Vecka 7 2020

”Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom.”

Joh 6: 60-69.

Vilka var de lärjungar som drog sig tillbaka och varför? Vart gick de senare i livet och vad tänkte de när Jesus korsfästes? Det är ju på samma sätt nu, några drar sig tillbaka och vill inte längre dela en församlings gemenskap och några kommer tillbaka. Vilken livsåskådning eller existentiell grund för sina liv finner de människor som inte kommer tillbaka? Svaret på den frågan kan berika vår tro.

Ibland har förkunnelsen i kyrkan stigmatiserat dem som lämnat gemenskapen. Några av oss har trott att vi har rätt att döma människor och skrämma dem till tro genom hot och helvetesläror. Detta är naturligtvis lika orimligt som att vår kyrkotillhörighet skulle vara någon slags fribiljett till en himmelsk tillvaro efter döden. Hur rättvist skulle det vara mot de miljarder människor som levt långt före både Jesus och Abraham? Alla dessa människor har ju varit med och utvecklat våra mänskliga villkor. Låt oss i tacksamhetför deras insatser och för det hopp och glädje vi kan få genom vår tro avvisa alla sekteristiska antydningar. Jesus hotade inte dem som lämnade honom utan frågade dem som var kvar: ”…Inte vill väl också ni gå er väg?” Han underströk också att tron inte var någon slags prestation utan ”en gåva av fadern”.

 

Guds kärlek som utgör den kristna trons kärna behöver en atmosfär av rymd och tolerans för att komma till sin rätt. Istället för sekteristiska perspektiv behövs insikter om sambandet mellan det oändligt stora och det oändligt lilla, ett samband som skapar tillit till livets möjligheter. Detta samband kan bestå av tillfälligheter, gynnsamma omständigheter och frivilligt utnyttjande av möjligheter som för livet vidare mot sitt mål. Under kosmos historia har planeten jorden en gång, och endast en, kunnat hölja sig med liv, gröna växter och mänskligt skapande. En enda gång har kosmos förmått höja sig till medvetande och givit människor hopp om kommande vårar genom de spröda bladen på en snödroppe. Om Guds kärlek får bekräfta inkarnationens djupa närvaro blir vår kommande tidsepok med människan i centrum kanske en överraskande kärleksfull tid. Kanske denna epok innebär de mest hoppfulla och dramatiska förändringar sedan de zoologiska epokernas början för ca 80 miljoner år sedan.

Om vi anlägger detta vetenskapliga perspektiv på våra liv blir alla sekteristiska och nationalistiska avgränsningar av Guds skapande handlingar som en hädelse. Istället får vi glädjas åt trons mysterium som vi fått som gåva och i omsorg om dem som inte längre följer Jesus lita på att Guds kärlek omsluter och verkar genom alla.

Bön: Tack Gud för den tro som ger oss mod att leva och älska. Amen.

 

vecka 6 2020

Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.” ”Matt 19:27-30

Jesus proklamerar en omvänd värderingsskala för de dolda krafter som styr våra liv. Och då menar jag inte några slags demoner utan snarare de omedvetna krafter som  påverkar det vi gör av vår tid på jorden. Det vi trodde var berömvärt kan i själva verket vara omedvetet och destruktivt. Det som Freud tyckte sig ha upptäckt: En inre värld av erfarenheter och värderingar kan styra våra känslor och handlingar men alla är inte berömvärda och just därför gömda i det omedvetnas kammare.

Jesus hade nyss förklarat för sina lärjungar hur svårt det är för en rik att komma in i himmelriket, ”det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike”. Mycket pengar kan ge oss möjlighet att vara generösa men är ofta en stark kraft som hindrar en rättvis fördelning av jordens tillgångar och faktiskt till och med vår överlevnad. När Jesus blottlade detta förhållande gick den rike mannen bort från honom.

