“En profet blir ringaktad bara i sin hemstad och i sitt hem.” Matt 13:53-57
När Jesus kom till sin hemstad ifrågasattes hans förkunnelse av dem som bodde där. ”Är det inte snickarens son?” ”Varifrån kommer hans visdom…?” ”Så blev han en stötesten för dem?”
De tyckte sig veta allt om varandra och världen: Här ska ingen komma och göra sig märkvärdig och tro sig vara förmer än andra. Det gäller även i vår tid – ju mindre kunskap vi har ju mer dömande mot andra människor tenderar vi att vara. Det kanske till och med är så att klassklyftan har ersatts av utbildningsklyftan vilket får politiska konsekvenser i många länder. De som känner sig missgynnade av kunskapssamhällets utveckling söker sig gärna till ledare som talar föraktfullt om boklig lärdom – ett slags populism.
Det är svårt att vara självkritisk och se de begränsningar som finns i den egna världsbilden. En blir lätt hemmablind och tycker sig äga en sann bild av världen. Då behövs något att ta spjärn emot, som kan ge ett alternativ. Filosofen Jonna Bornemark, som likt en profet kritiserar vår samtids mätbarhetskult, påpekar att vi löser våra problem genom att spalta upp, kvantifiera och beräkna. Våra mantran effektivitet, kvalitetssäkring och evidensbasering skapar en övertro på kalkylerande metoder och rationaliteter. Men håller de inför vår tids krav på förändring?
När Bornemark sökte efter en motpol fann hon filosofen Nicholas Cusanus från renässansens första århundrade. Han tillhörde en mystik klostertradition som tänkte sej förnuftet som uppdelat i ett kalkylerande ratio och ett reflekterande intellectus. Detta intellectus stod i sin tur i relation till ett icke-vetande. Utifrån denna tankemodell reflekterar Bornemark över vår tids bundenhet av det kalkylerande ratio som har distanserat oss från icke-vetandets okända världar. Hos Giordano Bruno, en annan medeltida tänkare som på liknande sätt sökte förstå liv och materia, finner Bornemark perspektiv som blivit bortträngda i vår senmodernitet: världen som levande snarare än mekanisk.
Världen som levande är också Gilles Deleuzes, en av våra samtida filosofers, utgångspunkt. Han liknar den klassiska filosofin vid en statlig apparat med strikta regler och kategorier. Mot denna tankemodell ställer han det ”nomadiska tänkandet” som befinner sig utanför murverket och skapar sprickor i det traditionella tänkandets omsorgsfullt uppförda arkitektur. Världen är under ständig förvandling, som ökenlandskapet omvandlas allteftersom vinden omformar sanddynerna och havet skiftar skepnad utan att erbjuda någon fast form eller riktmärken.
När Jesus kom till sin hemstad så häpnade man. Han kom som en ”nomad” och hans liv och tänkande hade ”vuxit ifrån” hemstadens gemenskapsrum. Ska vi bli Kristi efterföljare måste vi våga bryta upp från det statiska och färdiga för att, till exempel utifrån pandemins och klimatförändringarnas verklighet, skapa nya definitioner och andra visioner och idéer. Nu är förändringens tid, nu är nomadtid, tid för intellectus att relatera till icke-vetandets värld i sökandet efter Guds rike.
Bön: Gud befria oss från att i hemmablind stagnation klamra oss fast i det som varit och hjälp oss att i kärlek skapa nya mönster för gemenskap och förändring. Amen.
