Vecka 52, 2012

relief_c350Vecka 52, 2012

�L�t barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillh�r s�dana som de. Sannerligen den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in� 
Mark10:13-16
Veckans reflex

I julens bibeltexter tr�der barnet fram ur en v�rld d�r det annars var naturligt att visa bort dem. H�r avvisar Jesus �bortvisarna� och lyfter upp barnet i centrum f�r budskapet om Guds rike. Men i den bibliska bakgrunden finns ocks� ber�ttelsen om Herodes dr�p av alla gossar i Bethlehem.�Rop h�rs i Rama, gr�t och h�gljudd klagan: Rakel begr�ter sina barn, hon l�ter inte tr�sta sig, ty de finns inte mer.� Den bibliska ber�ttelsen inneh�ller dem b�da: ber�ttelsen om barnet i centrum och det hotade och pl�gade barnet.

Denna bild av v�rlden har inte f�r�ndrats. Vi k�nner igen det nyf�dda barnets f�rm�ga att framkalla den k�rlek och omsorg som det beh�ver och samma barn som efter n�gra �r pockar p� uppm�rksamhet och v�cker blandade k�nslor. F�rst�else fr�n dem som har dem k�ra och irritation fr�n dem som har viktigare saker att syssla med. Men vi k�nner ocks� igen ropet i Rama som inte har tystnat. Ropet av sm�rta fr�n m�drar som inte l�ter sig tr�stas.

I sm�stadsidyllen Newtown, Conn finns b�da ber�ttelserna inv�vda i varandra. De gamla viktorianska husen som flankerar huvudgatan, en kulle med en stor flaggst�ng i centrum av staden och ett stycke betesmark med skuggade sidov�gar som str�lar ut�t fr�n gr�svallen. Vi kan h�ra lekande barn cykla och leka. Vi kan f�rest�lla oss hur barnen flockas runt glasst�ndet och f�rst�rker v�r bild av sm�stadens oskuld och harmoni. Pl�tsligt sliter ljudet fr�n den senaste av m�nga amerikanska skolskjutningar s�nder tystnaden och idyllen i staden. Sedan �r allt vi h�r ljudet fr�n gr�tande m�drar som inte l�ter sig tr�stas.

Det kan vara frestande att som brodern till Ivan Karamazov, i Dostojevskijs ber�mda roman, st�lla Gud till svars f�r alla grymheter mot barn som utspelas i denne allsm�ktige guds skapade v�rld. Retoriken med filosofiska reflektioner om m�nniskans fria vilja och hoppet om en himmelsk bel�ning kan inte tysta kritiken. �Inte ens hoppet om himlen�, svarar Ivan sin bror,�kan vara v�rt t�rarna fr�n ett torterat barn�. Inte heller bibeln svarar p� lidandets �varf�r�. Ist�llet f�r ett filosofiskt bevis p� en allsm�ktig guds v�lvilja h�rs ber�ttelsen om en lidande Gud som inte l�ter en sparv falla till marken utan att han �r d�r. En solidarisk Gud som delar kampen �nda upp p� ett kors. Ett barn som f�ds i ett stall d�r skuggan av v�ld och �ngest tornar upp sig �ver natthimlen och d�r en av f�delseg�vorna �r myrra, en krydda som anv�nds f�r att f�rbereda organ f�r d�den. En ber�ttelse om en i lidandet n�rvarande Gud.

Det �r inte Gud som st�r till svars i julnatten utan m�nniskan. M�nniskan som s�ger nej till vapenlagar och ist�llet konstruerar ammunitionsmagasin som l�ter m�rdaren skjuta i l�nga serier, innan han laddar om. M�nniskan som i dag l�ter 300 miljoner privat�gda skjutvapen finnas i USA. M�nniskan som till�ter att vapenexportlagar kringg�s s� att det svenska granatgev�ret Karl Gustav kan riktas mot barn och v�rnl�sa vuxna i Burmas djungler. Ett v�rnl�st barn leder oss fram till m�nniskans ansvar f�r v�ldet.

B�n

Herre l�t v�ra �ron h�ra ropet i Rama, n�r vi stiftar v�ra rikens lagar. St�d oss i kampen mot vapen och exportlagar som till�ter d�dandet av v�rnl�sa barn. 
Amen.

