vecka 37 2018

 

”…Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?..” Joh 11:28-44

 

Den här texten handlar om vår rädsla för det okända, för döden. Ju mer vi vet om tekniska och biologiska samband ju mindre utrymme har vi för det okända och oväntade. Men de tekniska moderniteterna neutraliserar inte det okändas mysterium, lika lite som de förklarar en förälskelse i ett slumpmässigt möte med en okänd. Då är det svårt att se något orsaksmässigt samband i att just vi, just då, fick träffas och uppleva det där omtumlande mötet. Vår tekniska kultur för oss bort från det oväntade och mysteriösa och lurar in oss i en oansvarig lättja inför det okändas mysterium. Därför skräms vi av döden. Vi skyggar inför den ogenomträngliga dimslöja som utgör skillnaden mellan en levande och en död person. Något  som utplånar den rymd som nyss fanns i den döda kroppen.

 

Det moderna samhället har öppnat nya möjligheter för oss att leva ett gott liv. Att dessa möjligheter också rymmer motsatsen – utplånandet av allt liv på planeten, vill vi helst förneka. Istället satsar vi på tekniska framsteg som ska lösa både klimatkrisen och livets skörhet. Nya tekniska och medicinska framsteg har givit oss hissnande möjligheter att förlänga livet och tänk om de också kan ge oss evigt liv så vi slipper döden: ”Life science” öppnar för fantasier om att döden kan elimineras till en fråga om när i tiden vi övervunnit den. Redan nu är detta en lönsam affär som svarar för sju procent av den totala svenska exporten, ett värde på 95 miljarder som sysselsätter 42000 personer.

 

Tillsammans med ”Life science”– berättelserna har det vuxit fram en snårskog av populära TV-program och hemlighetsfulla skrönor. De beskriver möten med döda personer, gamla hus med mystiska steg och dunkningar som ska påvisa att det finns en parallell värld. Vidskepliga berättelser har fått en ny marknad. Dessa berättelser och spökhistorier vill upphäva och avslöja livets hemlighet genom att konstruera parallella världar. Behovet av kontroll över det oväntade genom en förutsägbar parallell värld oskadliggör den andra berättelsen som låter mysteriet förbli beslöjat. Genom att ”avslöja” det okända förnekas mysteriet. Det okända som vi kan erfara, men som förblir dolt, det vi kan närma oss enbart genom att erkänna vår begränsade kunskap.

 

Kanske den här berättelsen om Lasaros inte alls handlar om en parallell värld utan istället om att behålla  dödens mysterium och tilliten till det liv som rymmer död. Kanske den här berättelsen vill det rakt motsatta mot alla nygamla ”spökhistorier” om dunkande ljud och klampande steg i gamla rivningshus och i plötsliga möten med döda personer. Kanske den här berättelsen inte vill vara ett avslöjande av livets mysterium utan tvärtom en påminnelse om att livet inte är förutsägbart och orsaksbundet.

 

Livet rymmer döden inte som ett hot men som ett löfte, ett hopp. Utan att pressa in mysteriet i vår tillfälliga modernitet av Life science och spökhistorier, vill denna berättelse öppna vår värld mot det okända. Föraningen om döden är aningen om livets djupaste frågor som i olika kulturer och olika tidpunkter fått olika svar. Närmandet till döden och föraningen om döden  följer oss genom livet. Från den mekaniskt förklarade tekniska världsbilden vill berättelsen om Lasaros återta livets mysterium och ge oss frihet att överlämna oss åt döden som en gåva från Den Andre.

Bön: Tack Gud för livets mysterium och dödens öppning mot det okända. Amen.