Vecka 7, 2013

relief_c350Vecka 7, 2013

Men Jesus v�nde sig om och sade till Petrus: �H�ll dig p� din plats, Satan. Du vill f� mig p� fall, f�r dina tankar �r inte Guds utan m�nniskors.�  
Matt 16:21-233

Veckans reflex

N�r Jesus har ber�ttat att han ska lida mycket i konfrontation med �verstepr�sterna och de skriftl�rde f�r att sedan d�, tar Petrus honom �t sidan och s�ger �M� Gud bevara dig, N�got s�dant skall aldrig h�nda dig, herre.� Jesus svar �r kraftigt avvisande. Tron att Gud ska ingripa och skydda oss fr�n lidandet �r inte f�renligt med Jesus �vertygelse om vad det �r att vara m�nniska. 

Det �r s� l�tt att vika undan d� vi utmanas av lidandet i v�rt eller andras liv. Vi som tagit del av den v�sterl�ndska samh�llsmodellens alla rikedomar vill g�rna se dessa framg�ngar och detta v�lst�nd som ett kontinuerligt schema. Gud blir en del av schemat. Men om denna kontinuitets- och sj�lvs�kerhetsk�nsla sl�s s�nder av klimathot och avsl�janden om ett enormt globalt lidande hos alla �de andra� som �sidosatts, d� sl�s ocks� detta idylliska schema i spillror. 

Om v�r syn p� historien som en evolution�r linje r�mnar och v�r marknadsstyrda utveckling inte l�ngre f�rser m�nniskor med en trygg framtid b�rjar vi ana att n�dv�ndiga f�r�ndringar kan bli sm�rtsamma. �De andras� verklighet, och kraven p� en r�ttvis f�rdelning i en global gemenskap, uppl�ser v�ra invanda m�nster. N�r Gud avbryter m�nniskors tankar, och bryter in i ett historiskt skeende, s� �r det en Gud som sk�nker hopp genom korset. En Gud som framtr�der genom minnet av dem som lidit och k�mpat med �de andra� � s�rskilt dem som blivit gl�mda och marginaliserade av historien.

Jesus avvisar Petrus r�dsla f�r lidandet f�r att p�minna om att Gud �r n�rvarande i lidandet. Han �r n�rvarande i de �sidosattas ber�ttelse, hos dem som b�r utanf�rskapets lidande, dem som modernitetens sj�lvgoda samh�lle har st�tt bort. N�r Guds f�rdoldhet uppenbaras genom lidandets erfarenheter och i de h�ndelser som avbryter och st�r ordningen d� finns ingen plats att g�mma sig undan ansvaret att vara m�nniska. 

Gud kommer till v�rt kosmos som ett hopp om f�r�ndring. Till detta kosmos som pl�gas av den tids�lder som betecknats antropocen, namnet p� en ny geologisk epok som definieras av m�nniskans egen massiva inverkan p� jorden, kommer Gud som lovar att befria och f�rvandla hela verkligheten. 

Kanske beh�ver vi n�got av den vishet som den muslimske poeten Rumi fr�n 1200-talet visar i dikten �Gr�t ut din f�rtvivlan�: �…L�t himlen �ppna sig under dina f�tter. Ta ut bomullen ur �ronen, tr�stens bomull, s� att du kan h�ra sf�rernas musik. Stryk h�ret ur �gonen. Snyt snoret ur n�san, och ur hj�rnan. … Regnets och vindens piskande �r det s�tt molnet har att ta hand om oss. …Ignorera dem som g�r dig r�dd och sorgsen, som s�nker dig tillbaka ned mot sjukdom och d�d.� 

B�n

Giv oss, o Gud, mod att m�ta din nyskapande r�ttvisa. 
Amen.

Vecka 6, 2013

relief_c350Vecka 6, 2013

�…Sannerligen, jag s�ger er: om vetekornet inte faller i jorden och d�r f�rblir det ett ensamt korn. Men om det d�r ger det rik sk�rd. Den som �lskar sitt liv f�rlorar det, men den som h�r i v�rlden hatar sitt liv, han skall r�dda det till ett evigt liv…� 
Joh. 12: 20-33

Veckans reflex

Jag g�r ofta upp till bikupan och l�gger �rat mot v�ggen f�r att lyssna till det svagt surrande ljudet som bisamh�llet ger ifr�n sig n�r den invintrade sv�rmen �vervintrar. M�nga av dem kommer att vara d�da n�r v�ren kommer men sv�rmen kommer att leva vidare. Ensamt kan inte ett bi leva.

Inte heller en m�nniska kan leva ensam. �ven om vi tid till annan lever som om vi vore ensamma, som om inga nya sl�kter skulle komma efter oss och leva sina liv. Vi lever som om vi vore de sista som skulle leva. Bara jordens g�vor r�cker till just oss s� �r det v�l bra, vi som nu krampaktigt h�ller fast det vi har. M�nga av oss kommer en v�rdag att vara d�da, men hur vi f�rvaltar v�ra liv kommer att ha betydelse f�r de som ska leva vidare.