Man behöver inte spekulera i apokalyptiska händelser, med andevärlden som aktörer, för att förstå att det enligt Jesus är något fel på våra värdeskalor. Jesus vänder på skalan 180 grader, så att de som är först skall bli sist. I den aktuella debatten om klimatkrisen gör Johan Rockström på samma sätt med Donald Trumps värderingsskala. USA:s president kallar klimatkrisen för en domedagsberättelse. Det kunde inte vara mer fel skriver Johan Rockström, ”i verkligheten är det den fossilberoende världen som orsakar död och krig – medan klimatomställningen representerar fred och hälsa”.

Att synliggöra dolda drivkrafter kan vara upprörande för dem som menat sig vara goda. För Trumps image att framstå som rättvis och fredsälskande blir det pinsamt när hans handlingar leder helt åt andra hållet. Att vara rik  i en fattig värld eller frihetsälskande politiker i en auktoritär kultur är motsägelsefullt, om man förespråkar rättvisa och allas lika värde. Att komma in i himmelriket där rättvisa enligt Jesus är en dygd är svårt för den rike. När den politiska värderingsskalan byts till en GAL-TAN skala, där auktoritet värderas som en motsats till frihet kan en anpassning till denna skala, för den som tidigare värderat frihet högst, ge intryck av makthunger istället för värdekonservativ stabilitet.

Man kan kritisera GAL-TAN skalan för att ha värderande inslag av “god mot ond” eller att sakna vänsterperspektiv, eftersom ingen av de sex dimensionerna representerar fördelningspolitik. Alla värderingskalor bär spår efter sina konstruktörer och Jesus har skapat en egen: Hans värderingsskala har de fattiga och relationen mellan Gud och människa som tyngdpunkt där makt och pengar inte konstituerar gränserna. En sådan skala erbjuder ett nytt rum för samhällelig organisation och politiskt deltagande där makt  och pengar inte konstituerar gränserna. Detta samhälles ideal är ett rike med multipla sfärer och subjekt, ett rike som inte är hänvisat till det förgångna eller till kommande utopier. Guds rike är nu, mitt ibland er och nära, en kosmopolitisk gemenskap och dynamisk rörelse som växer fram ur Guds barmhärtighet.

Bön: Låt ditt rikes hemlighet leda våra hjärtan och handlingar mot fred och frihet. Amen.

vecka 5 2020

”…Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat…”

Matt 13:31-33

Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.” ”Matt 19:27-30

Jesus proklamerar en omvänd värderingsskala för de dolda krafter som styr våra liv. Och då menar jag inte några slags demoner utan snarare de omedvetna krafter som påverkar det vi gör av vår tid på jorden. Det vi trodde var berömvärt kan i själva verket vara destruktivt. Det som Freud tyckte sig ha upptäckt: En inre värld av erfarenheter och värderingar kan styra våra känslor och handlingar men alla är inte berömvärda och just därför gömda i det omedvetnas kammare.

Jesus hade nyss förklarat för sina lärjungar hur svårt det är för en rik att komma in i himmelriket, ”det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike”. Mycket pengar kan ge oss möjlighet att vara generösa men är ofta en stark kraft som hindrar den rättvisa fördelningen av jordens tillgångar och faktiskt till och med vår överlevnad. När Jesus blottlade detta förhållande gick den rike mannen bort från honom.

Man behöver inte spekulera i apokalyptiska händelser, med aktörer från andevärlden, för att förstå att det enligt Jesus är något fel på våra värderingsskalor. Jesus vänder på skalan 180 grader, så att de som är först skall bli sist. I den aktuella debatten om klimatkrisen gör Johan Rockström på samma sätt med Donald Trumps värderingsskala. USA:s president kallar klimatkrisen för en domedagsberättelse. Det kunde inte vara mer fel, skriver Johan Rockström, ”i verkligheten är det den fossilberoende världen som orsakar död och krig – medan klimatomställningen representerar fred och hälsa”.

