vecka 47 2016

ReliefHerrens ande är över mig, ty han har sänt mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig till att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren…” Luk 4:16-23

 

När en ny konung bestiger tronen presenterar han ofta en avsiktsförklaring som avslöjar vad han vill göra med den makt han tilldelats. I en demokrati föregås trontillträdet av en valrörelse där kandidaterna försöker samla en majoritet av väljare innan de intar maktens residens. Vi har sett en sådan valrörelse i världens militärt starkaste nation. Många av oss har förskräckt lyssnat till hur de värden som vi håller heliga har trampats ned i en sörja av hat och lögn.

 

Donald Trump, som valdes till president, har lovat att ytterligare förstärka militärbudgeten som redan omfattar 4630 miljarder kronor, deportera alla papperslösa och bygga murar mot omvärlden så att de fattiga inte kan komma in. Organisationer som Ku Klux Klan och nazister i olika organisationsformer ”heilade” av glädje när de kände igen konturerna av en ny ledare som de identifierade som sin.

 

Det finns en annan konung som många av oss valt att följa. Denne konung valde att demonstrativt rida på en åsna när han skulle hyllas som konung. Han identifierade sig med en ledarroll där man inte behöver passera en gyllene hiss för att besöka ledaren. Hans avsiktsförklaring var ett citat ur Profeten Sakarja som är dagens text. Han kommer i ringhet och förkunnar fred, han vill vara nära marken och förinta krigets vapen. Hans ankomst väcker inte jubel på Wall Street men rymmer ett glädjebud till de fattiga med sitt budskap om frihet åt förtryckta.

 

I vår samtid hoppas många att den valde presidenten inte menar vad han säger, man hoppas att det var tomma löften och retorik. Men när Jesus säger: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse..” är det däremot inte tom retorik utan en annan världsuppfattning som uppenbaras. En världsbild som sträcker sig bortom vetandets sinnebilder men likväl är lika verklig som tyngden av att leva i fattigdom. Det var inte ett plötsligt upphävande av fattigdomen som avsågs med citatet från Sakarja utan ett avslöjande av vad Gud vill, en avsiktsförklaring.

 

Jesus förklarar Guds vilja och uppmanar till efterföljelse. I en värld där vapenmakten och hatet regerar lider många människor under regimer som åsidosätter människovärdet. För den auktoritära makt som grundas på yttre attribut är den inre sanningens makt ett hot. Just en sådan regim var det som korsfäste Jesus på grund av hans närhet till en inre sanning, till Gud. Genom sin död visar Jesus kärlekens väg ända in i övergivenhetens tomhet. De förtryckta och övergivna förenas där med den Gud som återupprättar deras människovärde. Jesus visar Guds närhet till det lidande folket genom sitt lidande på korset. Det korsfästa folket finns i dag bland de 850 miljoner människor i världen som inte kan äta sig mätta och de totalt en miljard människor som lever i extrem fattigdom. Där, i solidaritet med dem kan vi möta kärlekens Gud.

 

Vi vill så gärna glömma denna realitet, och se världen utifrån våra mest behagliga drömmar. Men det är när vi vågar bära hela denna börda, utan att förneka den, som vi finner det hopp som inte längre är beroende av våra medelklassprivilegier. Det är när livet blir en del av en större kärlek som vardagens händelser får sin mening. Vi tror på Jesus och hyllar honom med palmblad och Hosianna denna helg. När hosiannasången är slut får vi ny kraft att möta det korsfästa folket, kraft att inte vända oss bort från dem som behöver oss.

 

Det är i mötet med denna verklighet som vårt liv blir meningsfullt.  Den världsordning som drabbar människor med krig, förtryck och fattigdom är samma ordning som ger oss våra privilegierade liv. När vi bejakar förändringsprocessen, blir vi en del av Guds nåd, den nåd som återupprättar och ger de förtryckta frihet. Politiskt arbete, räddningsbåtar i Medelhavet, fredsdemonstranter i Irak, muslimska hjälporganisationer i Aleppo, förbön och insamlingsbössor i våra egna kvarter – allt detta är delar av den nåd som är Guds glädjebud. Det är en rörelse i riktning mot den barmhärtighet som försonar och förändrar.