Vi vet att vi under de senaste �ren har drivit v�r finanssektor, ja hela v�r tillv�xtmodell, p� kredit utan tillr�cklig s�kerhet. Sanningen �r att vi behandlar hela v�r planet som ett l�n utan s�kerhet och lever �ver v�ra tillg�ngar, p� v�ra barns och barnbarns bekostnad. De rika l�ndernas milj�m�ssiga �sn�lskjuts� har gynnat en liten minoritet, medan de v�rsta konsekvenserna har slagit h�rdast mot v�rldens mest s�rbara ekonomier. V�rt s�tt att organisera v�lst�nd och ekonomi �ventyrar v�lf�rden f�r kommande generationer.

Att som ett vetekorn, ett bi eller en m�nniska vara en del av en skapande verklighet betyder att livet �r nu och efter detta nu ska det �verl�mnas, forts�tta med andra �verlevande. Detta �r vetekornets livsform, dess mening ligger i att falla ner i jorden och d�, det �r s� kornet uppfyller sin best�mmelse. Den uppst�ndelse eller frukt som f�ljer p� andra sidan d�den, �r inte utt�nkt av kornet, s�som en egoistiskt planerad ekonomisk vinst �r. Vetekornets liv p� andra sidan d�den vet vi inget om. Meningen med v�rt liv finner vi h�r, det �r h�r vi ska ta itu med saker, arbeta och verka; det �r h�r vi skall g�ra Guds vilja och vara en del av den skapande v�rlden.

V�rt liv f�r inte sin mening i det vi �ger, och kontrollerar, utan i delaktigheten i det liv d�r r�ttvisa skapas mellan generationer och mellan fattiga och rika. Ett liv som inte har n�gon f�rutbest�md f�rdplan men navigerar p� ok�nda farvatten och som �r fyllt av den n�rvaro som gestaltats p� ett kors. 

B�n

Herre jag �verl�ter mig till din k�rlek utan att i tillflykten undfly mitt livs utmaning. Hj�lp mig att anv�nda min frihet till en gemenskap d�r v�rlden fogas samman till en r�ttvis plats f�r kommande generationer. 
Amen.

Vecka 5, 2013

relief_c350Vecka 5, 2013

�Ordet blev m�nniska och bodde ibland oss, och vi s�g hans h�rlighet, en h�rlighet som den ende sonen f�r av sin fader, och han var fylld av n�d och sanning. ..”
Joh. 1: 14-18

Veckans reflex

Min far hade grova h�nder, mina h�nder har �nnu kvar minnet av hans stela fingrar och valkiga handflator n�r vi vandrade in i skogsbrynet. Att ha rena vita h�nder som inte �r m�rkta av kroppsarbete var fint. Manschettyrken var efterstr�vansv�rt. Men f�r mig var fars h�nder vackra och outs�gligt varma n�r de n�gon g�ng str�k �ver mitt h�r.

Det har funnits ett f�rakt f�r kroppsarbete och ju n�rmre jorden som arbetaren befinner sig n�r han anv�nder sin kropp ju l�gre har timpenningen varit. Det �r de fina vita h�nderna och de andliga v�rdenas f�rvaltare som v�rderats h�gst. Ocks� i kyrkans f�rkunnelse har andliga v�rden prisats. Klyftan mellan det gudomliga och det kroppsliga har vidgats i takt med att kyrkan blev de m�ktigas och konungarnas hemvist och hans majest�t blev konung av Guds n�de. Mots�ttningen mellan ande och materia sk�rptes intill s�nderspr�ngning. 

F�raktet f�r materia och upph�jandet av �andliga v�rden� passar in i klasskampens retorik. De vita h�ndernas prasslande med sedlar och derivat har f�rsvarats med v�rderingar som till�ter att makt och rikedomar samlas p� n�gra f� h�nder. Inte heller fr�lsningen har f�tt omfatta materiell och kroppslig frihet utan f�rpassats till sj�lens befrielse.

Detta syns�tt �r den diametrala motsatsen till den kristna v�rdnaden f�r det skapade som har sina r�tter djupt ned i den judiska skapelseber�ttelsen och ber�ttelsen om hur ordet blev k�tt och materia. I 1917 �rs svenska bibel�vers�ttning stod att ordet blev k�tt och Gud blev m�nniska. H�r beh�ver man inte bygga in n�gra ytterligare andliga v�rden i kroppen f�r att den ska bli helig. 

N�r vi i den apostoliska trosbek�nnelsen i dag l�ser �de d�das uppst�ndelse� s� l�ste man p� 100-talet �k�ttets uppst�ndelse�. En g�ng i tiden n�r denna text formulerades inneh�ll den en verklig uppr�ttelse f�r de f�rslavade. Det betyder att de kroppsligt f�rtrampade, dessa underkuvade och f�ngslade inte kunde kn�ckas utan fr�lsta och helade reser de sig ur f�rtrycket och prisar Kristus, Segraren. Den kristna tron var en sinnenas och kroppens uppr�ttelse som bek�mpade Gnostikernas antikroppsliga l�ra.