Att synliggöra dolda drivkrafter kan vara upprörande för dem som menat sig vara goda. För Trumps som försöker framstå som rättvis och fredsälskande blir det pinsamt när hans handlingar leder helt åt andra hållet. Att vara rik i en fattig värld eller frihetsälskande politiker i en auktoritär kultur är motsägelsefullt, om man förespråkar rättvisa och allas lika värde. Den politiska värderingsskalan kompletteras nu med GAL-TAN skalan, där det auktoritära är motsats till frihet. En del politiker, som tidigare värderat frihet högt, anpassar sig nu till denna skalas auktoritära pol vilket ger mig intryck av att de är makthungriga istället för värdekonservativt stabila.

Alla värderingskalor bär spår efter sina konstruktörer och Jesus har skapat en egen: Hans värderingsskala har de fattiga och relationen mellan Gud och människa som tyngdpunkt där makt och pengar inte konstituerar gränserna. En sådan skala erbjuder ett nytt rum för samhällelig organisation och politiskt deltagande där makt och pengar inte konstituerar gränserna. Detta samhälle har multipla sfärer och subjekt som ideal och är inte hänvisat till det förgångna eller till kommande utopier. Guds rike är nu, mitt ibland er och nära, en kosmopolitisk gemenskap och dynamisk rörelse som växer fram ur Guds barmhärtighet.

Bön: Låt ditt rikes hemlighet leda våra hjärtan och handlingar mot fred och frihet. Amen.

vecka 4 2020

”…Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte” Joh 4: 46-54. (3:e e. trettond.)

Har jag fel när jag tolkar in en irritation i Jesus svar till ämbetsmannen? Denne hade hört talas om att Jesus hade förvandlat vatten till vin på ett bröllop och kanske kunde Jesus göra ett under också med hans svårt sjuke son? Jesus umgicks ju inte med ämbetsmän och personer i överklassen så när en sådan person sökte upp Jesus så var det enbart för att utnyttja hans förmåga att göra ett under.

Jesus hade ju kunnat smickras av detta och låta sig inneslutas i hans statusfyllda värdegemenskap men istället antydde han, genom sin irritation, ämbetsmannens bristande intresse för de fattiga och nedersta. När den mäktige behövde hjälp passade det att komma. Men Jesus såg också mannens verkliga sorg över den sjuke sonen och gav honom hjälp. Händelsen blev en tankeställare i ämbetsmannens liv och han började förstå vad tro är.

 

Du behöver inte tro på magi men kan likväl behålla tron på Gud, även om denna tro inte är omedelbart förenlig med den yttre sekulära normen. Du behöver inte heller förlita dig på moderna ”magiker” som i självsäker arrogans säger sig helbrägdagöra människor i välbetalda showföreställningar. Du kan leva i en församling där man tillåts leva med motsägelsefulla föreställningar för att söka din trygghet i en religiös tradition. I själva verket bygger de flesta etablerade teologiska traditioner på att Gud inte är en förtingligad realitet i samma mening som tomtar och troll. Du kan lugnt utveckla din tro på Gud som en kärleksfull närvaro av nåd i en till synes obarmhärtig värld.

Om du vill ta tron på en skapande Gud på allvar får du också erfara att du är en del av en ständigt nyskapad värld. Det du tror dig veta förändras hela tiden av nya infallsvinklar och perspektiv. Det blir då inte trovärdigt att lita på en specifik kunskap som slutlig sanning, i stället får du leva i en konstruktivt prövande tro som söker sin tillit hos den levande Guden ”som hjälper både människor och djur”

 

Bön: Herre i dina vingars skugga söker vi ro i en orolig tid. Amen.

 

vecka 3 2020

Jag vill inte ha något vittnesbörd om mig från någon människa…” Joh 5:31-3

Jesus är så övertygad om att han är utvald för den uppgift han fått av Gud att han inte behöver någon annan legitimitet eller behöver hänvisa till något utanför honom själv. Hans gärningar vittnar om ”att Fadern har sänt mig”.

