”…Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.” Mark 3:31-35
Jesus ville säkert inte förneka sin egen relationen till sin mor och sina bröder men han påpekar att det vi gör och är förenar oss mer än familjeband. I den lutherska traditionen har ”rättfärdiggörelse genom tro”, i motsats till gärningar fokuserat oss på vår tro. Det har minskat uppmärksamheten på det vi gör, som om detta saknar betydelse när vi tror på nåden. Men för Jesus speglar det vi gör, också det vi är i vårt inre – han visar hur nåden ger oss makt över det vi gör.
Den lutherska kyrkans starka fokus på nåd, i förhållande till gärningar, har gjort oss blinda för djupet i den judiska tradition som Jesus tillhörde. Det är en av orsakerna till den besvärande ersättningsteologin, som tolkar kristendomen som en ersättning för judendomen och som stör vårt förhållande till våra judiska rötter. Det är också en del av stödet för den kyrkliga antisemitismen och det som gjorde ett av historiens mest avskyvärda illdåd möjligt. Teologen Jakob Wirén skriver i boken Att ge plats för den andre: ”Idag behöver allt teologiskt arbete bära på en självkritisk medvetenhet om judisk-kristna relationer och den destruktiva kapacitet som finns i den kristna traditionen.” Kristendomen ersätter inte judendomen utan är för de kristna en fortsättning av Guds uppenbarelse genom historien. Vår syn på vem Jesus var skiljer sej åt i judisk och kristen tradition, men utesluter inte en djup samhörighet. ”Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.”
Vår förmåga att skilja på gott och ont är oss given av nåd. Den är en förutsättning för att vi ska kunna göra Guds vilja och den kan ge oss mod att inta en självkritisk hållning som främjar intellektuell hederlighet och ödmjukhet. Tro och handling är inte ett motsatspar utan är ömsesidigt beroende av varandra. Ett historiskt exempel på hur tro och handling kan smälta samman är biskop Tor Andraes inkännande beskrivning av profeten Muhammeds gudserfarenheter – de som gav Muhammed en profetisk kallelse. Denna kallelse var på samma gång andlig, social och politisk. Senare tiders wahhabism och jihadism, som exkluderar alla andra religiösa erfarenheter än en bokstavstrogen islam, har förhindrat en överbryggande förståelse av den muslimska profet-litteraturen för både kristna och judar. Den anda som genomsyrar den profetiska litteraturen är inte krigisk utan visar en genomgående omsorg om samhällets svaga och utstötta. Det finns i Jesus verksamhet en anknytning till Gamla testamentet och profeternas kritik av såväl den politiska som den kultiska makten. Hans förkunnelse och verksamhet hämtar inspiration ur profetlitteraturen på ett sätt som avvisar föreställningar om profetlitteraturen som enbart våldsam och lagisk. Samtidigt som han sätter nåden i centrum.
Den som gör Guds vilja, säger Jesus, är min bror. Hans uttalande visar att de inte finns någon motsättning mellan tro och gärningar. Tro på en profetiskt inspirerad idé om rättvisa, som alltid överskrider befintliga juridiskt-politiska ordningar, förutsätter en Gud som är utspridd i det liv som är och utgör en relationell mångfald. En sådan Gud låter sig inte utnyttjas för politiska maktambitioner. Snarare ger denna gudsbild oss möjlighet att ta ett steg mot en enad mänsklighet som söker en övergripande ordning fullt igenkännbar för alla. i kan få en övergripande förståelse av rättvisa som en oavslutad uppgift som hela tiden utmanar världens orättfärdiga ordningar.
Bön: Gud, låt oss mitt i tidens ström inspireras av din rättvisa och söka din vilja. Amen.