Vi har vuxit upp i en milj� som p�minner om Platonismens samh�lle d�r slavar utf�rde kroppsarbetet och den vise filosofen var h�jd �ver allt detta. F�r oss �r fortfarande kroppsarbetet nedv�rderat, men i den text vi m�ter i dag �r kroppen, materien, b�rare av Guds n�rvaro. Kristus inte upph�jd �ver det m�nskliga utan sann m�nniska. I dag �r det k�ttet, m�nniskan, arbetaren, de knotiga h�nderna som �r b�rare av Guds n�rvaro i v�rlden. 

B�n

Herre tack f�r de varma fingrarnas v�g �ver h�ret, f�r kroppens tunga kamp, f�r verkstadsarbetarnas oljiga h�nder och f�r b�jda ryggar �ver torv och mylla. Tack f�r vardagens allt klarare dunkel, f�r din h�rlighets n�rvaro i kroppens och materiens r�relse fylld av n�d och sanning. 
Amen. 

F�r Veckans bibelmeditation svarar Uppsala missionsf�rsamling
genom pastor Arne Carlsson.

Vinjetten �r ett utsnitt ur Olof Hellstr�ms fondrelief 
Att f�das p� nytt i Uppsala missionskyrka.

Veckans bibelmeditation arkiveras regelbundet 
och finns att l�sa H�R.

 

Vecka 4, 2013

relief_c350Vecka 4, 2013

�…Inte f�r tj�naren n�got tack f�r att han g�r vad han �r �lagd. P� samma s�tt med er: n�r ni har gjort allt som �ligger er skall ni s�ga: Vi �r odugliga tj�nare, vi har bara gjort vad vi �r skyldiga att g�ra.�  Luk 17:7-10

Veckans reflex

Den st�rsta delen av v�ra liv tillbringar vi i vardagen. Den kan se lite olika ut men det mesta �r triviala handlingar, det �r alla dessa dagar som �r v�rt liv. Jag tror aldrig jag tackade min mor f�r alla vardagar d�r jag blev f�rem�l f�r hennes omsorg eller far f�r alla tidiga mornar han satte p� sig hatten och gick iv�g till sin arbetsplats. Det mesta var sj�lvklar vardag i deras liv. Och �nd� var deras dagar en del i det som formade mitt liv och det samh�lle jag f�r njuta frukterna av. 

Vem skulle tacka mig, inte f�r tj�naren n�got tack, eller r�djuren som stod d�r och klippte med �gonen och ryggarna v�nda mot de isande vindbyarna, de bara stod d�r med djurens sj�lvklara frid utan undran. Det finns ingen herre som ordnat en f�rdplan som han sedan skall tacka dig f�r att du uppfyllt. Min uppgift som m�nniska �r inte att f�rverkliga en f�rdig plan, inte ens en gudomlig s�dan, utan att p� ett ansvarigt s�tt svara p� den situation d�r jag m�ter den andre, uppenbarad och dold p� samma g�ng.

Det bibliska verbet �uppenbara� betyder �avt�cka�. Det �r allts� inte s� att Gud uppenbarar sig i en enda h�ndelse, eller i en best�md text, och att det �r endast d�r som vi f�r veta n�got om Gud. I vardagslivet st�r ofta f�rtr�stan och tillit i motsats till misstr�stan. N�r tilliten �vervinner misstr�stan uppenbaras en uppbyggande k�rlek mitt i vardagen. Denna tillit �r den tro som ger oss mod att leva. En allt f�r sn�v f�rst�else av uppenbarelse g�r att vi inte ser vad som h�nder. Det �r i vardagens kamp v�rt livs hemlighet uppenbaras. 

I den Lutherska traditionen blir m�nniskan inte �lskad f�r sina prestationer utan f�r att Guds k�rlek genomstr�mmar allt. Gud �lskar oss b�de med v�r duglighet och med v�r svaghet, vi f�r allts� inte guds k�rlek f�r det vi presterat. Att leva �r n�d och vi �r alla m�nniskor som �r omslutna av samma k�rlek. I denna f�rvissning kan vi hitta v�gen till en mjukare gemenskap som kan g�ra det l�ttare att andas i v�rt samh�lle.

Det �r n�r vi lever vi finner sanningen om oss sj�lva, den finns inte, den skapas n�r vi v�xer och mognar i relation till varandra. Det �r en en f�r�nderlig verklighet och en r�relse i riktning mot det vi ytterst har m�jlighet att bli. V�rt liv ska inte bed�mas utifr�n en mall eller i j�mf�relse med andras CV. V�rt liv f�rverkligas i �ppenhet f�r v�rt eget inre djup i ett samspel med andra m�nniskor och ett �msesidigt utbyte och beroende. 

