vecka 19 2017

”…Jag tronar upphöjd och helig men finns hos den modlöse och försagde… JES. 57:15-16

 

Den som är rik har lätt att få vänner och den som har makt är attraktiv på den sociala marknaden. Den försagde däremot, blir lätt åsidosatt på festerna där de inflytelserika tävlar om kändisskapet. I skvallerpressen har den modlöse inte någon reserverad plats och när glamouren falnat för kändisen så kan möjligen alkoholism eller en ångestfylld djupdykning i utanförskap åter ge tillträde till spalterna.

Detta är inget nytt fenomen. Visserligen fanns det ingen ”Hänt i veckan” då Jesaja levde för ca 2700 år sedan, men fenomenet utanförskap fanns då liksom nu. Det fanns även då människor som levde i fattigdom, modlösa och försagda. Då som nu fanns ett förakt för svaghet och en vilja att upphöja maktens människor till gudomlig status så de som bodde i guldkantade palats tillskrevs gudomlig närhet. Dessa som levde med överklassens självgodhet och överflöd utvecklade en dekadent livsstil och inredde sina sommar- och vinterhus med dyrbar elfenben.

 

Jesaja, som var fåraherden Amos son, hade lärt sig att se en annan Gud än maktens och rikedomens. Därför predikar Jesaja om en Gud som ser de modlösa och försagda, han är de nederstas Herre. Fadern Amos hade drabbats av Guds mäktiga röst när han blev kallad att förkunna Guds vrede över bristen på trohet och medlidande. När man läser Amos bok så handlar den om en Gud som bryr sig – rättvisa är inte bara en idé eller en föreskrift utan det är en gudomlig angelägenhet. Amos röst är fylld av smärta över att de fattiga hade så svåra villkor medan de rika vältrade sig i överflöd.

 

I Jesajas budskap, om den Gud som finns hos den modlöse och försagde, kan man höra ekot av Amos rättvisepatos. Det är samma perspektiv som sedan löper likt en röd tråd genom Jesus förkunnelse. I en av söndagens predikotexter talar Jesus om dem som är hans efterföljare: ”Jag har gett dem ditt ord, och världen hatar dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen.” De som lever i maktens och girighetens värld har svårt att förstå det ofrånkomliga rättviseperspektiv som ryms i den nya lag som Jesus givit sina lärjungar. Den lag som sammanfattas med orden ”du skall älska din nästa som dig själv”.

 

Genom historiens brokiga mångfald kan man se tidlösa perspektiv upprepa sig – perspektiv som människor byggt upp. För att förklara orättvisor behövs inga illusioner om att allt är förutbestämt i en evig orsaksbunden kedja. Orättvisorna beror på ständigt återkommande strukturer som människor skapat och skapar för att tillskansa sig makt och pengar. Det är just dessa strukturer som Amos, Jesaja, Marx och Picketty har studerat. Det handlar om ojämlikhetens dynamik som ständigt skapar ny ojämlikhet. Strukturer som gör den fattige och förtryckte modlös och försagd.

 

Men både profeter och alternativa ekonomer menar att dessa strukturer inte är naturlagar utan något som människan skapat och som Gud uppmanar oss att förändra.”Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!”  (Jes. 58:7)

 

Bön: Gud, uppväck vår kärlek till den modlöse och försagde och lär oss delandets glädje.