Vecka 51, 2012

relief_c350Vecka 51, 2012

�ngeln sade till Maria: �Var inte r�dd, Maria du har funnit n�d hos Gud. Du skall bli havande och f�da en son, och du skall ge honom namnet Jesus…�. 
Luk 1:30 – 35

Veckans reflex

Jag har, p� n�ra h�ll, iakttagit f�rvandlingen av tv� mycket unga kvinnor som tagit emot ett barn. Fr�n en osj�lvst�ndig och meningsl�s tillvaro, uppfylld av arbetsl�shet och nyfattigdom, till en tillvaro fylld av mening och kamplust. Fr�n dagar dominerade av utsatthet och �verlevnad, arbetsl�shetens villkor och pengar, till en dag d�r �gonen lyser av motst�ndsvilja. Villkoren �r desamma, kanske �nnu sv�rare, men livet har f�tt en mening.

�Var inte r�dd, Maria du har funnit n�d hos Gud.� Marias utsatthet i ett ockuperat omr�de av Romarriket, med h�rt f�rtryck och fattigdom, utan �ordnade f�rh�llanden�, var ingen idealisk situation f�r en f�rstf�derska. Man kan i texterna f�lja Marias f�rvandling n�r hon kommer n�ra livstr�skeln, f�delseundret, det givna. M�nniskan som individ och aktivt �jag� f�r st� tillbaka f�r rollen av den mottagande. Kvinnan som ska ta emot en donation, en livets egen hemlighet, g�r det med k�nslan av att vara utvald. Nu �r det inte betygspo�ng eller n�ringslivets kvalifikationspo�ng som g�ller. Nu �r det en f�delseh�ndelse som drabbar med ett s�dant �verfl�d att tanken vacklar och existensen f�r sin mening.

Det finns �gonblick i en m�nniskas liv som �r s� m�ttade av inneh�ll, att hon i dessa situationer b�var inf�r verklighetens och livets mysterium. En troende m�nniska talar d� g�rna om Gud. Ber�ttaren har l�tit en �ngel markera att nu befinner vi oss utanf�r vetandets gr�nser. D�r livets under dallrar r�cker inte begreppsapparaten till. D�rf�r f�r f�rest�llningar fr�n en annan v�rld komplettera bilden av det oerh�rda h�ndelsef�rloppet. I en verklighet d�r vi tror oss veta allt om detta livs hemligheter tillgriper vi bilder fr�n en �bortomv�rdslig� tillvaro. Men vi vet inte allt om materiens mystik och Guds n�rvaro i denna v�rlden. F�delseh�ndelsen sker ju i en kvinnas kropp.Vi �r kanske inte s� ensamma som vi trodde. Livets under �r en h�ndelse som vi aldrig riktigt f�rm�r fatta med v�ra begrepp, och likv�l �r den inte n�gon utomv�rldslig h�ndelse. 

S� kan julens och adventstidens gl�dje och hosiannas�nger f� fylla oss med en ny sorts �verraskande gl�dje. Den gl�dje som p�minner oss om materiens ljusaste mysterium, upplevelsen av en skapande n�rvaro i v�ra liv. Var inte r�dd, du �r inte ensam, du �r utvald av en skapande Gud och din kamp �r m�ttad av mening.

B�n

Hosianna David son, v�lsignad vare han som kommer till v�r kropp med liv och mening, v�lsignad Davids son som kommer i Herrens namn. 
Amen.

Vecka 50, 2012

relief_c350Vecka 50, 2012

�…Vad skall jag j�mf�ra detta sl�kte med? De liknar barn som sitter p� torget och ropar �t andra barn: `Vi spelade f�r er, men ni ville inte dansa. Vi sj�ng sorges�nger, men ni ville inte klaga�. 
Matt 12:12-19

Veckans reflex

Jag kan inte undg� att l�ta tankarna l�pa till den stora klimatkonferensen i Doha. Klimatkonferensen �r den enda m�tespunkten i v�rlden dit alla l�nders ledare kan komma f�r att tala med varandra och avtala om en omst�llning av v�rldens koldioxidutsl�pp. Som en p�minnelse om vikten av f�r�ndring rusade en orkan in �ver Filipinerna och krossade hundratals m�nniskors hem och liv. Men till denna klimatkonferens kom inte v�rldens ledare. De skickade i b�sta fall en minister eller n�gon skicklig f�rhandlare utan mandat att utf�rda nya bindande l�ften. Konferensen liknade barn som sitter p� torget och ropar �t andra barn: �Vi spelade f�r er, men ni ville inte dansa.�

�Vad skall jag j�mf�ra detta sl�kte med?� Vi �r m�nga i detta sl�kte som oroar oss �ver v�rlden och som ser p� v�rlden med k�rlek. Vi har f�tt s� mycket, jordens frukter har m�ttat oss, vinet har sl�ckt t�rsten, sn�n har givit oss tystnaden och den r�dstrimmade himlen vid solnedg�ngen har givit oss frid. Nu delar vi ansvaret f�r denna skapelse med m�nga andra, vi �r inte solit�rer utan delar av en kropp. N�r n�gon lider, lider vi alla. Vi kan inte isolera v�r del av v�rlden fr�n den �vriga och l�tsas som om inte v�ra liv var beroende av de andra. D�rf�r inser vi att v�rt s�tt att f�rse oss med energi, matvaror och landarealer, p� bekostnad av den �vriga v�rlden inte l�ngre �r m�jlig. Vi �nskade verkligen att v�rldens ledare skulle komma till m�tesplatsen och p�b�rja en ny ordning.

�Vi sj�ng sorges�nger, men ni ville inte klaga�. V�r sorg �ver att de inte kom ber�r v�r maktl�shet, klyftan mellan vilja och kunna, mellan �ga, veta, och vara. Vi k�nner till lidandet och den ofr�nkomliga kallelsen till t�lighet och �dmjukhet som livets korthet l�rt oss. V�gar vi dr�mma om en f�r�ndring bortom de mots�ttningar som skapats av en egoism i v�rldsskala, v�gar vi dr�mma om f�rsoning och en ny v�rld d�r r�ttvisa bor?

Jag undrar om Jesus s�g v�ra problem, inte bara vars och ens sm� personliga problem utan ocks� m�nsklighetens, v�rldens och universums stora, v�ldiga problem? Snickarsonen, vad visste han? Var han den som skulle komma? Jag tror att han, som ocks� kallades Kristus, k�nde till den sjukdom som det ok�nda ger upphov till n�r vi m�ter det ansikte mot ansikte. Den �de st�ngda utv�garnas fasa� som uppkommer n�r man k�nner sig inst�ngd i en utvecklingsprocess utan att veta vart den leder. Nu beh�ver vi inte en mild Rabbi: konventionell, sockers�t och banal, utan en Kristus som f�rst�r v�r vrede och �ngest. Vi beh�ver en Kristus, vars hemlighet l�ngd och bredd, h�jd och djup ingen kan m�ta, en Kristus som kan bryta upp v�rt alltf�r tr�nga syns�tt och v�r alltf�r stora egoism.

B�n

Herre vi �r s� ensamma, s� utl�mnade, b�jda in mot oss sj�lva, tillknutna som sopp�sar. Hj�lp oss att st�vja all v�r r�dsla �ver att inte hitta ut, �ver att inte omedelbart hitta fram till de r�tta v�garna, de stora handlingarna och tilliten. 
Amen.

Vecka 49, 2012

relief_c350Vecka 49, 2012

Jesus l�t dem h�ra en annan liknelse:�Himmelriket �r som ett senapskorn som en man s�r i sin �ker. Det �r det minsta av alla fr�n, men n�r det har v�xt upp �r det st�rre �n alla �rter och blir till ett tr�d, s� att himlens f�glar kommer och bygger bo bland grenarna.� Han anv�nde ocks� en annan liknelse: “Himmelriket �r som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre m�tt mj�l; till slut blir alltsammans syrat.� Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem. 
Matt 13:31-34.

Veckans reflex

Himmelriket �r inte en plats, inte ett andligt tillst�nd. Ett senapskorn och en surdeg �r materia och liv. N�r Gunnar Ekel�f skriver fr�n ett avl�gset land �r det ett land av ok�nd materia och liv som man n�r �genom att l�mna sig efter sig efter sig�. Med himmelriket �r det som n�r en man finner en dyrbar p�rla, d� g�r han och s�ljer allt han �ger och k�per den. 