B�n

F�r det liv jag har f�tt av n�d vill jag tacka dig Gud skapelsens herre:

�Jag vill tacka livet
Som gett mig s� mycket
Det gav mig tv� �gon
Och n�r jag dom �ppnar
Kan jag klart urskilja det svarta fr�n det vita
Och h�gt d�ruppe himlens mantel str�dd med stj�rnor
I m�ngden m�nniskor, den som jag �lskar.�

Amen.

Vecka 3, 2013

relief_c350Vecka 3, 2013

�Men den tid kommer, ja, den �r redan h�r, d� alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty s� vill Fadern att man ska tillbe honom. Gud �r Ande, och de som tillber honom m�ste tillbe i ande och sanning.� 
Joh. 4: 5-26

Veckans reflex

Det h�nder n�got mellan Jesus och den d�r samaritiska kvinnan n�r de blir ensamma vid brunnen. Det uppstod ett gr�ns�verskridande m�te och en dialog. �Hur kan du, som �r jude, be mig om vatten?� Fr�gan uppr�ttar en social relation mellan dem med ord som kritiskt angriper det kulturella m�nster som hindrar dem att komma n�ra varandra. Jesus backar inte utan g�r ett steg n�rmare, �Om du visste vad Gud har att ge och vem det �r som s�ger till dig: Ge mig n�got att dricka, d� skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.� 

Nu har avst�ndet mellan dem utraderats. Det �r inte l�ngre en samaritisk kvinna och en jude som m�ts utan ett m�te mellan tv� s�kande m�nniskor. Det sociala och kulturella ramverket har brutits ned och de �r indragna i en spr�klig n�rhet. B�da har l�mnat referenserna till vattnet d�r nere i brunnen och talar om ett djupare behov av livgivande vatten. I den vackra dialogen s� fylld av attraktiv sp�nning ger de sig ut p� en spr�klig resa d�r orden l�mnat en naiv objektivism, utan att t�mmas p� sitt inneh�ll, och fyller ut deras relation med en gemensam erfarenhet. 

Det som h�nder mellan kvinnan och Jesus �r inte bara att Jesus, med hj�lp av vattnets livgivande betydelse, f�rmedlar sin tro till kvinnan, p� samma s�tt som den moderna kyrkan ibland vill finna ett modernare spr�k f�r sina dogmer. Nej, det som h�nder mellan dem �r mer dynamiskt �n s�. De har b�da modet att l�mna den f�rment s�kra bild av verkligheten som hindrar ett m�te.

S� f�rdjupas deras samtal, det tar v�gen �ver fader Jakob som refererar till b�das tradition, och landar i en djupare enhet. Den sanning de s�ker �r inte en statisk och objektiv verklighet men en h�ndelse som utspelar sig i m�tet mellan dem. Medvetna om att de lever i en v�rld som f�r�ndras str�cker de sig b�da mot varandra; �Jag vet att Messias kommer� och Jesus svar �Det �r jag, den som talar till dig.� Skillnaden upph�vs mellan traditionens v�rld och en h�ndelse d�r Gud m�ter oss i nuets f�r�nderliga �gonblick. �Men den tid kommer, ja, den �r redan h�r d� alla sanna tillbedjare skall tillbe fadern i ande och sanning.� 

B�n

Gud, hj�lp oss hitta fram till ett m�te med varandra �ver v�ra klass och religionsgr�nser. Du som s�ker mig under den andres dolda yta l�r mig finna �ppningar i min egen r�dsla och f�renas i den k�rlek som �r din n�rvaro. 
Amen.

Vecka 2, 2013

relief_c350Vecka 2, 2013

…N�r nu allt folket l�t d�pa sig och Jesus ocks� hade blivit d�pt och stod och bad, �ppnade sig himlen och den helige anden kom ner �ver honom i en duvas skepnad, och en r�st h�rdes fr�n himlen: �Du �r min �lskade son, du �r min utvalde.�  
Luk3:21-22

Veckans reflex

Vi talar ofta om de stora v�rldsreligionerna som helt skilda tankesystem och oberoende verklighetsbeskrivningar. Vi vill s� g�rna tillh�ra dem som har den sanna v�rldsbilden och d� m�ste de andra religionerna med sina v�rldsbilder vara mindre giltiga. Vi tror oss ha funnit de livsformer som b�st f�rser oss med ett rikt liv och en f�rs�kran om evig forts�ttning. I en s�dan verklighet �r ju skillnaderna mellan religionerna viktigare �n likheterna. Vi har inte heller sv�rt att se orimligheterna i en del sedv�njor hos de andra religionerna, medan de egna sedv�njorna och traditionsb�rande kulterna tolkas och f�rst�s i ett positivt och bejakande spr�kbruk.