Kanske kan detta associeras till våra naturvetenskapliga sanningar som inte heller kan referera till någon enhetlig bakomliggande naturordning utan bevisas sanna genom hypotetiska slutsatser inom ramen för sin vetenskapsgren. Ändå behåller fortfarande genetiken sitt grepp om människan och existensen genom att erbjuda visionen av att allt går att reducera till kemi. Det handlar om att naturvetenskapen strävar efter att fånga verkligheten i sin helhet genom att söka efter universella principer GUT (Grand Unified Theory). Denna ambition delar den med många teologiska projekt som till exempel kreationismen. Men sakförhållandena i vår värld är så mycket rikare än vad vårt förnuft och våra teorier kan förstå och formulera.

Jesus hänvisar istället till ”Fadern som sänt mig”, en konkret och helt obevisbar berättelse om en gränsöverskridande Gud som har vilja och närvaro. En Gud som älskar och befriar människan. Denna osannolika Gudsbild är den kristna teologins mångtydiga ljus. Mötet med denna Gud sker enbart genom trons erfarenhet och skiljer sig från den förkunnelse som grundar sig på ockulta skeenden. Jesus tror på Fadern som uppenbarar sin vilja genom nyskapande handlingar som återupprättar livet i den materia som Jesus liv är en del av. Blinda får sin syn, lama kan gå och hos de fattiga väcks ett hopp om befrielse.

 

Vårt liv i Kristi efterföljelse kan därför bara ha nådens ljus (lumen gratie) som utgångspunkt och innebära ett ändlöst nytolkande och nyskapande som samtidigt är en del av en förändrande rörelse. Tro är också förtröstan på ett oväntat blivande (Deleuze) som förändrar själva den ordning som plågar världen. Istället för legitimerande vittnesmål bekräftas Jesus kallelse genom hans handlingar som är en pågående återupprättelse av allt liv. Nu när klimatkrisen kräver en total förändring av våra levnadsvanor utmanas vi alla att omvärdera allt mänskligt liv, alltifrån skogsskövling till krigshandlingar och vanemässiga utsläpp av fossila gaser.

Genom vår församlings 150-åriga historia som uttolkare av den kristna bekännelsen kan vi aktualisera det särskilda ljus som kommer ur Jesus liv och förkunnelse. Denna gestaltning, tillsammans med den globala kyrkan, kan öppna för en ny kreativ tolkning av radikal  Gudsnärvaro genom tron på Jesus som uttrycker nådens verk i allt liv.

Bön: Tack Gud för nådens ljus som skapar liv och frihet i våra liv.  Amen.

vecka 2 2020

”Du är min älskade son, du är min utvalde.” Mark 1:9-11.

Allt mänskligt liv är möte, det är inför den andre vi blir till som människor och det är i mötet med Johannes som Jesus, påverkad av den tidens heliga skrifter, definierar sin kallelse. Hans uppgift som människa var inte att förverkliga en färdig plan, inte ens en gudomlig sådan, utan att på ett ansvarigt sätt relatera till den politiska och sociala verklighet han mötte i sin samtid. ”Du är min utvalde”: I fokus står det liv som låg framför Jesus som bara han kunde ana och förverkliga. Jesus gick ut i öknen i fyrtio dagar och man kan ana den ångest han kände när han insåg att han var den utvalde, Guds son. Från tystnaden i öknen gick han sedan ut och förkunnade att ”Guds rike är nära”.

 

Att drabbas av plötslig insikt om att vi som mänsklighet befinner oss i ett vägskäl kan driva vem som helst till ångest och tystnad. Valet blir svårt i vår tid eftersom de stora berättelserna som förklarar vårt livssammanhang är ”döda” eller brister i trovärdighet. Också Greta Thunberg våndades inför klimatkrisens hotfulla scenario och gick in i en period av svält och tystnad under nittio dagar. Efter denna kris insåg hon att hon ville bli aktivist. Hennes kloka föräldrar avrådde, men hon hade gjort sitt val. En unik självständighet växte fram ur hennes insikt om allvaret i budskapet: Lyssna på och ta konsekvenserna av klimatforskarnas rapporter! Hennes entydiga och klara budskap väcker vrede hos både makthavare och deras medlöpare.