�Jag skriver till dig fr�n ett avl�gset land
Det har ingen f�rg 
det har inga bilder att ge dig
det ger dig inte en tanke att t�nka
Det �r ett avl�gset land
Hur kommer man dit?
Endast genom att f�lja dit
men inte med tankar och f�rest�llningar
och att f�rf�lja �r f�f�ngt
f�rst�llning �r f�f�ng:
Genom att verkligen f�lja
med vad man har verkligt
kommer man dit
Genom att l�mna sig efter sig efter sig
mil efter mil efter mil
Genom att l�mna sig efter sig efter sig
kommer man dit.�
(Gunnar Ekel�f i Opus Incertum)

… f�rst�llning �r f�f�ng: Genom att verkligen f�lja kommer man dit. Himmelriket �ppnar sig i sj�lvutgivande k�rlek, p� samma s�tt som senapskornet visar sin kraft i m�tet med jorden och surdegen visar sin kraft genom att f�renas med tre m�tt mj�l. M�nniskans historia �r den mest omfattande scenen f�r Himmelrikets n�rvaro. Fr�gorna om himmelriket f�r sin mening enbart i den historia som Gud delar med m�nniskan. Gud blir verklig i m�nniskans liv genom skapande n�rvaro och liv. �Genom att verkligen f�lja med vad man har verkligt kommer man dit�. M�nniskan lever sitt liv i historien radikalt �ppen f�r framtiden. Det �r inte ett rike som kan beskrivas med ord, det har inga bilder att ge dig, det har inte f�rutbest�mndhetens fasta form, men den har den �ppenhet som utm�rker den sanna m�jligheten. M�jlighet �r det som kan intr�ffa, inte det som m�ste intr�ffa. I ditt liv �ppnar sig himmelriket som en m�jlighet.

I den brytningstid vi lever kan de system som styr v�r ekonomi verka orubbliga. D�v�rat som det globala ledarskapet har st�ngt f�r att slippa h�ra v�rldsbankens katastrofvarningar om klimathotet kan verka cementerat. Orubbligt och cementerat verkar v�rt �de i historiens fl�de. Den enskilda individen verkar ha mist sitt r�relseutrymme i j�mf�relse med det historiska f�rlopp vi �r indragna i. 

Det �r denna slutna v�rld Jesus bryter upp med sitt tal om himmelriket som ett senapskorn. Lika om�jligt att f�rest�lla sig som att detta korn kan bli ett j�ttelikt tr�d d�r himlens f�glar bygger bo, och �nd� just detta. Det �r inte ett imperiebygge, som Romarriket eller n�got av v�ra imperialistiska milit�rmakters vacklande fasader, utan ett rike som har sin kraft inifr�n det liv som skapar historien. Imperiebyggen har vacklat f�rr. Dessa byggen kommer alltid att ha sin begr�nsade livsperiod, som en kompost, n�r den f�rmultnat finns livet d�r igen. Himmelriket �r inte l�ngre ett avl�gset land, himmelriket �r n�ra. 

B�n

O Herre, l�r oss att utforska historiens hemligheter, cellernas valv och himmelrikets n�rvaro s� att v�rlden blir allt mer genomskinlig och vi kommer allt n�rmare dig. F�rl�t oss v�rt imperiebyggande, all v�r milit�ra galenskap och v�r �del�ggelse av planeten. L�t ditt rike komma och omslut jordens sju miljarder m�nniskor med din r�ttvisa och l�t ditt ansikte, som alltj�mt ligger i skugga, lysa �ver oss alla.  
Amen.

Vecka 48, 2012

relief_c350Vecka 48, 2012

Jesus sade: �Mitt rike h�r inte till denna v�rlden. Om mitt rike h�rde till denna v�rlden hade mina f�ljeslagare k�mpat f�r att jag inte skulle bli utl�mnad �t judarna. Men nu �r mitt rike av annat slag�. Pilatus fr�gade: �Du �r allts� kung?� Jesus svarade: �Du sj�lv s�ger att jag �r kung. Jag har f�tts och kommit hit till v�rlden f�r denna enda sak: att vittna f�r sanningen. Den som h�r sanningen lyssnar till min r�st�…  
Joh. 18: 36-37.

