vecka 3 2017

 

…”Då skall alla jordens folk lära känna ditt namn och frukta dig, så som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är helgat åt ditt namn…” 1 Kung 8: 41-43

 

En läser bibeln för att få veta hur människor som levat före oss tänkte om Gud och livets mening. Teologen Paul Tillich talar om denna mening som ”eschaton”, det viktigaste som vi sätter vår lit till, det absolut yttersta. Texten från konungaboken är ca 2500 år gammal men är påfallande modern i sin vision av ett globalt perspektiv och rymmer också en förändringsvision av såväl kultur som natur. I ljuset av moderna biologiska och fysikaliska förändringsperspektiv är det en modern utopi. Både i historiens och naturens djup presenterar sig världen, i biologiska och fysikaliska beskrivningar, formad av två till synes motsatta tendenser: Å ena sidan präglas de nya naturlagarnas världsbild av öppenhet som främjar förändring och föder komplexa nybildningar, å andra sidan avslöjar den en strävan efter lagbunden ordning.

 

I Salomos bön, som är en av den kommande söndagens föreslagna texter, ryms både radikal förändring och ordning. Tillhörighet till det av Gud utvalda folket var för Salomo en grundläggande ordning, men nu talar han om att andra folk som åkallar Gud också ska bli hörda. Perspektiven får en global räckvidd. Om någon främling ber till Gud ska han bli hörd: ”lyssna då i himlen, där du tronar, och gör det som han  ber dig om”. Denna text låter ana att motsatta tendenser av öppenhet och bundenhet är förenade, både i historien och i naturen. Oförutsägbar, gränsöverskridande förändring förenas med lagbunden ordning och tradition.

 

Tro på en ”levande Gud” är något annat än en tro på den store urmakaren som en gång drog upp urverket för att sedan dra sig undan och låta evolutionen, som en förutbestämd maskin, sköta resten. Inte heller ”kreationismen” eller ”intelligent design” kan ge svar på det kaotiska liv vi finner i naturens ekosystem. Tanken på en levande Gud ger oss möjlighet att söka tillit hos en Gud som är närvarande i materiens förändringsprocess såväl som i en lagbunden ordning. Nya naturvetenskapliga teorier har, utan att ifrågasätta naturlagarnas giltighet, öppnat vägar för vår förståelse av omvälvande händelser och mångfald. Upptäckter visar på avbrott i tidigare självklara sammanhang. Om den förenklade världsbild som handlar om förutsägbara mekaniska skeenden kan man säga som naturvetaren Woese: ”molekylärbiologin kunde läsa noter i systemet, men den kunde inte höra musiken”. Guds närvaro behöver inte vara något ingripande från en himmelsk plattform utan kan spåras mitt i den komplexa materia som är vår värld.

 

Att läsa Salomos moderna förbön för ”främlingen”, och hans vision av samhörighet mellan alla jordens folk, är som att låta det ”moderna jaget” lämna individualismens ensamma rum och smälta in i en historisk samhörighet med alla. Det är som en evolutionär resa genom tiden från Salomo fram till idag, ett svar på dagens behov av en förening mellan alla folk. Denna resa kan hjälpa oss att förstå att den här världen är helgad åt alla folk.

 

Bön: Gud hjälp oss att göra resan mot en förvandling av det moderna samhällets självtillräckliga individualism och förena oss i en strävan att dela jordens gåvor och klimatförändringarnas bördor. Amen.