vecka 38 2017

”…Marta ,Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”

Luk 10:38-42

 

Bilden av kyrkorummet på den här hemsidan är en bred och öppen bild som liksom vill omfamna alla i rummet – Kristus öppnar sina armar mot alla. I söndags underströk pastor Bådagård kyrkans uppgift att stödja mångfalden i världen genom bilden av det utbuktande kyrkorummet. Kyrkan kan klara denna uppgift, inte genom att blunda för motsättningar, skillnader och gränser, utan genom att inse att det viktiga  är kyrkans centrala budskap: ”…bara en sak behövs”.

 

I vår tid är det mycket som pockar på vår uppmärksamhet: Vi känner krav på att vara effektiva, ha hög status, göra karriär och få inflytande. Många av dessa krav kan vara berättigade, eller perifera, men alla fordrar de vår uppmärksamhet och stress har blivit en av vårt samhälles svåraste folksjukdomar. Men i någon del av vårt medvetande vilar en nostalgisk dröm om  en varm famn som omsluter oss på alla sidor som en livmoder. Å ena sidan livets utmaningar och andra sidan behovet av trygghet. Öppenhet mot slutenhet, mångfald mot sekterism.

 

Går det att förena de många kraven och utmaningarna med tillförsikt och trygghet utan att söka skydd i undanflykter eller sekterism? Är det möjligt att gå vidare i en framgångsrik karriär utan att trampa ned andra? ”…Vi har fått nog av förakt. Vi har fått nog av de självsäkras hån, av de högmodigas förakt.” som det står i en av söndagens texter. Finns det möjlighet att bygga ett ”rum”, en kyrka eller ett samhälle där alla kan leva ett värdigt liv och där de materiella tillgångarna fördelas så att alla kan få del av det goda livets förutsättningar?

 

I den dominerande ekonomiska teorin står ”egoismen” i centrum –­­ de egna fördelarnas drivmotor: Om alla söker sitt eget bästa kommer resten att ordna sig genom tillväxtens nedsipprande välsignelser. Samma fokusering på ekonomiska tillgångar har i allt för stor utsträckning kommit att känneteckna  framgångsteologin och dess värdering av framgång och rikedom som tecken på att man gör Guds vilja. Men när Jesus söker ett centrum och en bekräftelse på Guds vilja är det de minsta och svagaste, den andre, som hamnar i fokus. Det är gemenskapen, den alltomfattande mänskliga gemenskapen, som är platsen för Guds närvaro i världen. När Jesus påpekar att ”…bara en sak behövs” är det en radikal markering mot strävan att begripliggöra Gud genom att reducera hen till en kapitalistisk vinstmaskin.

 

För att vi ska veta att det är Gud vi söker måste Gud bli igenkänd som Gud. Det kan inte ske i någon beskrivning eller begränsande bekännelseskrift. Språkets otillräcklighet har att göra med livets ständiga föränderlighet. Det finns bara en väg att möta den verklighet som överskrider vår föreställningsförmåga och den handlar om den utgivande kärleken i mötet med den andre.

 

Bön: Gud lär oss känna igen dig i centrum av vårt livs utmaningar så att din kärlek öppnar oss mot det ljus som ger världen liv. Amen.