”…Se din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl…” Matt 21: 1-9
Bilden av Jesus som en konung, ridande på en åsna kan kännas motsägelsefull. Mäktiga konungar brukade rida stridshingstar och inte åsnor. Samtidigt associerar texten till profeten Sakarja som lovar att en kommande konung ska förinta alla stridsvagnar i Efraim och upprätta fred mellan folken. Hur det går för den som i ringhet ställer sig framför en stridsvagn fick vi veta på Himmelska fridens torg i Peking i juni 1989. Ett fredligt uppror, med stöd av de flesta Pekingbor, slogs ned med tanks som mejade ned de fredligt demonstrerande studenterna.
Himmelska fridens torg är inte den enda platsen där människor mejats ned av maktens vapen. Under de senaste decennierna i vår världs historia har nya auktoritära ideologier inspirerat till maktfullkomliga strategier och världens imperier har återupptagit kärnvapenupprustningen. Egenmäktiga ledare skaffar sig makt för att demonstrera sin kontroll över befolkningen och naturtillgångarna. Det kan synas som om världen är indragen i en dystopi utan slut. Men det mäktiga USA-imperiet med sin överglänsande krigsindustri har redan fått erfara att vapnen kan krossa städer och bryta ned strukturer men inte bygga fred. För att bygga fred är en konung ridande på en åsna en starkare kraft än stridsvagnar.
Mot imperiernas makt står det som Sakarja kallar ”dotter Sion” och som kanske liknar det författarna Michael Hardt och Antonio Negri benämner ”Multituden”: ett folk som vill vrida världen rätt. Denna stora mängd är enligt författarna varken folket (allt för enat), massan (för anonym och passiv) eller arbetarklassen (för snäv) utan en annan slags mängd. ”Fråga inte vad mängden är utan vad den kan bli” heter det i en central passage. ”Mängden” är ett politiskt projekt, människor och rörelser som samarbetar utan att ge upp sina olikheter. Mot Imperierna står mängden, de skapande och älskande människorna som inte vill känna några gränser och vars främsta vapen är kärlek. Mängden visar sin kraft i Belarus som massdemonstrationer mot vapen och tortyr, i palestinska familjer som sätter gemensam omsorg före ockupationens förtryck och hos alla dem som kämpar för rättvisa och fred när demokratin hotas av manipulation och vapenmakt.
I Nya Testamentet benämns de som samlas omkring Jesus som laos och ochlos. Båda orden med betydelsen vanligt folk i kontrast till imperiets och religionens eliter och den makthavande klassen i Jerusalem, de som ofta attackerade och kritiserade Jesus. Kritiken mot Jesus ledde slutligen till hans utstötning och korsfästelse bland annat för att han försvarade och understödde laos och ochlos, den marginaliserade och alienerade ”hopen”. I dag när en pandemi och stora klimatförändringar hotar vår överlevnad är många lika maktlösa som laos och ochlos. Med dem förenas vi till ett folk som sjunger Hosianna Davids son och hyllar Jesus som predikade: ”den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav.” Tillsammans kan vi bli den mängd som söker fred bland folken ”från floden till världens ände”, från den plats vi känner till det som ligger bortom vår horisont.
Bön: Gud giv oss nåd att bli en i ”hopen” runt Jesus för att förenas till en tjänande rörelse för fred och rättvisa. Amen
