”…Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu…” Matt 2:1-12
Bröllop i Kana, fest och jubel, mat och dryck flödar, lite lätt salongsberusning börjar höja välbefinnandet. Då upptäcker arrangörerna att vinet börjar ta slut, en prosaisk händelse utan andra effekter än att feststämningen mojnar och jublet blir lite mer avslaget. Maria som hyste omsorg om brudparet bad Jesus göra något åt detta. Motvilligt skred Jesus till verket och fixade nytt vin av vattnet från judarnas reningsceremonier.
Vad ska vi med denna berättelse till och varför står den upptecknad i evangeliet? Lite gott vin kan bidra till det välbefinnande som materien erbjuder vår mänskliga gemenskap och passar väl in i den gudomliga omsorgen. Men hur förvandlingen från vatten till vin gick till ryms dock inte inom ramen för vår världsbild. Så kanske denna föreställningsvärld är för trång när inte tron på en gudomlig närvaro i materiens djup ingår i den? Och kanske händelser som rör sig utanför vår nuvarande naturvetenskapliga horisont kan tillföra nya insikter om de införlivar nya aspekter med vår gamla världsbild? Denna tanke hindrar inte att vi måste rensa bort ”fejk-news” och konspirationsidéer, alltså påhittade falska samband som är inkompatibla med vår evidenta kunskap.
Den en gång så berömde 1500-tals matematikern Girolamo Cardano riktade en uppmaning till sin samtids läsare och betonade vikten av ödmjukhet och tolerans inför det okända. Hans uppmaning känns aktuell också i vår samtid: ”Endast detta vill jag be dig om, o läsare, när du griper dig an min redogörelse för dessa märkvärdigheter, att du som rättesnöre inte håller upp ditt mänskliga intellektuella högmod, utan snarare jordens och himlens väldighet och vidsträckthet.” När Jesus förvandlar vatten till vin som ett uttryck för gudomlig omsorg i vardagen är det lätt att avfärda det som en skröna, eftersom det mänskliga intellektet ofta utgör ett högmodigt rättesnöre. Händelsen på bröllopet i Kana skulle annars kunna hjälpa oss med tilliten i det lilla, som en övning i tro på att Gud vill ingripa i den stora okända materiens hemligheter.
Tilltro och tillit behöver inte vara tvärsäkerhet eller förutsägbarhet, sådant ryms endast inom slutna system. Vår fysikaliska värld rymmer system som inte är slutna utan består av levande organismer. I verkligheten är själva livet ett öppet system i ständig och oberäknelig växelverkan med universum. Från tidens begynnelse fram till nu är allt liv beroende av sammanhang och växelverkan med den omgivande världen. Vi såväl som all materia är en del av den ständiga förändring som livet utgör.
Ulf Danielson, professor i teoretisk fysik, beskriver ett fenomen inom partikelfysiken där komplexa system kan tillskrivas egenskaper som inte uppbärs av de enskilda beståndsdelarna. För mig är denna beskrivning, inom ramen för vår kunskapshorisont, en påminnelse om möjligheten att få nya insikter. Materien själv rymmer en brygga av tilltro till Gud som verksam i en nyskapande omsorg. Inför denna omsorg vill jag be dig att du som rättesnöre inte håller upp ditt mänskliga intellektuella högmod, utan snarare ödmjukt låter dig fyllas av tilltro till Guds nyskapande möjlighet.
Bön: Gud låt din kärlek väcka vår tilltro till möjligheten att leva i din nyskapande kärlek. Amen.