Hur l�tt �r det, till exempel, f�r dem som vuxit upp i andra religioners tankev�rldar att f�rst� dopets handlingar. Varf�r l�ter vi vatten sk�lja de sm� barnens huvuden och varf�r har en del kyrkor en vattenbass�ng i sin kyrkolokal? Varf�r l�ter de kristna sina ton�ringar bekr�fta sitt dop i en konfirmationsakt? �r det vattnet eller orden som �r heliga? �nd� sv�rare att f�rst� blir det n�r man talar om att man d�pt barnet till Johan, Selma eller Eric. �r det en annorlunda dopceremoni man s�ker n�r man vill g�ra en namnceremoni i kyrkan? Var det inte till Kristus man d�pte barnet som redan tilldelats ett namn av sina f�r�ldrar?

Nu t�nker jag inte vare sig f�rklara eller f�rdjupa tankarna omkring dopet och dess tradition. Jag vill bara p�minna om hur komplicerade och delvis obegripliga som v�ra traditioner kan vara f�r de icke invigda. Kanske vill jag ocks� p�minna om att inneb�rden i en kult eller traditionshandling kan f�r�ndras, som Jesu dop i Jordanvattnet f�r�ndrade dopets inneb�rd. 

I ber�ttelsen fr�n Jordanflodens strand f�r vi anledning att ifr�gas�tta hur oberoende de stora religionerna �r i f�rh�llande till varandra och hur absolut inneb�rden i v�ra kulthandlingar ska tolkas. N�r Jesus l�ter d�pa sig i Jordanflodens vatten bekr�ftar han Johannes f�rkunnelse. En f�rkunnelse som kan f�rst�s i den profetiska tradition som Gamla testamentet ber�ttar om. Men ber�ttelsen manifesterar ocks� en ny v�rldsbild och f�r�ndrar inneb�rden av dopet. H�ndelsen belyser hur orden i en gammaltestamentlig tradition f�r en ny inneb�rd i en kristen tradition. 

V�rldsreligionerna och deras tankesystem och verklighetsbeskrivningar �r varken oberoende av varandra eller av sin samtids kunskap om v�rlden. Men det g�r dem inte mindre betydelsefulla. Snarare �r religionens �terkomst i v�rt postmoderna samh�lle ett uttryck f�r att den moderna naturvetenskapen inte f�rm�r ge oss en v�rldsbild med hemh�righet i tid och rum. Den moderna naturvetenskapen l�mnar m�nga fr�gor obesvarade. Religionerna blir viktiga som meningsb�rande vittnesb�rd om v�rldens komplexitet. Erfarenheterna av en Gud i tillvarons djup �terger materien dess helighet och ger utrymme f�r upph�jdhet, offervillighet, v�rdighet, rit och samh�righet. I m�tet med Gud f�r v�rt liv, med all sin kamp och livs�ngest, en mening som g�r utanf�r v�r existens begr�nsning. I ber�ttelsen om Jesus m�te med Johannes visar ber�ttaren hur trosv�rldens v�verska l�gger in en ny tr�d i det komplexa m�nster som �r v�rt s�kande efter livets mening.

B�n

Herre vi fryser i din fr�nvaro, isvindarna drar ett ensamt str�k rakt in i v�r sj�lvkonstruerade ensamhet. Kom till oss med din n�rhet och uppfyll v�rt liv med ett sammanhang som lyfter oss �ver v�r neurotiska sj�lvupptagenhet. Tala till oss genom v�ra traditioners begr�nsningar och ge v�rt liv en mening in mot en ok�nd framtid. 
Amen.

Vecka 52, 2012

relief_c350Vecka 52, 2012

�L�t barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillh�r s�dana som de. Sannerligen den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in� 
Mark10:13-16
Veckans reflex

I julens bibeltexter tr�der barnet fram ur en v�rld d�r det annars var naturligt att visa bort dem. H�r avvisar Jesus �bortvisarna� och lyfter upp barnet i centrum f�r budskapet om Guds rike. Men i den bibliska bakgrunden finns ocks� ber�ttelsen om Herodes dr�p av alla gossar i Bethlehem.�Rop h�rs i Rama, gr�t och h�gljudd klagan: Rakel begr�ter sina barn, hon l�ter inte tr�sta sig, ty de finns inte mer.� Den bibliska ber�ttelsen inneh�ller dem b�da: ber�ttelsen om barnet i centrum och det hotade och pl�gade barnet.

Denna bild av v�rlden har inte f�r�ndrats. Vi k�nner igen det nyf�dda barnets f�rm�ga att framkalla den k�rlek och omsorg som det beh�ver och samma barn som efter n�gra �r pockar p� uppm�rksamhet och v�cker blandade k�nslor. F�rst�else fr�n dem som har dem k�ra och irritation fr�n dem som har viktigare saker att syssla med. Men vi k�nner ocks� igen ropet i Rama som inte har tystnat. Ropet av sm�rta fr�n m�drar som inte l�ter sig tr�stas.

