”…gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.” Luk 10:17-20
Jesus sände ut några lärjungar i förväg till varje plats han tänkte besöka. Så gjorde han också denna gång och när de kom tillbaka var de förtjusta över att demonerna lydde dem men Jesus avvisade deras tal. Föreställningar om en osynlig värld full av mäktiga demoner var vanlig under denna tid. Sannolikt hade inte kristendomen överlevt de många hedniska gudarnas inflytande om inte kejsar Konstantin ca 300 år e Kr hade byggt en mängd kyrkor till den ende Gudens ära. Kanske hade inte heller Muhammed senare befäst sin tro på Allah, den ende Guden. Då som nu utövade de många gudarna stor makt över både kejsaren och folket.
Skillnaderna mellan ”hedningarnas” relation till sina gudar och de kristnas relation till sin Gud var den största tänkbara. För ”hedningarna” räckte det om de fick gudarnas stöd genom att be och önska medan de kristna snarare sökte vara Gud till lags. Det är också det som förenar de tre Abrahamitiska världsreligionerna judendom, kristendom och islam genom tron på en Gud som inte kan manipuleras genom magi.
Att använda religion eller Guds namn för att utöva makt över andra människor har alltid varit sekterismens kännetecken. Jesus avvisade alla sådana tendenser. ”Gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.” var Jesus svar på den hedniska världens tro på demoner och onda andar. När fariséerna frågade när Guds rike skulle komma var svaret avvisande: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon… Guds rike är inom er”. Guds rike var för Jesus inte en kommande ordning utan en möjlighet att nu leva i hans kärlek, en verklighet som ”är”. Det handlar inte om ett rike där de rättroende utövar makt över de andra, tvärtom: ”om din broder gör orätt så förlåt honom”.
När någon säger sig driva ut onda andar, ha makt över sjukdomar eller blir rik genom att locka människor att ge bort värdesaker och pengar så kan vi se detta som en varning för sekterism och hedendom. Sekteristiska ledare säger att de har en för andra oåtkomlig kontakt med Gud som ger dem rätt att utöva sin makt. Jesus avvisar genom hela sitt liv sådan maktutövning och säger: ”den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare…”
Om religion används som maktmedel och sekteristiska tolkningar av bibeln får fotfäste kan politisk makt vara frestande också för kristna grupper i vår tid. Evangelikala ledare i USA har flera gånger jämfört president Trump med kung Kyros – som att Gud använder Trump liksom Han använde Kyros. Efter den babyloniska fångenskapen fick kung Kyros Guds uppdrag att återuppbygga Jerusalems tempel. Då meddelade Kyros: ”Alla jordens riken har Herren, himlens Gud, givit mig, och han har ålagt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda”. I den bibeltolkningen bortser de evangelikala ledarna från att deras före detta president ljuger, förtalar, förtrycker och diskriminerar. Eftersom det är svårt för oss människor att veta vad Gud vill kan lätt Guds vilja bli synonym med den egna gruppens ambitioner. Att Jesus avvisar all sådan sekterism hindrar inte grandiosa personligheter att utöva sin makt i religiösa grupper. Sällan utger de sig dock för att vara de andras tjänare annat än möjligen i manipulativt syfte.
Bön: Gud låt Jesus uppenbara din vilja för oss så att vi kan tjäna varandra i frihet och kärlek.
