vecka 25 2017

 

Det gör mig ont om folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta…” Mark 6:30-44

 

En av söndagens texter från gamla testamentet handlar om hur regnbågen kom till som ett löfte från Gud att aldrig mer låta ”himmelshavet” översvämma jorden. Ingen tvivlar numera på att det är en myt, vi vet ju hur detta ljusfenomen bildas. Men vi kan ändå låta denna myt påminna oss om tilliten till Gud hos den tidens människor. Varken denna berättelse eller berättelsen om hur Jesus mättar fyra tusen människor med sju bröd och två fiskar handlar om att naturvetenskapliga lagar upphävs. De handlar istället om Guds vilja att visa omsorg om vårt behov av trygghet och dagligt bröd och har därför hög aktualitet.

 

I vår tid är det inte i huvudsak de naturvetenskapliga lagarna utan mänskligt handlande som orsakar vår brist på trygghet och bröd. På en internationell konferens påpekade en talare ”En mäktig kosmopolitisk klass anhopar rikedomar, medan de många människor som blir över hamnar under en allt större press” han krävde ”en seriös diskussion i alla länder om hur vi kan hindra att denna ojämlikhet blir allt värre”. Man kunde tro att citaten är hämtade från Marxistiskt forum men dessa varningar som handlar om den alltmer orättvisa förmögenhets- och inkomstfördelningen framfördes i lyxskidorten Davos under World Economic Forum i januari 2007. Talaren kom från centrum för marknadsliberalt tänkande vid elitskolan i Yale. Även där har man alltså redan för tio år sedan börjat oroas av att den nya eran av global tillväxt skapar obalanser och ojämlikheter som på trettiotalet gav näring åt reaktionära och regressiva krafter. Så kan Guds röst tränga sig fram både vid Genesarets sjö och i Davos med samma omisskännliga innehåll: ”Det gör mig ont om folket.. (de) har ingenting att äta…”

 

Vi är nu mitt uppe i vår nordiska sommar som fullödigt vittnar om en skapande hand vars omsorg vill förse folken med trygghet och dagligt bröd. Inte bara rödbetsblasten och salladshuvudena skjuter upp med sina gröna blad – på krusbärsbuskarna och i bigarråträdet mognar bären till skörd. Jorden är ett mästerverk av planetär komplexitet som reglerar livet. Genom att grundförutsättningarna, till exempel fotosyntesen och syreproduktionen, fungerar så kan allt växa i våra trädgårdsland. Andra processer som kol- och kvävecyklerna, och den globala hydrologiska cykeln kopplar samman hav, mark och atmosfär. Men det är en känsliga processer där vi människor utgör en osäkra medaktörer. Vi behöver lära oss att lyssna till Guds röst och införlivas med den globala ordningen. Endast i den skapade världen kan vi höra hans omsorg om folket som saknar bröd.

 

Det är inte de naturvetenskapliga lagarna som behöver förändras utan vår förmåga till samklang och inordning i den planetära komplexitet som vi är en del av. Det handlar om fördelning, jämlikhet, ekologisk hänsyn och allas rätt till trygghet och mat. Det handlar om att bygga fred och en bred satsning på avspänningsåtgärder. Låt oss lyssna till sommaren! Låt oss hämta kraft ur skönheten i fördelning och omsorg, avståendets glädje och rikedomen i den planetära komplexitet som är vårt hem. Har du tänkt på att den bön som Jesus gav oss inte innehåller ett enda  ”jag” utan enbart ”oss”? Den avser inte heller någon bestämd plats på jorden utan ett rike som omfattar oss alla.

 

Bön: Tillkomme ditt rike och ge oss nåd att finna din vilja på jorden. Amen

 

Detta är den sista meditationen, före sommaren, med reflexioner inför den kommande söndags kyrkoårs-texter. Tack för att ni velat läsa dem och så vill jag önska er alla en riktigt god sommar och ett återseende efter semestertiden i augusti.

Arne Carlsson