgel

OrgelUppsala missionsförsamling beslöt i församlingsmöte i september 1980 att bygga kyrka i kvarteret Toven.

Redan i januari 1981 beslöt församlingen att beställa orgel till den kommande nya Missionskyrkan. Uppdraget gick till Nils-Olof Berg, Nye, tidigare uppsalabo, kyrkomusiker i Domkyrkoförsamlingen och dirigent för Allmänna Sången. Han byggde en ny mekanisk tvåmanualig orgel med 21 stämmor. Kontrollant var Hans Fagius, som dessutom tillsammans med Nils-Olof Berg var ansvarig för orgelns disposition.

Leveranstiden är läng på ett sådant instrument och datum sattes till årsskiftet 1984-85 men blev i verkligheten försenad med fyra månader. Kostnaden uppgick till nära 800 000 kronor.

Orgeln blev något djupare än ursprungligen aviserat, vilket föranledde en mindre tillbyggnad av estraden. Orgelns yttre mått är 310 x 317 x 670 cm. Detta ger ett ganska stort avstånd mellan spelbordet och huvudverkets pipor, vilket är till fördel för organisten.

Här följer en översikt över orgelns nuvarande disposition:

HuvudverkÖververkPedalKoppel
Principal 8′Gedacktbas 8′Subbas 16′I/P
Blockflöjt 8′Bourdon 8′Principal 8′II/P
Oktava 4′Salicional 8′Gedackt 8′II/I
Italiensk flöjt 4′Prindpal 4′Fagott 16′4′ II/P
Waldflöjt 2′Traversfiöjt 4′ 
Comettino II chor.Svegel 2′
Mixtur V chor.Ters 1 3/5′
Trumpet 8′Kvint 1 1/3′
TremulantOboe 8′
 Tremulant

Kampanilens 17 klockor är kopplade till första manualen och är stämda i en kromatisk skala från c2 till e3.

Orgelarkitekt SAR Ulf Oldéus, Stockholm, svarade för fasadens utformning, stramt anpassad till kyrkorummets karaktär. Färgsättningen experimenterades fram och återfinns även i kryptans bänkar. Målningen utfördes av målarmästare Birger Andersson, medlem i Uppsala missionsförsamling.

Hans Fagius satt på orgelpallen vid invigningen den 12 maj 1985. Som kontrollant lämnade han ett skriftligt utlåtande över intonationen, gjord av Jan Ryde, där ett par meningar här citeras:

[…] Intonationen är utsökt med en uppseendeväckande varm, fyllig och sjungande klang en följd också av de ovanligt vida mensurerna []”.

[] ”Skönheten och värmen i denna principal- och flöjtklang är något helt unikt. Uppsala Missionsförsamling har med denna orgel fött ett instrument med nära nog sensationella konstnärliga kvalitéer. []

 

Gunnel Fagius, som var församlingsmusiker 1982 – 85, 1988 – 2000, kommenterar:

”[…] Sanningen är att då, 1985, var det välsignat med detta välklingande och dispositionsmässiga nytänkande. ännu fanns mänga små mekaniska orglar, som kallades skrikorglar”, ett resultat av orgelrörelsens dispositionsideal, nämligen med gnistrande klangkronor av mixturer och trånga mensurereringar. Det var 1930 – 60-talens klangideal.

Om man ska uppmärksamma vår fina orgel får man inte heller glömma att nämna Lars Källmans insats. Han var med ett modernt uttryck projektledaren. Den som oförtrutet höll kontakt med både det sakkunniga orgelfolket och hade ansvaret för ekonomin. […] Han gjorde en enastående insats för att vi har den orgel vi har idag.”

Uppsala missionskyrkas orgel på CD
Hans Fagius spelade 1986 in J.S. Bachs samtliga orgelverk ursprungligen utgivna på skivmärket BIS. Det blir som helhet sjutton CD, varav en dubbel-CD är inspelad på orgeln i Uppsala missionskyrka.

 

Röster om Missionskyrkans orgel

I Uppsala missionsförsamlings månadsblad nr 4 2005 skrev Gunnel Fagius en artikel som här publiceras i sin helhet.

Utsikt från min orgelpall
Enligt Nationalencyklopedin är en pall ”enklare stol utan ryggstöd”, En orgelpall är också en ganska enkel pallkonstruktion med gott om plats för benens rörelser över pedalerna, med en och annan not eller psalmbok liggande vid sidan och plats för något litet barn som inte ville sitta i kyrkbänken utan uppe hos mamma!

