vecka 14 2020

”…Mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk…” Jesaja 56 :6-8

”På sociala medier sprids rasism mot somalier, samt skadeglädje och hån, efter nyheten om att en stor andel av de som avlidit av coronaviruset i Stockholmsområdet var svensksomalier.” Jag citerar ett reportage ur tidningen EXPO för att jag inte förmår citera direkt ur de sociala medier där dessa fruktansvärda angrepp på de stackars drabbade människorna uttryckts. Det är uppenbart att det finns ett  fasansfullt ”virus”, med ännu farligare långtidsverkan, som sprider sig i kölvattnet av coronaviruset. Främlingshat och rasism är inget nytt eller unikt i mänsklighetens historia men Bibelns Gud tecknar en annan vision där främlingen välkomnas. Där beskrivs hur ”Främlingar som sluter sig till Herren… får komma till mitt heliga berg.”

Bibelns texter visar att migration och människor på flykt var vanligt även för flera tusen år sedan. ”När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor bland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv.” Det är i denna tradition som Jesus bestämmer sig för att rida in i Jerusalem på en åsna. Folket som var runt omkring honom förstod hans anspelning på Messias, deras befriare, och hälsade honom med tillropet ”Hosianna, Davids son, välsignad vare han som kommer i Herrens namn…” Det är också i denna tradition vi firar palmsöndagen med budskapet om ett rike som inte avgränsas av nationella eller rasistiska gränser.

Om vår gemenskap, vårt hus, ska bli en plats för ”alla folk” krävs en global mognad. Coronapandemin har visat på behovet av solidariskt samarbete över alla gränser och den har även avslöjat en primitiv osäkerhet mot ”de andra”. Hur stor solidaritet kan vi då förvänta oss av vår religion som har globala anspråk? Jag tror vi bör erkänna värdet av andra kulturmönster än vårt eget och bereda oss på att omfördela resurserna för att uppnå en social gemenskap över gränserna.

Vår solidaritet med ”de lika” behöver utvidgas till solidaritet med ”de andra”. I Guds blick förenas ”alla folk” med samhörighet i mångfalden. Behovet av mångfald i den globala gemenskapen framträder när vi innesluts i en kosmopolitisk samhörighet. Detta perspektiv uppskattar ”annanhet” hos de andra och ser i den en källa till glädje och utvidgad kreativitet.

Att förenas i en global mänsklighet kräver en historiskt helt ny kompromiss mellan materiell och kulturell rättvisa. Vi befinner oss mitt i en global pandemi och är på väg in i en ännu djupare förändringsprocess där klimathotet förändrar villkoren för mänskligt liv på vår planet. Mer än någonsin kräver detta ett globalt perspektiv med lösningar på komplexa ”olikhetskonflikter”. Vi är på väg in i  en framtid där främlingen inte ska förtryckas utan räknas som infödd och vara älskad som en av oss.

Bön: Förena oss Gud till en global skapande gemenskap som kan finna lösningar på vår tids utmanande konflikter. Amen.