I sm�stadsidyllen Newtown, Conn finns b�da ber�ttelserna inv�vda i varandra. De gamla viktorianska husen som flankerar huvudgatan, en kulle med en stor flaggst�ng i centrum av staden och ett stycke betesmark med skuggade sidov�gar som str�lar ut�t fr�n gr�svallen. Vi kan h�ra lekande barn cykla och leka. Vi kan f�rest�lla oss hur barnen flockas runt glasst�ndet och f�rst�rker v�r bild av sm�stadens oskuld och harmoni. Pl�tsligt sliter ljudet fr�n den senaste av m�nga amerikanska skolskjutningar s�nder tystnaden och idyllen i staden. Sedan �r allt vi h�r ljudet fr�n gr�tande m�drar som inte l�ter sig tr�stas.

Det kan vara frestande att som brodern till Ivan Karamazov, i Dostojevskijs ber�mda roman, st�lla Gud till svars f�r alla grymheter mot barn som utspelas i denne allsm�ktige guds skapade v�rld. Retoriken med filosofiska reflektioner om m�nniskans fria vilja och hoppet om en himmelsk bel�ning kan inte tysta kritiken. �Inte ens hoppet om himlen�, svarar Ivan sin bror,�kan vara v�rt t�rarna fr�n ett torterat barn�. Inte heller bibeln svarar p� lidandets �varf�r�. Ist�llet f�r ett filosofiskt bevis p� en allsm�ktig guds v�lvilja h�rs ber�ttelsen om en lidande Gud som inte l�ter en sparv falla till marken utan att han �r d�r. En solidarisk Gud som delar kampen �nda upp p� ett kors. Ett barn som f�ds i ett stall d�r skuggan av v�ld och �ngest tornar upp sig �ver natthimlen och d�r en av f�delseg�vorna �r myrra, en krydda som anv�nds f�r att f�rbereda organ f�r d�den. En ber�ttelse om en i lidandet n�rvarande Gud.

Det �r inte Gud som st�r till svars i julnatten utan m�nniskan. M�nniskan som s�ger nej till vapenlagar och ist�llet konstruerar ammunitionsmagasin som l�ter m�rdaren skjuta i l�nga serier, innan han laddar om. M�nniskan som i dag l�ter 300 miljoner privat�gda skjutvapen finnas i USA. M�nniskan som till�ter att vapenexportlagar kringg�s s� att det svenska granatgev�ret Karl Gustav kan riktas mot barn och v�rnl�sa vuxna i Burmas djungler. Ett v�rnl�st barn leder oss fram till m�nniskans ansvar f�r v�ldet.

B�n

Herre l�t v�ra �ron h�ra ropet i Rama, n�r vi stiftar v�ra rikens lagar. St�d oss i kampen mot vapen och exportlagar som till�ter d�dandet av v�rnl�sa barn. 
Amen.

Vecka 51, 2012

relief_c350Vecka 51, 2012

�ngeln sade till Maria: �Var inte r�dd, Maria du har funnit n�d hos Gud. Du skall bli havande och f�da en son, och du skall ge honom namnet Jesus…�. 
Luk 1:30 – 35

Veckans reflex

Jag har, p� n�ra h�ll, iakttagit f�rvandlingen av tv� mycket unga kvinnor som tagit emot ett barn. Fr�n en osj�lvst�ndig och meningsl�s tillvaro, uppfylld av arbetsl�shet och nyfattigdom, till en tillvaro fylld av mening och kamplust. Fr�n dagar dominerade av utsatthet och �verlevnad, arbetsl�shetens villkor och pengar, till en dag d�r �gonen lyser av motst�ndsvilja. Villkoren �r desamma, kanske �nnu sv�rare, men livet har f�tt en mening.

�Var inte r�dd, Maria du har funnit n�d hos Gud.� Marias utsatthet i ett ockuperat omr�de av Romarriket, med h�rt f�rtryck och fattigdom, utan �ordnade f�rh�llanden�, var ingen idealisk situation f�r en f�rstf�derska. Man kan i texterna f�lja Marias f�rvandling n�r hon kommer n�ra livstr�skeln, f�delseundret, det givna. M�nniskan som individ och aktivt �jag� f�r st� tillbaka f�r rollen av den mottagande. Kvinnan som ska ta emot en donation, en livets egen hemlighet, g�r det med k�nslan av att vara utvald. Nu �r det inte betygspo�ng eller n�ringslivets kvalifikationspo�ng som g�ller. Nu �r det en f�delseh�ndelse som drabbar med ett s�dant �verfl�d att tanken vacklar och existensen f�r sin mening.