Kanske är den stora berättelsen om Guds närvaro i den materiella världen ändå inte död. Också i vår tid fylls människor av ett överraskande mod, bryter tystnaden och skapar en global rörelse av enighet inför den hotfulla framtiden.  Är det om ett sådant skeende psaltarpsalmen skaldar: Jag kröner en hjälte…. Min hand skall vara hans fasta stöd, min arm skall ge honom styrka. Ingen fiende skall överrumpla honom, ingen våldsman skall kuva honom…”? Att det just nu är en ung kvinna i en sekulariserad kontext som innehar hjälterollen kanske förvånar teologerna. Men det är bara ett uttryck för hur svårt det är för den institutionaliserade kyrkan att förstå inkarnationen. Dogmatiken, den gemensamma kyrkans erfarenhet och läroframställning, kan ibland vara ett hinder för att förstå Guds nyskapande handlingar. Kanske är förutsättningen för verkliga möten på efterföljelsens väg en öppenhet för Gud som en erfarenhet vi inte helt begriper – Gud som radikalt annorlunda.

Så kom du då till sist, du var en främling, en myt-gestalt som jag hört talas om. Så många hade målat dina bilder men det var bortom bilderna du kom. Vi trodde du var användbar, till salu, vi skrev ditt namn på stridsbanér. Vi byggde katedraler högt mot himlen men du gick hela tiden längre ner.” Ylva Eggehorn

Bön: Gud öppna våra sinnen för din närvaro i världen så att vi kan följa dig. Amen

vecka 1 2020

Bort allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.” Joh 2: 13-22

Bakgrunden till detta uttalande av Jesus rymmer mer än bara vrede över alla penningväxlare och månglare som slagit sig ned i templets förgård. Bakgrunden avslöjas av Jesus när han försvarar sitt våldsamma uppträdande i templet. När hans kritiker kräver att han legitimerar sin rätt att slänga ut månglarna svarar han ”Riv ner detta tempel, så skall jag låta det upp stå igen på tre dagar.” Efter Jesus död och uppståndelse förstod lärjungarna att han talat om sin egen kropp som det tempel som skulle rivas och uppstå igen efter tre dagar. Såväl tempelmaterien som kroppen var Guds boning.

Berättelsen är en pendang till det julbudskap vi avnjutit i julens texter som handlar om hur Gud träder in i materien och blir människa. En revolutionerande tanke som vänder upp och ned på våra föreställningar om ande och materia och går rakt in i vår tidsepoks mest angelägna frågor: hur förhåller vi oss till materien och hur behandlar vi jorden?

Så väl templets tunga stenar som kropparnas lättrörliga materia döljer det gudomligas närvaro i skapelsen. Här slår Jesus undan fötterna på alla andliga traditioner som går ut på att befria anden från kroppen. Kroppen som Guds tempel och templet som Guds boning talar, liksom födelseundret i Betlehems stall, samma språk: Gud själv är en del av sin egen skapelse och all rivalitet mellan det skapade och skaparen upphör. Därför är det också genom materien och den skapade världen vi kan lära känna Gud. Utgångspunkten är inte Guds självuppenbarelse i någon direkt anblick utan det mänskliga svaret på Guds tilltal och handling genom den skapade världen.

Så här en tid efter jul när julgirlanger och kommersialismens alla julerbjudanden slokar som bortglömda krukväxter kanske Jesus vrede mot månglarna blir begriplig. När vår slit- och släng-kultur har bevisat sin charlatanroll med sina tomma löften om ägandets lycka är det dags att fråga efter en djupare mening med livets mysterium. Kanske det är tid att söka efter en materialism med sakral karaktär sedan marknadens tomma löfteskarusell stannat av och endast dess bidrag till den ekologiska krisen är kvar?