 

Bön: Gud, vi vill följa Jesus och höra hans uppmaning att följa kärlekens väg: de fattigas hopp och vårt livs mening. Amen.

vecka 45 och 46 2016

 

Relief

…jag kan inte skada sanningen bara främja den. 2 Kor: 13: 5-9

Hatretorik, hot och skadegörelse har under de senaste åren ökat. 35 % av alla författare har upplevt sig hotade eller trakasserade. Vi har också sett hur yttrandefriheten begränsas och journalister fängslas i en rad länder. Personer som har en samhällskritisk ambition blir mer utsatta och 60 % av de utsatta tror att hatet kommer från personer med koppling till högerextrema grupper. En ung talesman från en av dessa grupper påstår inför en internationell publik att ”politisk vänsterism och islamism har infiltrerat svenska kyrkan”. Hatets ordvrängare sprider förtal och misstro.

 

Det hat som frodades i en grupp legoknektar och fransk-brittiska-belgiska investerare i Ndola 1961 kan ha lett till Dag Hammarskjölds död. Han var förberedd på döden och hade redan som ung tagit till sig tesen om varje individs ansvar för andra människor så som Dostojevskij beskriver den i Bröderna Karamazov. Dag Hammarskjölds favoritförfattare, Joseph Conrad har också i romanen om ”Lord Jim” låtit huvudpersonen acceptera sin död i förtid. Han visste med sig att han i sitt liv gjort vad han kunnat. Även för Dag Hammarskjöld var uppdraget viktigare än hans liv. Hela hans Vägmärken lyser av hans tankar om uppdraget… Men Paulus var före… För att inte tala om Jesus.

 

De som söker sanningen och låter sig vägledas av sin inre sanningslidelse utmanar hatet.  Deras obetvingliga rättspatos kommer alltid att mötas av hat och konspirationsteorier. Så var det också för Paulus när han skriver sitt brev till Korinth: ”Vi pressades så långt över vår förmåga att vi rent av misströstade om livet. Men en dödsdom har vi alltid haft inom oss, för att vi inte skulle förlita oss på oss själva utan på den Gud som uppväcker de döda….”

 

De som hotar och hatar har alltid haft samma avsikt, de vill med sina ord väcka fruktan och underkastelse, skrämma och tysta. De som söker sanningen och vill formulera den, vare sig det gäller vår tids författare, svenska kyrkan, FN:s generalsekreterare eller aposteln Paulus har alltid talat från en utsatt position, från en position av yttre svaghet. Deras styrka manifesteras inte i vapenmakt eller förmågan att döda, utan i sökandet efter och uttrycket för den sanning som inte låter sig hotas eller skadas.

 

Hur ska jag veta om det är ”sanningen” som driver mitt engagemang, har inte hatets kolportörer och rasistiska och våldsbenägna människor samma rätt att representera sina ”sanningar”? Vågar jag stå upp för min övertygelse? Paulus ord lugnar mig: Jag behöver inte vara rädd, jag kan inte med mitt engagemang ”skada sanningen bara främja den”. Jag kan ha fel men om mitt engagemang drivs av den inre övertygelse som har sin grund i kärlekens och fredens Gud kan jag bara främja sanningen, inte skada den. Lögn, hat och förtal kan inte heller skada eller förändra denna sanning, när det tystnat så är den kärlek oförändrad som på nytt söker sin sanning.

 

De som hatar kan förorsaka lidande och förödelse men de som lever i Kristi efterföljelse kan leva i den sanning som ständigt skapar nytt liv. ”När han blev korsfäst var han svag, men han lever genom Guds kraft. Vi är också svaga med honom, men vi skall leva tillsammans med honom genom Guds kraft, som ni skall få känna.”

 

BÖN: Gud låt din sanning växa i oss och skapa nytt liv där hatet skapat förödelse. Amen.

Vecka 44 2016

 

Relief“… En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset.” Matt:13-16.

 

Den tidiga frostmorgonens klarhet bryts av solens första ljusglitter i de gulnade bladverken. Det är morgonljuset som varje morgon gör livet möjligt, utan vilket vi inte hade varit här. Morgonljuset i daggen och bladvecken har så mycket större betydelse än vi tillmätt den. Det är ljuset som mitt i livets mysterium varit livgiverska och gudomlig närvaro. Ljuset, så överväldigande rikt att det inte går att vara utan.

 

Vi glömmer så lätt att det är något annat än våra tekniska framsteg som ger livets förutsättningar. Det är något annat än våra goda eller onda gärningar som ger oss liv varje morgon, något annat än vår makt att döda som ger oss trygghet. Vi människor kan med vapenmakt släcka liv, men väcka det liv som slumrar mellan spadtagens  jordskorpor det kan bara ljuset.  Jesus kräver inte en ytterligare ansträngning av oss, när han säger att vi ska ”vara ljus” – han säger att vi är ljus. Han beskriver ett faktum som rymmer ett uppdrag, och samtidigt en hemlighet: vi är en del av något större än resultatet av vår handlingar, en verklighet som gör vårt liv transparant.