Det finns �gonblick i en m�nniskas liv som �r s� m�ttade av inneh�ll, att hon i dessa situationer b�var inf�r verklighetens och livets mysterium. En troende m�nniska talar d� g�rna om Gud. Ber�ttaren har l�tit en �ngel markera att nu befinner vi oss utanf�r vetandets gr�nser. D�r livets under dallrar r�cker inte begreppsapparaten till. D�rf�r f�r f�rest�llningar fr�n en annan v�rld komplettera bilden av det oerh�rda h�ndelsef�rloppet. I en verklighet d�r vi tror oss veta allt om detta livs hemligheter tillgriper vi bilder fr�n en �bortomv�rdslig� tillvaro. Men vi vet inte allt om materiens mystik och Guds n�rvaro i denna v�rlden. F�delseh�ndelsen sker ju i en kvinnas kropp.Vi �r kanske inte s� ensamma som vi trodde. Livets under �r en h�ndelse som vi aldrig riktigt f�rm�r fatta med v�ra begrepp, och likv�l �r den inte n�gon utomv�rldslig h�ndelse. 

S� kan julens och adventstidens gl�dje och hosiannas�nger f� fylla oss med en ny sorts �verraskande gl�dje. Den gl�dje som p�minner oss om materiens ljusaste mysterium, upplevelsen av en skapande n�rvaro i v�ra liv. Var inte r�dd, du �r inte ensam, du �r utvald av en skapande Gud och din kamp �r m�ttad av mening.

B�n

Hosianna David son, v�lsignad vare han som kommer till v�r kropp med liv och mening, v�lsignad Davids son som kommer i Herrens namn. 
Amen.

Vecka 50, 2012

relief_c350Vecka 50, 2012

�…Vad skall jag j�mf�ra detta sl�kte med? De liknar barn som sitter p� torget och ropar �t andra barn: `Vi spelade f�r er, men ni ville inte dansa. Vi sj�ng sorges�nger, men ni ville inte klaga�. 
Matt 12:12-19

Veckans reflex

Jag kan inte undg� att l�ta tankarna l�pa till den stora klimatkonferensen i Doha. Klimatkonferensen �r den enda m�tespunkten i v�rlden dit alla l�nders ledare kan komma f�r att tala med varandra och avtala om en omst�llning av v�rldens koldioxidutsl�pp. Som en p�minnelse om vikten av f�r�ndring rusade en orkan in �ver Filipinerna och krossade hundratals m�nniskors hem och liv. Men till denna klimatkonferens kom inte v�rldens ledare. De skickade i b�sta fall en minister eller n�gon skicklig f�rhandlare utan mandat att utf�rda nya bindande l�ften. Konferensen liknade barn som sitter p� torget och ropar �t andra barn: �Vi spelade f�r er, men ni ville inte dansa.�

�Vad skall jag j�mf�ra detta sl�kte med?� Vi �r m�nga i detta sl�kte som oroar oss �ver v�rlden och som ser p� v�rlden med k�rlek. Vi har f�tt s� mycket, jordens frukter har m�ttat oss, vinet har sl�ckt t�rsten, sn�n har givit oss tystnaden och den r�dstrimmade himlen vid solnedg�ngen har givit oss frid. Nu delar vi ansvaret f�r denna skapelse med m�nga andra, vi �r inte solit�rer utan delar av en kropp. N�r n�gon lider, lider vi alla. Vi kan inte isolera v�r del av v�rlden fr�n den �vriga och l�tsas som om inte v�ra liv var beroende av de andra. D�rf�r inser vi att v�rt s�tt att f�rse oss med energi, matvaror och landarealer, p� bekostnad av den �vriga v�rlden inte l�ngre �r m�jlig. Vi �nskade verkligen att v�rldens ledare skulle komma till m�tesplatsen och p�b�rja en ny ordning.

�Vi sj�ng sorges�nger, men ni ville inte klaga�. V�r sorg �ver att de inte kom ber�r v�r maktl�shet, klyftan mellan vilja och kunna, mellan �ga, veta, och vara. Vi k�nner till lidandet och den ofr�nkomliga kallelsen till t�lighet och �dmjukhet som livets korthet l�rt oss. V�gar vi dr�mma om en f�r�ndring bortom de mots�ttningar som skapats av en egoism i v�rldsskala, v�gar vi dr�mma om f�rsoning och en ny v�rld d�r r�ttvisa bor?

Jag undrar om Jesus s�g v�ra problem, inte bara vars och ens sm� personliga problem utan ocks� m�nsklighetens, v�rldens och universums stora, v�ldiga problem? Snickarsonen, vad visste han? Var han den som skulle komma? Jag tror att han, som ocks� kallades Kristus, k�nde till den sjukdom som det ok�nda ger upphov till n�r vi m�ter det ansikte mot ansikte. Den �de st�ngda utv�garnas fasa� som uppkommer n�r man k�nner sig inst�ngd i en utvecklingsprocess utan att veta vart den leder. Nu beh�ver vi inte en mild Rabbi: konventionell, sockers�t och banal, utan en Kristus som f�rst�r v�r vrede och �ngest. Vi beh�ver en Kristus, vars hemlighet l�ngd och bredd, h�jd och djup ingen kan m�ta, en Kristus som kan bryta upp v�rt alltf�r tr�nga syns�tt och v�r alltf�r stora egoism.

