vecka 39 2017

 

”… i drömmen såg han en trappa som ledde från jorden, och Guds änglar gick upp och ned för den…” 1 Mos 28:10-17

 

Jakobs stege har den kallats, den där drömmen om en stege som gick ända upp till Guds boningar. Det är många som drömmer om makt och då kan makten över kyrkan eller kontakten med Gud vara den yttersta demonstrationen av allsmäktighet. Som bilden av en stege på vilken änglarna går upp och ned och förmedlar Guds makt till människan. När Donald Trump svor presidenteden så omgav han sig av pastorer som prisade honom som den av Gud utvalde – det är samma pastorer som sedan ger honom rätt att i Guds namn utradera ett annat land med miljontals innevånare.

 

Vad är det som driver fram behovet av en stark ledare och en allsmäktig Gud? Vad är det som driver oss att tillverka vapen som kan förinta hela mänskligheten? Är det rädslan och skräcken som får oss att sätta vår tillit till vapenmakten, är det ytterst avsaknaden av trygghet som får oss att hårdna? Kan verkligen vår framtida välfärd och våra barnbarn skydda oss om vi bygger militära baser och omringar alla dem som inte underkastar sig?

 

Låt oss återvända till texten om Jakobs stege när vi söker ett svar. Han hade lagt sig att sova med en sten under huvudet och när han vaknade ur sin dröm var han fortfarande där vid stenen. Också vi lever i en slags uppvaknandets tid när illusionerna om de starka männen och de stora berättelserna har spruckit.

 

Det är då, när vi vaknar upp ur drömmen som krisen kommer, när vi finner att huvudet vilar på samma sten som när vi somnade. Där finns ingen stege. När vi inser att drömmen var en spegling av våra egna fantasier, teorier och fördomar uppstår en kris lika outhärdlig som ett tillstånd av ångest. Det är när den bristande trovärdigheten i de övergripande berättelserna avslöjas som vi antingen börjar famla efter nya drömmar eller återupprättar gamla utopier – som om dessa kunde skänka oss trygghet.

 

När politikernas visioner brister framstå den totalitära makten för många som ett alternativ. Det är därför vi ser marscherande våldsverkare som demonstrerar sin tro på det rike som för länge sedan avslöjats som destruktivt. Och motdemonstranter som med liknande våld visar samma destruktivitet i sin kamp om makten. Många är beredda att underkasta sig den totalitära ideologins löften för att få trygghet.

 

Men det finns de som vägrar underkasta sig och försöker hindra maktens framfart med sina kroppar. För dem är det bra när illusioner spricker och när falska drömmar avslöjas. När Jakob vaknar så har drömmen givit honom en annan insikt än trygghet genom makt. ”Om Gud är med mig och skyddar mig på denna min färd…” så formulerar han sin insikt. Drömmen hade givit honom insikten om tillitens betydelse. En tro som handlar om ”tillit” istället för makt. När skräcken och rädslan släpper behöver vi inte det hårda: ”Nej låt dig ej förhårdna i denna hårda tid. Dom alltför hårda brister, dom alltför styva mister sin vass udd därvid.” (Wolf Biermann)

 

Det finns en likhet mellan drömmen om Jakobs stege och Jesus. Båda öppnar vägen för en gudsrelation som väcker tillit. Paulus beskriver den när han säger att ”Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss.”

Bön: Vi tackar dig Gud för den tillit som din närvaro ger oss inför framtidens oskrivna blad. Amen.