vecka 20 2017

 

…Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord… Matt 6:5-8

 

Varför ska jag be? Vad är bön? Har vi kanske blandat ihop bön med önskelistor? Det är naturligt för när vi ber om något är det ju faktiskt med förhoppning om att få det vi ber om. Kan jag få höjd lön eller gå hem tidigare i dag? Kan du räcka mig såsskålen eller göra mig lycklig? Men att göra önskelistor till Gud i våra böner är att rabbla tomma ord, för hur önskvärda dessa listor än är kommer de inte att levereras. Innan vi svarar på frågan om varför vi ska be behöver vi ställa oss frågan vad bön är och vad det är vi söker? Kan en kristens bön vara något annat än önskelistor?

 

Vårt behov av bön och vår undran om bönens betydelse uppstår inte ur ett vacuum, tvärtom blottlägger frågan omedvetna föreställningar om både Gud och den verklighet som omger oss. Varför tror vi att det finns en verklighet inom oss som är skild från verkligheten omkring oss?  Kan vi skilja denna verklighet och våra inre föreställningar från den verklighet som vi kallar Gud. Finns Gud i vår värld eller utanför den?

 

Föreställningen om Gud som en kraft som styr och ställer i den materiella världen, och som kan ge oss t.ex. mer pengar är inte särskilt kristen utan är påverkad av vår tids modernistiska världsbild. Omedvetet döljer sig där en mekanistisk världsbild där vetenskapsmannen, om han har tillräcklig kunskap, kan förändra och omskapa vår verklighet. Gud blir i denna föreställningsvärld den osynlige vetenskapsmannen som från en neutral plats kan utdela de goda gåvor vi ber om oberoende av naturens lagar.

 

Visst finns det teologi, där de tomma orden skramlar, som utfärdar löften i Guds namn om omåttligt rika gåvor till den som ber om det. I sin extrema form utlovas att alla kan bli helade och leva i ekonomiskt överflöd om man skänker tionde och lever som en bibeltrogen kristen. Som konsekvens av denna tro predikas också att sjukdom, handikapp och olyckshändelser som drabbar enskilda personer är Guds straff för individens personliga synd och otro.

 

Om ord blir tomma och skramlar i brist på innehåll duger de bara till att skapa en fantasivärld. En sådan verklighetsflykt kan de som förordar positivt tänkande och kognitiva tankekartor syssla med, men kristen tro är det inte. Kristen tro förpassar varken intellektet eller din vardag till en plats utanför den verkliga världen. Gud är inte heller förvisad till en neutral plats utanför denna verklighet till vilken vi kan skicka våra böner. Gud är enligt kristen tro inne i det liv vi lever.

 

Hela Jesus liv visar oss på en Gud som är närvarande i vår verklighet ”För att du inte tog det gudomliga dig till en krona, för att du valde smälek och fattigdom, vet vi vem Gud är.” skriver Olov Hartman i en av våra psalmer.  Därför steg Jesus inte ned från korset och de många bönernas önskelistor blev inte besvarade. Så är bön ingen enbart andlig företeelse som fritar oss från livets materiella villkor men däremot en väg att förenas med Gud. I den värld Jesus verkar ”vet er fader vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det”. Som Hjalmar Gullberg skaldar ”…synes en ljusglans sprida sig kring vår plågobädd – då sitter vid vår sida en gud förklädd.”

 

Bön: Tack Gud för att våra materiella liv är fyllda av din närvaro, vilande i denna verklighet får vi söka din tröst. Amen