I tystnaden efter julens larm kan vi lyssna till påven Franciskus ord i miljö- och socialencyklikan ”Laudato si”: ”När inkarnationens mystik når sin kulmen väljer Herren att nå oss i vårt innersta djup genom ett stycke materia. I Eukaristin har fullheten redan nåtts; den är universums levande centrum, från vilket kärlek och outsinligt liv flödar över.” Nu är dags för eftertanke och glädje, eftertanke i respekt för och varsamhet med jordens tillgångar och glädje i njutandet av materiens alla goda gåvor. Om Gud värderar skapelsen så högt att han själv väljer att bli en del av den, då blir allt våld mot materien och all klimatförstörelse en skamlös synd och alla solidaritetshandlingar med världens fattiga och utstötta en del av Guds handlingar i världen.

Bön: Gud förlåt oss att vi gjort ditt hus, planetens luftrum, till en saluhall för marknadens drivkrafter. Lär oss att vårda din materia på allvar och varsamt glädja oss åt allt liv. Amen.

vecka 52 2019

” Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket…”Matt 18:1

Kyrkoåret börjar med första advent och fram till årets slut slår texterna an en kraftfull ton med både barnet och mönstret från de stora myterna i centrum. Där finns bebådelsen av det barn som skall göra mäktiga verk, som skall störta härskare och upphöja de ringa. I vår tid skriver författaren John Sjögren i en recension av StarWars filmerna: ”myterna blottlägger den kanske djupaste sanningen om existensen som pekar bortom denna värld”. Genom alla dessa berättelser stärks människan i sin naturgivna tro på att det finns en sannare och större verklighet bortom vår begränsade värld. Också vi kan förhålla oss till en sådan tro genom att förtrösta på en sådan djupare mening. Därmed fokuseras uppmärksamheten mot denna djupare mening som historien och världen bär.

Myterna attraherar  och fascinerar oss för att de kan berätta sanningen om oss själva. För många av mina barn och barnbarns generationer blev Star Wars-filmerna den stora gemensamma berättelsen. Liksom den bibliska berättelsen har sådana myter en grundstruktur: Det handlar om att våga bryta upp från vår ordnade tillvaro och kasta sig ut i det okända. Den handlar om oöverskådliga skeenden för att till sist kunna återvända till ordningen. ”…om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket”. Kanske återspeglar myterna något av Guds eviga ljus och blottlägger den djupaste sanningen om existensen. Jesus visar oss denna sanning, inte genom action eller storslagna effekter, utan genom sin kärlek till de minsta och genom sin död och uppståndelse. Hans världsordning leder till solidaritet med de fattigaste, tvärt emot vår, där de rikaste är störst och bäst på kapitalackumulation, maktmonopol, rasism och nationalism.

Många människor tänker att livet på jorden saknar mening och att himmelriket efter detta liv är det högsta man kan uppnå. Men Jesus predikar om att Guds rike är nära och att det är människans roll att söka efter det och denna insikt, att människan är ett subjekt i historien, har givit generationer av människor möjlighet att söka efter ett annat rike här och nu. Berättelsen om Jesus handlar om hur Gud så älskade världen att han utgav sin enfödde son, hur Gud blev människa mitt i vår historia. Julens händelser placerar barnet och människans frihet i historiens centrum.

Även i den djupaste innebörden av det vi kallar antropocen sätts människan och hennes frihet i centrum. Planetens och därmed mänsklighetens överlevnad förutsätter en ny världsordning. Den nyliberala ekonomen Fredrich Hayek menar att den som kontrollerar ekonomin också kontrollerar andra aspekter av livet, såsom människors mål med livet och vad som värderas högst, kort sagt vad människor tror på och strävar efter. Men nu står vi inför ett val som inte innebär enbart en fördelning av överskottet i samhället utan där människans överlevnad och frihet hotas. Då kan inte ekonomernas och politikernas snäva dikotomier mellan å ena sidan central planering eller å andra sidan produktion för enskildas vinst vara de enda alternativen. Vi behöver en ny världsordning där barnet/människan, värderas högst.