B�n

Herre vi �r s� ensamma, s� utl�mnade, b�jda in mot oss sj�lva, tillknutna som sopp�sar. Hj�lp oss att st�vja all v�r r�dsla �ver att inte hitta ut, �ver att inte omedelbart hitta fram till de r�tta v�garna, de stora handlingarna och tilliten. 
Amen.

Vecka 49, 2012

relief_c350Vecka 49, 2012

Jesus l�t dem h�ra en annan liknelse:�Himmelriket �r som ett senapskorn som en man s�r i sin �ker. Det �r det minsta av alla fr�n, men n�r det har v�xt upp �r det st�rre �n alla �rter och blir till ett tr�d, s� att himlens f�glar kommer och bygger bo bland grenarna.� Han anv�nde ocks� en annan liknelse: “Himmelriket �r som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre m�tt mj�l; till slut blir alltsammans syrat.� Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem. 
Matt 13:31-34.

Veckans reflex

Himmelriket �r inte en plats, inte ett andligt tillst�nd. Ett senapskorn och en surdeg �r materia och liv. N�r Gunnar Ekel�f skriver fr�n ett avl�gset land �r det ett land av ok�nd materia och liv som man n�r �genom att l�mna sig efter sig efter sig�. Med himmelriket �r det som n�r en man finner en dyrbar p�rla, d� g�r han och s�ljer allt han �ger och k�per den. 

�Jag skriver till dig fr�n ett avl�gset land
Det har ingen f�rg 
det har inga bilder att ge dig
det ger dig inte en tanke att t�nka
Det �r ett avl�gset land
Hur kommer man dit?
Endast genom att f�lja dit
men inte med tankar och f�rest�llningar
och att f�rf�lja �r f�f�ngt
f�rst�llning �r f�f�ng:
Genom att verkligen f�lja
med vad man har verkligt
kommer man dit
Genom att l�mna sig efter sig efter sig
mil efter mil efter mil
Genom att l�mna sig efter sig efter sig
kommer man dit.�
(Gunnar Ekel�f i Opus Incertum)

… f�rst�llning �r f�f�ng: Genom att verkligen f�lja kommer man dit. Himmelriket �ppnar sig i sj�lvutgivande k�rlek, p� samma s�tt som senapskornet visar sin kraft i m�tet med jorden och surdegen visar sin kraft genom att f�renas med tre m�tt mj�l. M�nniskans historia �r den mest omfattande scenen f�r Himmelrikets n�rvaro. Fr�gorna om himmelriket f�r sin mening enbart i den historia som Gud delar med m�nniskan. Gud blir verklig i m�nniskans liv genom skapande n�rvaro och liv. �Genom att verkligen f�lja med vad man har verkligt kommer man dit�. M�nniskan lever sitt liv i historien radikalt �ppen f�r framtiden. Det �r inte ett rike som kan beskrivas med ord, det har inga bilder att ge dig, det har inte f�rutbest�mndhetens fasta form, men den har den �ppenhet som utm�rker den sanna m�jligheten. M�jlighet �r det som kan intr�ffa, inte det som m�ste intr�ffa. I ditt liv �ppnar sig himmelriket som en m�jlighet.

I den brytningstid vi lever kan de system som styr v�r ekonomi verka orubbliga. D�v�rat som det globala ledarskapet har st�ngt f�r att slippa h�ra v�rldsbankens katastrofvarningar om klimathotet kan verka cementerat. Orubbligt och cementerat verkar v�rt �de i historiens fl�de. Den enskilda individen verkar ha mist sitt r�relseutrymme i j�mf�relse med det historiska f�rlopp vi �r indragna i. 

Det �r denna slutna v�rld Jesus bryter upp med sitt tal om himmelriket som ett senapskorn. Lika om�jligt att f�rest�lla sig som att detta korn kan bli ett j�ttelikt tr�d d�r himlens f�glar bygger bo, och �nd� just detta. Det �r inte ett imperiebygge, som Romarriket eller n�got av v�ra imperialistiska milit�rmakters vacklande fasader, utan ett rike som har sin kraft inifr�n det liv som skapar historien. Imperiebyggen har vacklat f�rr. Dessa byggen kommer alltid att ha sin begr�nsade livsperiod, som en kompost, n�r den f�rmultnat finns livet d�r igen. Himmelriket �r inte l�ngre ett avl�gset land, himmelriket �r n�ra. 

B�n

O Herre, l�r oss att utforska historiens hemligheter, cellernas valv och himmelrikets n�rvaro s� att v�rlden blir allt mer genomskinlig och vi kommer allt n�rmare dig. F�rl�t oss v�rt imperiebyggande, all v�r milit�ra galenskap och v�r �del�ggelse av planeten. L�t ditt rike komma och omslut jordens sju miljarder m�nniskor med din r�ttvisa och l�t ditt ansikte, som alltj�mt ligger i skugga, lysa �ver oss alla.  
Amen.

1 28 29 30 31 32 36