vecka 10 2018

 

”…Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.” Joh. 6:1-15

Många människor hade samlats för att lyssna på Jesus och då uppstod problemet hur de skulle få något att äta. Där fanns en pojke som hade fem bröd och två fiskar. Sedan Jesus tackat Gud började han dela ut bröd och fisk till de fem tusen människor som var samlade och de åt sig alla mätta.

 

I vår rationalistiska tid reagerar vi med att fundera på hur detta kunde ske. Kanske hade alla med sig matsäck och började dela med sig när de såg hur pojken med bröd och fiskar gjorde?Men jag tror att den här berättelsen har en annan poäng som står i motsats till rationalismens trånga världsbild, den handlar om tillit vid gränsen för vår rationalitet.

 

Också i dag är bröd en bristvara. Det finns de som menar att orsaken till de uppror som vi kallar ”den arabiska våren” var den tilltagande bristen på bröd. Inför hotande svältkatastrofer och brist på ”bröd” växte missnöjet med diktaturerna till ett uppror. De imperier som ville ha makt över områdets oljetillgångar levererade då vapen till upproret.

 

Den som kan förse människor med dagligt bröd har större makt än vapenleverantörer medan avsaknad av bröd föder uppror och förödelse. Berättelserna om Elisha i Gamla testamentet, som levde 700 år f Kr, handlar också om hur många människor blev mättade av få kornbröd. Psaltarpsalmen 107 uttrycker förtröstan på Gud som ”ger de törstande att dricka och mättar de hungrande med allt gott.” När Paulus skriver sitt brev till församlingen i Korinth påminner han också om en gudomlig rättvisa mot dem som hungrar: ”Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet.”

 

När Jesus mättade alla som samlats ville människorna göra honom till kung, men då drog sig Jesus tillbaka för det var inte konungslig makt han eftersträvade. Han talade istället om den grund i tillvaron som också kungarna var beroende av och som låter brödsäden spira på åkrarna. Jesus talade om vad Gud är, om kärlek och tillit som tillvarons djupaste grund.

 

Härskare och filosofer kan sätta upp konstruerade världsbilder som inbegriper ”världshistoriens mål”. Men ofta faller härskarnas imperier och deras högröstade skryt övergår i misär. Undantag utgör blott den världsbild som grundats på tro: trons kraft kan få oss att känna tillit därför att den har sin grund i någon vi litar på. En Gud som inte är en teoretisk konstruktion utan en erfarenhet av kärlek i den värld vi lever.

 

Vi människor skapar oss ständigt nya världsbilder och låter oss ibland fångas av den som har en grandios självuppfattning: härskare som förfogar över vapenteknologi med allt större förstörelsepotential. Om vi istället för att försöka passa in Gud i våra tankemönster betraktar världen med ”utgångspunkt från Gud”, som mystikern Mäster Eckhard från 1300-talet uttrycker sig, då ser vi smärtan och kriserna, egoismen och de växande klyftorna och samtidigt som vi ser världens ofattbara skönhet och rikedom. Tillit istället för makt.

 

Bön: Tack Gud för att vi får leva i tillit i en värld full av möjligheter. Amen.