På samma sätt som det lilla Jesusbarnet framstår som en ikonisk motbild mot sin tids furstar står bilderna av några barn som uppfordrande utmaningar i kontrast till vår tid: den sextonårige Greta Thunberg, den döde treåringen Alan Kurdi som flöt upp på en strand vid Medelhavet och den extremt utmärglade Fatima Ibrahim Hadi 12 år, en av de 85000 barn som dött i svältens Jemen. Bilderna av barnen utmanar oss till omvändelse och uppmanar oss att söka ett annat rike.

Bön: Tack Gud för att du givit oss möjlighet att omvärdera vad vi trott på och våga söka efter ditt rike. Amen.

vecka 51 2019

 

 

”När Elisabeth hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: `Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig´…” Luk 1:39-45

 

Denna text är en av de vackraste texter jag vet. Två förtrogna kvinnor som båda är havande och säkert har delat sina tankar och känslor inför förlossningen. Säkert har de också pratat om vem som är far till Marias barn – tankar fyllda av både allvar och fruktan. När Elisabeth hör Marias hälsning hör också fostret i hennes inre Marias röst och sparkar till i henne. Lukas berättar då att Elisabeth fylldes av helig ande och ropade ut en välsignelse med hög röst. Berättelsen speglar mod och innerlighet, kvinnlig närhet och lojalitet.

 

Även om en kvinna vet allt om den man som hon väntar barn tillsammans med, är hon ensam att bära det embryo som hela tiden växer i hennes inre. Ett barn som förändrar hennes liv och verklighet till något helt nytt. För Maria var denna förändring verklig i dubbel bemärkelse. Hon skulle föda en son och han skulle ”kallas den högstes son”. Det handlade om att tro på något som var svårt att sätta ord på, att hålla sig öppen för något helt annorlunda, något som inte fanns i hennes föreställningsvärld. I denna situation gick Elisabeths rop rakt in i hennes tvekande oro och hon brast ut i en lovsång som hade tydliga associationer till profeternas löfte om en befriare. Hennes religiösa föreställningsvärld gick ihop med den verklighet hon mötte, det finns inget innanför eller utanför, bara en verklighet. Det gudomliga mötte henne mitt i det vardagliga livet.

 

Delade Elisabeth och Maria denna extraordinära upplevelse med varandra genom tyst samförstånd eller försökte de beskriva något av mystiken för varandra? Mötte de samma svårighet som vi när vi försöker beskriva det outsägbara, det som mystikerna beskriver som ”icke-vetandets moln”? Var deras graviditeter en del av gudomlig närvaro som kom till människan som en gåva. Är den gudomliga närvaron även en del av vår materiella verklighet? Jag vill gärna tro att mystik kan vara en breddad verklighetsuppfattning, oberoende av alla extatiska eller mystiska upplevelser. En stark vardaglig upplevelse genom vilken människan får insikter om sig själv och den verklighet hon lever i. En upplevelse som möter henne både inifrån och utifrån i relation till världen. Kanske man kan säga att hennes medvetande förändras och att insikterna blir så djupa och genomgripande att hon känner sig manad att efterleva dem.

 

Författaren Birgitta Trotzig betraktades av sina samtida som en mystiker som fördjupat sig i en inre religiös erfarenhet. Men hon själv säger: ”själv skulle jag vilja säga att jag inte riktigt tyckte om det där inåtvända, för jag tror snarare att en mystiker, det vill säga de stora mystikerna, såg hela verkligheten. Det var ett utvidgande av verklighetsupplevelsen, inte ett inträngande”.

 

Jag tror att vi får ta del av en mystik upplevelse i beskrivningen av mötet mellan Elisabeth och Maria. Hur de båda uppfylldes av ”vibratot” från en mystik upplevelse, som en orgelton från den dolda verklighet i vilken de båda var bärare av liv. En fosterrörelse i mötet mellan två kvinnor, en ny erfarenhet som breddade deras verklighetsuppfattning.

