Vecka 35, 2012

relief_c350Vecka 35, 2012

Mina k�ra, l�t oss �lska varandra, ty k�rleken kommer fr�n Gud, och den som �lskar �r f�dd av Gud och k�nner Gud. Men den som inte �lskar k�nner inte Gud, eftersom Gud �r k�rlek.
1:a Johannesbrevet 4:7-10

Veckans reflex

Religion st�r �ter p� agendan och engagerar m�nniskor p� internetsajter, i ensamma rum, eller i massm�ten, st�rre och mer suggestiva �n vi n�gonsin sett. Men alla som ropar �Herre, Herre� k�nner inte Gud. I v�rldens kaos, fr�n Norge till Afrika, anv�nds religion som ett effektivt redskap f�r att mobilisera st�d och underbl�sa mots�ttningar. De senaste �ren har en v�g av b�de kristen och muslimsk v�ckelse sk�ljt �ver Afrika. Mission�rer, predikanter och imamer fr�n hela v�rlden har s�kt sig dit f�r att r�dda sj�lar och v�rva medlemmar. I l�nder med sv�ra konflikter mellan olika folkgrupper och lands�ndar har religionen f�tt en viktig roll i en v�ldsspiral fylld med hat och h�mnd. I fredliga l�nder som Norge h�rs vittnesm�l om hur religionen kan vara grogrund f�r militanta mots�ttningar f�r att skapa v�ld och d�d.

Jag ser dem samlas under psalms�ng och jubel, jag h�r dem skrika ut sina budskap under rungande ovationer medan kollekthinkarna fylls med rikedom och klirr, men k�rlek �r det inte. Jag h�r talas om internetpredikanternas kraftfulla agitation och politikernas f�rtjusta poserande i deras glansfulla str�lkastarljus, men n�rhet �r det inte. Jag h�r talas om jungfrur som v�ntar �p� andra sidan�, sedan martyrerna detonerat sin d�dande last, men �mt v�rdande h�nder �r det inte. Religion �r det nog – men inte �r det k�rlek, inte �r det n�rhet och inte �r det �mt v�rdande h�nder som l�ker s�ren i kroppens och sj�lens g�mslen.

Vi beh�ver inte massornas st�d eller predikanternas ber�mmelse f�r att finna Gud i v�r existentiella ensamhet. N�r vi pl�gade av k�rlekens fr�nvaro famlar i en kaotisk v�rld beh�ver vi inte kallsinniga attentat av drogade fanatiker. Vi beh�ver en Gud som �r k�rlek och ett m�te med en som �lskar ocks� den som frusit fast i skuggan av en hotfull framtid.

Som i G�ran Sonnevis lilla dikt om en fastfrusen fj�ril: Jag kl�ttrade ner, f�rsiktigt/och lyfte sakta/fj�rilen fr�n/isen, den satt fast/med benen i isen, /var ocks�/skadad p� vingen/Vet inte om/jag skadade benen/Vi bar den till en torr/stubbe i solen/Och n�r vi kom tillbaka/efter en stund/var den borta/En n�sselfj�ril. I kontrast mot de h�gr�stade vill jag att du lyssnar till denna lilla dikt om varsamhet med djur och ting, med m�nniskor och ord, att du l�sg�r dikten varsamt fr�n den vita ytan och l�ter den flyga. D� kan ditt f�rh�llningss�tt mot v�rlden och allt levande f� varsamhetens pr�gel och k�rleken f� �msinta h�nder i m�tet med v�rldens br�cklighet och sk�rhet. Ty k�rleken kommer fr�n Gud, och den som �lskar �r f�dd av Gud och k�nner Gud. 

B�n
Herre fyll oss med den k�rlek som blir synlig mellan v�rdpersonalens v�rdande h�nder n�r de uppr�ttar den sjukes v�rdighet eller den k�rlek som viskande sjunger mellan rosornas f�rger n�r en liten n�sselfj�ril med skadade vingar snabbt flyger undan mellan sn�ren.
Amen