Det är bra häftigt att få bestämma över ett instrument som är många instrument. Som att vara orkesterdirigent men själv spela alla instrumenten. Ena stunden får en liten flöjt vara solist medan övriga pipor underordnar sig i mjukt intonerade bakgrundsstämmor . I nästa ögonblick balanserar en klangkrona av principaler och mixturer över en djup subbas färstärkt av fagottens märgfulla toner. Rummet fylls från golv till tak. Det kan inte finnas en synt i hela världen som ger samma fysiska glädje som att sitta på en orgelpall med händer och fötter på manualer och pedaler och styra över pipornas ljudkaskader och girlander genom rummet.

Att sitta på en pall är att inta en tjänares plats. Om jag sitter på en orgelpall tjänar jag musiken och församlingen. På orgelpallen i Missionskyrkan är jag mitt i församlingen. Med församlingssången i ryggen och med körplats, nattvardsbord, predikstol och ljusbärare i halvcirkelkontakt är jag lyckligt lottad. Jag är med, jag är närvarande, synlig och delaktig i det som sker.

Och tänk så praktiskt det var den gången när pastorn pålyste en annan psalm än den som stod på psalmtavlan. Då var det bara att svänga runt på orgelpallen och tala direkt till församlingen: Nu sjunger vi psalm 292:
Jublande lyfter vi här våra händer, sjunger den glädje som enighet tänder ger dig vår arbetes dag och vår tacksamhet, handling och bön må bli ett. Och församlingen tvekade inte, inte heller organisten.

Gunnel Fagius


I Uppsala missionsförsamlings månadsblad nr 4/2005 publicerades en intervju med Inge Almén, församlingsmusiker 1975 – 1981, som här återges något förkortad.

Orgeln – ett levande instrument
Inge AlménInte många går på guidad visning i vår kyrkorgels inre. Men nu, 20 år efter invigningen, har vi bjudit in oss själva. Utan att snubbla över de åtta paren orgelskor och en och annan strumpläst äntrar vi smidigt stegen upp och klämmer in oss i orgelns allra innersta där tonerna tar form. Kopparpiporna glöder som en soluppgång. Fläkt, bälgar och väderlådor ger luft åt rör- och labialverk, täta rader av tillsammans 1300 pipor.

– Det här är en bra orgel, säger Inge Almén, som varit med från första början. Den är dessutom byggd med en exteriör som ansluter till kyrkorummet. Här ska den fungera både i gudstjänsten och som soloinstrument.

Missionskyrkans orgel är ingen stilkopia, men på den kan man spela allt från barock till romantik. Många organister har genom åren berömt orgelns vackra klang. Intonatören Jan Ryde har plockat fram det bästa ur de tjugo stämmorna. 

Orgelpipor

 Principalens fasadpipor är magnifika, säger Inge. De har en typiskt italiensk grundton och enbart med dem kan man leda hela församlingen.

Inge berättar att orgelbyggaren Nils-Olof Berg blev imponerad, när han en gång såg och hörde principalen i en italiensk kyrka och bad att få mäta upp den. En annan speciell stämma är hämtad från 1600-talspositivet i Skoklosters slottskyrka.

Unik i Uppsala är Missionskyrkans kampanil med sitt klockspel. Det tolv klockorna används liturgiskt i varje gudstjänst då första psalmen intoneras. Vid parentation klämtar klockan sju slag på tonen F – F för Frid.

– Vi fick mycket för pengarna, säger Inge Almén. Nils-Olof Berg ville verkligen placera en bra orgel i Uppsala och genom Lars Källmans framsynthet beställdes orgeln samtidigt som beslutet togs att bygga ny kyrka.                                                               Göran Almlöf


Margareta Ljungdahl, församlingsmusiker i Missionskyrkan 2003 – 2011:

Missionskyrkan har en mycket bra orgel, en av Uppsalas bästa. En orgel för öra och öga. Samt en fröjd att spela på! Den är akustiskt och arkitektoniskt väl anpassad till sitt breda och rymliga rum med den stora, böjda korväggen.

Som psalmorgel (ackompanjerande den gemensamma sången) fungerar den utmärkt och som konsertinstrument synnerligen bra i tidig, klassisk och nutida musik.