Bön: Tack Gud för din skapande närvaro i vår erfarenhet och hjälp oss att vara öppna för din verklighet. Amen.

vecka 50 2019

 

 

 

 

”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt…” Luk 3:1-15

 

Jag tror att det är lättare för den som endast har två skjortor att dela med sig åt den som ingen har än det är för miljardärerna att dela med sig av sina gränslösa rikedomar. Det kan bero på att närheten till den person som inte äger någon skjorta alls är så mycket större för den som bara har två skjortor. Hen kan lätt föreställa sig hur det är att vara helt utan.

 

Detta är en av nackdelarna med stora klyftor i ett samhälle. I vårt samhälle äger hundraåttiosju miljardärer halva vår BNP och när det uppdagades att en av dem fuskat med skatten och inte velat dela med sig till det gemensamma så undrade han ”vad fan får jag för pengarna”. Möjligheterna till social identifikation minskar i takt med sociala klyftor och ojämlikhet. Denna ojämlikhet kränker också människans värdighet och hämmar hennes utveckling. I spåren av ojämlikhet hittar man för tidig död, ohälsa, förnedring, diskriminering, fattigdom, stress, otrygghet och ångest. Världens mest våldsamma områden sammanfaller med de mest ojämlika. I Crédit Suisse globala översikt av ojämlika nationer hamnar Sydafrika, USA och Sverige i topp. Den polarisering som i vårt land började i mitten av 1980-talet har vuxit enormt.

 

När Johannes drog sig ut i öknen för att predika syndernas förlåtelse, omvändelse och dop, så var avsikten att ”bana väg för Herren” och låta alla människor se Guds frälsning. Han predikade inte en personlig omvändelse för den enskilda människans räddning utan en omvändelse som gällde ”alla människor”. Jesus levde med samma judiska perspektiv, där Gud verkar genom sitt folk, som Johannes gjorde: Frälsningen gällde inte ett individualistiskt undantag från folkets öde. ”Guds folk” skyddades inte från det övriga folkets lidande och folket i övrigt led inte skilt från ”Guds folk” – Han såg en stor skara människor. Han fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herdege dem något att äta” var Jesus uppmaning. Hela hans vardag handlade om att röra sig tillsammans med människor som led och ge dem hopp om ett nytt rike, ett Guds rike”. Jesus framställde sig också som en av dem, ”vadhelst ni har gjort mot en av dessa, det har ni gjort mot mig”, det var ett starkt uttalande i ett samhälle som inte ville se de fattiga.

 

I mitten av förra århundradet uppmärksammade kyrkan och många teologer runt om i världen de rättvisefrågor som handlade om strukturer och politiska ordningar. Radikala skrivningar inom ramen för andra vatikankonciliet, såsom ”Gaudium et spes 1965” och ”Populorum Progressio 1967” behandlade människan och samhället, världshandel och revolution. Folket och samhällsstrukturen uppmärksammades i teologin. Inom ramen för Kyrkornas världsråd anordnades kyrkomötet i Uppsala 1968 som handlade om rättvisa och utveckling: Nu gällde det inte längre bara den individuella frälsningen utan vad varje människa gör som del av mänskligheten. Redan då fanns ett begynnande medvetande om klimatkris och kravet på kollektiva beslut och handlingar i förhållande till den fattiga delen av världen. ”Vad helst ni har gjort mot en av dessa mina minsta…” –  Vi har fortfarande ett ansvar som mänsklighet och som Guds folk – inte bara för vad vi själva gör utan också för vad vi gör tillsammans som mänsklighet. Om 1900-talet var uppvaknandets tid så måste 2000-talet bli handlingarnas tid. Nu gäller det att kränga av sig skjortan och bli ett med den utsatta mänskligheten.

Bön: Gud, förena oss all till ”ett folk” för fred och rättvisa. Amen.

1 2 3 15