vecka 35 2018

 

 

 

 

 

 

”…Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp…”Ef. 4:1-6

 

 

 

 

 

Ännu en gång mognar trädens frukter,

i riklig mängd tyngs grenarna

på det åldrande trädet.

Ännu en gång

segrar livets växtkraft

men hur länge…

 

Hur länge till kan vi bärga en skörd som räcker till de betande och idisslande korna? Hur länge till kan vi upprätthålla vår överkonsumtion i den stora globala ”konsumentklassen” som ensam har de socioekonomiska förutsättningarna. Det är detta konsumtionsideal som är drivkraften bakom den ekonomiska globaliseringen och de ökande flyktingströmmarna till de rika länderna. Men just denna överkonsumerande livsstil går inte att globalisera. ”Såsom i väst, så ock på jorden” –  så har budskapet varit, men planetens ekologiska bärkraft är redan överansträngd. De smältande isarna och sommarens allt för höga värme vittnar om detta.  Det är inte hållbart med den ökande konsumtionen som förbrukar planetens olja, sötvatten och odlingsbara jord.

 

När Gud talar till profeterna i gamla testamentet är det för att genom ”exemplet Israel” visa världens folk hur de kan leva i en hållbar mänsklig gemenskap. Gud är förvisso ett mysterium, den outgrundlige, men när han ger sig till känna är det på ett begripligt språk. När profeterna i gamla testamentet tar till orda är det för att påverka de politiska, sociala och ekonomiska förhållandena i samhället. Gemensamt för alla profeter var att de kritiserade makthavarnas religiösa kotterier och deras orättvisa och godtyckliga maktutövning.

 

I Jesus profetiska uppdrag vidgas budskapet från att ha gällt ett särskilt folk till att gälla hela mänskligheten. Hoppet handlar inte längre om hoppet för ett folk eller en troendegrupp, nu är budskapet att ”så älskade Gud världen…”. Gud verkar för ett enande av alla folk och i vår tid är för första gången i historien ett sådant perspektiv möjligt: Aldrig tidigare har världens folk och nationer varit varandra så nära. Men precis som i gamla testamentets profetiska berättelser gör beslutsfattarna i dag en ängslig gir och låter rädsla och girighet gå före solidaritet med de mest utsatta. På nytt avvisas nu flyktingen och klyftorna vidgas mellan rika och fattiga. De ekonomiska eliterna är överens med de marknadstroende och i deras världsbild finns ingen alternativ framtid. Men på samma sätt som profeterna påminde om att elitens makt är begränsad påminner oss klimatförändringarna om nödvändigheten av en annan ordning som harmonierar med allas lika rättigheter och planetens ändliga resurser.

 

I detta perspektiv erbjuder Paulus ord om ”en enda kropp och en ande” en möjlighet till omvändelse av historiska mått: När en sammanhållen värld i harmoni med livets villkor är drivkraften, istället för ackumulation av ekonomiska värden. ”Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan.” Där i mänsklighetens djup finns Guds vilja nedtecknad och i dag är det enda vägen för planetens fortlevnad.  

 

Bön: Gud, väck i oss den kärlek som ger alla människor samma hopp och samma mod att förändra världen. Amen.