vecka 43 2017

 

 

”…En profet blir ringaktad bara i sin hemstad och i sitt hem.” Matt 13:53-57

 

Vem var han egentligen, Jesus, Josefs son? Hur var det att växa upp i den där familjen när rykten om att Maria, hans mamma, mött ängeln Gabriel då hon som ung trettonåring blev gravid? Hur var det att vara pojken Jesus i en tradition där berättelser om profeterna levde som kulturella förebilder och gigantiska föredömen? Hur var det för Jesus när det viskades om att han kanske var den där Elias som skulle komma tillbaka och befria det förtryckta israeliska folket?

 

Å ena sidan en åldrande pappa som efter sin flykt för att rädda familjen undan förföljelse nu levde som hantverkare i Nazareth och å andra sidan en mamma, en ung och vacker kvinna med förväntningar av historiska mått på sin son. Hur kändes det för pojken som skulle ha sin far som föredöme när det var modern som blev tilltalad både av ängeln Gabriel och den gamla Hanna, som när hon var 84 år profeterade om Jesusbarnets roll som befriare?

 

Hur var det för Jesus att leva upp både till rollen av Josefs son och till rollen som ”Guds son” i den sociala kontext som var hans uppväxt? Hur var det att leva i spänningen mellan rollen som Josefs son i snickarverkstan och Guds son i den religiösa och politiska kontexten? I svaret på de frågorna kanske vi finner både Jesus upphöjelse av det vardagliga livets värde och hans beslutsamhet i Getsemane: Att överlämna sig till en trolig avrättning. Den djupare mening han hade sett fanns både i det vardagliga livet och i den okända verklighet som döden rymmer.

 

För dem som sett honom växa upp var det svårt att uppfatta den dubbla kallelse han hade ­– att både vara en del av deras vardag i det tillfälliga och att predika det eviga. Att vara både Josefs och Guds son. Vännernas misstro blev för Jesus en besvikelse, det kan man höra på hans kommentar: ”En profet blir ringaktad bara i sin hemstad och i sitt hem”.

 

Men för Jesus fanns det ett samband mellan vardagens kontext och den stora ”mening” som var hans drivkraft. Detta dubbla perspektiv gick som en röd tråd genom allt han sa: ” Vad ni har gjort mot dessa, en av mina minsta, det har ni gjort mot mig…” I åkern finns pärlan och i det oansenliga senapskornet finns något som är större än alla andra örter. Som Ingrid Bergman i rollen som abbedissan i filmen ”Klockorna i S:t Mary” säger till en reporter som undrar vad hon förlorat eftersom hon gick i kloster: ”Man går inte in i kloster för att man förlorat något – man gör det för att man funnit något.”

 

Detta är också den djupa innebörden i profeternas tal. Profeten lyfter fram en fördold kunskap om framtiden i ljuset. Filosofen Leibnitz beskriver det som ”pregnans futuri”, havande med framtiden. I nuets sinneserfarenheter ryms ett svårfångat innehåll som avslöjar framtida konsekvenser av våra handlingar. Det är inte bara summan av alla delar utan en tendens och en riktning som finns i det omedelbart upplevda. Profeten har ett uppdrag att avslöja den kunskap som en levande Gud tillför våra liv – en erfarenhet som integrerar det sinnliga med en andlig närvaro som ger oss mod att älska.

 

Bön. Tack Gud för att du vill visa oss den innebörd i våra liv som skänker vår vardag en djupare mening. Amen.