vecka 22 2018

 

 

 

”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike”. Joh 3:1-8

 

 

Att vara född på nytt har blivit en stark identitetsmarkör för en grupp av människor som kallar sig ”evangelikala.” Dessa vill gärna se sig själva som särskilda från det övriga samhället och det underlättas av att man ansluter sig till ett fastlagt normsystem i fråga om abort, alkohol, droger, sex och familj. Det är också vanligt att dessa rörelsers ledare ansluter sig till auktoritära politiska ledare med stereotypa utopier och etiska normer som kolliderar med mångkulturalismens tolerans.

 

Jesus beskrivning av pånyttfödelse är dock det rakt motsatta. ”Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden”. Jesus syn på tillvarons grundläggande villkor, i förhållande till den syn som råder i auktoritära samhällen, är den rakt motsatta och utesluter en given statisk etik eller en politisk utopi. Tvärtom ifrågasätter Jesus idén om ett utopiskt, idealt tillstånd och en lagstadgad ”rätt”. Han talar istället om en ständig möjlighet till ”rättvisa” som  en pågående förändringsprocess där vi i förhållande till varandra bör vara ständigt skapande och utgivande: En relation till det som ” inte längre -” eller ”ännu inte-” är. De ”evangelikala” ideologierna förutsätter en tidslighet som är konstant trots att tillvarons grundläggande villkor är förändring, en livsprocess mellan det förgångna och det kommande. Detta innebär en förflutenhet som inte längre kan omfattas och en framtid som inte kan förutses. Därför talar Jesus istället om en progressiv pågående förändring, en pånyttfödelse. 

 

Jesus förklaring av pånyttfödelse i texten ovan utspelade sig i ett samtal mellan honom och Nikodemus, som var farisé. Fariséerna var, liksom vår tids ”evangelikala”, djupt troende och såg som sin uppgift att följa Guds lag. Med hjälp av detaljerade regler ville de göra det enklare för alla att handla enligt lagen. Beteckningen ”farisé” betyder ordagrant ”avskild”. Deras nitiska vilja att hålla fast vid lagen bidrog till en benägenhet att avskilja sig från dem som inte förmådde följa alla regler. Därför kritiserades Jesus av dem för att han umgicks med skatteindrivare, prostituerade och andra som klassades som syndare.

 

När Jesus talar om att vara född på nytt handlar det inte om en ny förmåga att leva efter lagen eller att genom lagstiftning skapa ett rättvist samhälle. Att vara född på nytt är att lyssna till och välja den rättvisa som vilar som en möjlighet i varje människas inre. Att inifrån en upprättad relation mellan Gud och människa låta den oavgörbara framtiden rymma rättvisans möjlighet, en ”rättvisa” bortom rätten eller lagen. Det betyder att frågan om rättvisa inte kan reduceras till följandet av en regel eller applikationen av en lag. Tvärtom är gudomlig rättvisa alltid ett unikt skeende, som inte med säkerhet kan omfattas av rådande regelverk. Därför kan inte heller ett totalitärt ledarskap garantera en rättvis ordning. Det som enligt Jesus ”har fötts av ande är ande” och rättvisa måste åberopas bortom rådande maktförhållanden.

 

Jesus beskriver ett inre förhållningssätt till den andre som sätter kärleken och rättvisan före ”rätten”, juridiken och moralismen.

 

Bön: Gud låt din närvaro i vårt inre liv leda till skapande relationer fyllda av kärlek och rättvisa. Amen