vecka 8 och 9 2018

 

Jesus sa” …Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” – ”Nej, herre sade hon, men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.” Då sade Jesus till henne: ”Kvinna din tro är stark, det ska bli som du vill.” Matt 15: 21-28

 

Det här är berättelsen om hur Jesus i kontakt med en lidande medmänniska ändrar sig från att vara judisk nationalist till att vara humanist.

 

Jesus avvisade en hjälpsökande kananeisk kvinna genom att jämföra henne med hundarna. På Jesu tid var det vanligt att använda ”barnen” som symbol för det judiska folket, och hundarna var ett elakt skällsord man använde om dem som var hedningar, de som inte tillhörde det judiska folket. Den kananeiska kvinnan var inte judinna och därför avvisade Jesus först hennes bön om hjälp.

 

Att bryta med en tradition kräver mod och övertygelse, särskilt om traditionen upplevs som grundläggande för det samhälle man är en del av. I sin första spontana reaktion var Jesus därför kvar i den judiska nationalismen. Det var inte enbart det judiska folket, som satte sin lit till stamtillhörigheten. Redan 500 år tidigare hade kampen mellan stamtillhörighet (tribalism) och någon form av demokrati förts mellan olika filosofskolor. Kanske var det Sokrates och hans lärjungar som tog de första stegen bort från tribalism mot humanism?

 

I ljuset av denna månghundraåriga kamp och den rådande nationalismen var Jesus hårda reaktion på den kananeiska kvinnans hjälpbehov begriplig. Enligt denna nationalism var Jesus sänd för att hjälpa Israels folk och den judiska religionen var sammanvävd med det judiska folkets befrielse och utvaldhet. Men inför den kananeiska kvinnans förtroende bryter  Jesus den starka släktskapstraditionen och öppnar för en tillhörighet genom tro istället för genom släktskap. Det var inte första gången som Jesus bröt med den judiska nationalismen. Inför en romersk officer som vädjade om hjälp för sin son, hade Jesus tidigare låtit sig övertalas att hjälpa också andra än det egna folket. ”Sannerligen inte hos någon i Israel har jag funnit så stark tro. Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket…”   När Jesus talar om dem som ”skall komma från öster och väster” upphäver han trång nationalism till förmån för religiös global tillhörighet. Det var inte fråga om någon slags ”ersättningsteologi” som förminskade den judiska religionen utan snarare allas möjlighet att få del av det ”himmelrike” som utlovats åt judarna.

 

När Jesus flyttar fokus för Guds kärlek från släktskap till tro knyter han oupplösliga band mellan den judiska religionen och den kristna traditionen. Den exkluderande nationalismen byts mot en inkluderande internationalism.  Samtidigt öppnar han upp religionen att handla om världen utanför dogmatiken och budorden. Religionens djupaste innebörd manifesterar sig i en förändringsprocess med ett humanistiskt och sekulärt perspektiv. Det som vidgade den religiösa omsorgen var en kananeisk kvinnas behov av hjälp med sin sjuka dotter och den sjuka sonen till en romersk officer. Det mänskliga lidandet väcker Jesus medkänsla med alla som sätter sin lit till honom.

 

Jesus beslutar att bryta med tribalism och nationalism för att låta ett internationellt och humanistiskt perspektiv gälla och detta är en utmaning också i vår tid. De imperialistiska motsättningarna driver människor på flykt undan bestialiska krig och katastrofer – flyktingströmmarna över medelhavet kräver hela tiden sina offer. Nationalismen svarar med stängda gränser genom att hindra människor som betraktas som främlingar att få hjälp. I den kampen tar Jesus ställning för en inkluderande global samhörighet som bryter med nationalism och stängda gränser och öppnar för en humanism som ifrågasätter våra passkontroller och migrationslagars giltighet.

 

Bön: Gud låt din kärlek förena oss till en global samhörighet som öppnar gränserna och låter våra svärd bli till plogar. Amen.