 

Den moderna människans öde är att kunna förstå himlavalvets rörelser men inte se sitt innersta kosmos av ljus. Hon bävar inför ljusets resa genom årmiljoner  men ser inte det inre ljusets resa från mänsklighetens början fram till den egna själens sökande. Det ljus som kommer inifrån och driver oss att räcka handen åt en drunknande eller lyfta en sargad människa genom Aleppos ruiner är en del av livets helighet. Det finns ett samband mellan morgonljusets livskapande och en människas vilja att lyfta en skadad. Det är det samband som vi kallar en skapande Gud, en närvaro i livets rörelse som låter ljusets värme sippra genom frostblommorna en höstdags morgon.

 

Vi är världens ljus, bärare av möjligheten till liv och försoning. Tysta inte er vilja att vara en del av ljuset. Var inte passiv när oförrätter begås. Var inte tyst när hatretoriken och förtalet sprider sina rottrådar. Sitt inte skyddad när andra tvingas på flykt. Tig inte när propagandamaskinerna lägger ut sina rökridåer över krigsförberedelser och orättfärdiga strukturer. Var inte försagd när miljontals människor dödas i namn av utopier, progressiva eller reaktionära, tro inte dem som tillhandahåller övertygande skäl för massakern.

 

Var ett ljus, en del av det ljus som väcker liv i frostblommorna och släpper fram den kärlek som driver dig att räcka ut dina händer!

 

Bön: Gud du som gav oss ljuset som livgiverska, låt ditt ljus lysa inom oss och gör oss till en del av ditt ljus där mörker råder. Amen

Vecka 42, 2016

Relief…av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet…
Mark 4: 26-29

Flyttfågelsträcken gör plötsligt den gråmulna himlen full av liv. Hur vet de vägen till sitt mål och hur vet de att samarbeta mot detta mål? Vad är det som driver ut flyttfåglarna på sin långa resa och vad är det som driver oss i våra liv? Hur vet flyttfågelsträcken resans mål? Att stanna upp ett ögonblick och vända blicken inåt är inte tappad tid. Jag kommer att tänka på några diktrader ur Lennart Sjögrens  samling ”En annan värld”:

 

Inte tror jag

Att några fåglar sjunger idag för en bättre värld.

Men vore mitt öra

djupare ställt

trodde jag kanske ändå

att fåglarna sjunger idag för en bättre värld.

 

Och inte tror jag

Att de som låter sig

dö idag

dör för en bättre värld.

Men vore mitt öga

djupare ställt

trodde jag kanske ändå

att de som låter sig dö idag dör för en bättre värld.

 

Vore mitt öga djupare ställt kunde jag kanske förstå att jorden själv bär sin gröda och att flyttfågelsträcket finner sitt mål och trodde jag kanske ändå att fåglarna sjunger i dag för en bättre värld. 

Kanske vi behöver en form av mänsklig erfarenhet som inte är underkastad moderniteten och varusamhället. Kanske verkligheten är mer komplex än den storindustriella epoken i mänskligt liv kan förmedla med sin ogästvänliga och bländande okänslighet. Receptiviteten måste stängas av för att nerverna inte skall brista.

Är det denna utarmning av det mänskliga livet som skapar förutsättningarna för religionens återkomst? Är det den som är grogrunden för den allt starkare nomadiserande ton om flykt till något större och djupare än det som moderniteten tillhandahåller? Drömmen om ett öga som är djupare ställt? Är det vår tids kairos, det rätta ögonblicket, att släppa bindningen till det jag tror mig veta och beroendet av min egen ansträngning? Att lyssna till Zenmästarens instruktion till bågskytten: ”…Vad som står i vägen för er är att ni har en för villig vilja. Vad ni inte själv gör, det tror ni inte sker.” Ju mer envetet bågskytten  klamrar sig fast vid att lära sig skjuta pilen desto mindre kommer det att lyckas.

Jesus undervisar om att vi ska låta tilliten till en djupare  verklighet ersätta det egna fastklamrandet vid vår prestation. Detta är livskonst: att låta livet vara det befjädrade pilskott vars upphovsman inte är bågskytten själv.

BÖN: Gud fyll oss med din kärlek och led oss in i ett liv fyllt av tillit inför din närvaro. Amen

1 17 18 19