Veckans reflex

Ett nytt kyrko�r tar sin b�rjan och adventspsalmerna sjungs triumferande i kyrkorna. Kyrkan har sin egen tider�kning som motiveras av inneh�llet i kyrko�rets texter, en liturgisk kalender med p�sken och julens stora h�gtider som utg�ngspunkt. Men i den o�terkalleliga str�m som �tiden� utg�r i universums stora h�ndelse finns ingen delning i tider�kningen. I den stora skapelseprocessen delar vi alla samma verklighet. Det �r denna gemensamma verklighet Jesus talar om n�r han s�ger: �Mitt rike h�r inte till denna v�rlden…� Till �denna v�rlden� h�r v�r hemsl�jdade tider�kning, b�de den sekul�ra och den kyrkliga, som har n�gra tusen �r p� nacken medan skapelsens herre r�knar tiden i �rmiljarder.

Till “denna v�rlden” h�r ocks� den grekiska filosofins dualistiska livsuppfattning om en materiell och en ideell verklighet d�r det �r frestande att tolka Jesus budskap som ett enbart �andligt� rike. I en s�dan v�rldsbild �r Jesus uppgift att f�rmedla ett budskap fr�n en andlig ok�nd v�rld. Men nu var Jesus svar till den Romerske �verst�th�llaren Pilatus inte ett svar om skillnaden mellan en andlig och en materiell v�rld utan svaret p� en yttre maktdemonstration d�r Jesus visar skillnaden mellan yttre makt och inre frihet. Jesus svar visar skillnaden mellan diktaturens f�rtryckande vapenmakt och sanningens makt att befria.

Sanningens och r�ttvisans makt beh�ver inga vapenarsenaler och tortyrkammare, ingen terror f�r att uppr�tth�lla sin ordning, � Om mitt rike h�rde till denna v�rlden hade mina f�ljeslagare k�mpat f�r att jag inte skulle bli utl�mnad…� Den som s�ker sanningens och r�ttvisans rike fruktar inte m�tet med den andre, den andre �r inte en fiende utan en som kan h�ra sanningen. Jesus fruktade inte m�tet med Pilatus utan s�g i honom en m�nniska, hj�lpl�s i sin maktfullkomliga roll. N�r Pilatus l�ngre fram i f�rh�ret hotade Jesus med sin makt svarade Jesus: �Du skulle inte ha n�gon makt �ver mig om du inte hade f�tt den fr�n ovan. D�rf�r har den som �verl�mnade mig �t dig st�rre skuld�. �Efter det svaret ville Pilatus frige honom.� Resten vet vi, inf�r hotet att beskyllas f�r att inte vara Kejsarens v�n �verl�mnade Pilatus Jesus till dem som ville korsf�sta honom. Under diktaturens f�rtryckande vapenmakt �r ingen fri, allra minst Pilatus.

Till “denna v�rlden” h�r en maktordning som har v�ldet som grundl�ggande f�ruts�ttning och fruktan som vakth�llande officer i sj�lens landskap. I frihetens och r�ttvisans rike beh�vs ingen yttre vakth�llning d�r r�der tilliten till en gemensam grund, en skapelsens ordning d�r sanningen skall g�ra oss fria. Det rike som Jesus talade om �r ett rike inom samma verklighet som vi lever v�ra liv, ett hoppets och m�jligheternas rike d�r sanningen skall g�ra oss fria.

B�n

Herre! Med mellanstadiebarnets nyfikna �gon s�ker vi f�rst� ditt rikes hemligheter. Ju �ldre vi blir desto st�rre och t�cknigare blir v�rlden och desto sv�rare blir det

Vecka 47, 2012

relief_c350Vecka 47, 2012

�… Han skall st�lla f�ren till h�ger om sig och getterna till v�nster. Sedan skall kungen s�ga till dem som st�r till h�ger: �kom ni som har f�tt min faders v�lsignelse, och �verta det rike som har v�ntat er sedan v�rldens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att �ta, jag var t�rstig och ni gav mig att dricka, jag var heml�s och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kl�der, jag var sjuk och ni s�g till mig, jag satt i f�ngelse och ni bes�kte mig`… 
Matt 25:31-46.

Veckans reflex

N�r Jesus talar om getter och f�r s� �r det inte f�r att utpeka n�gra som r�ttf�rdiga och andra som f�rd�mda. Det �r inte en utbetalning fr�n l�nekuvertet i f�rh�llande till hur vi klarat ackordet som �r po�ngen, �ven om traditionen ibland har �nskat l�sa orden just s�. Ist�llet �r Jesus ord en invit att delta i en process inom vilken vi kan uppleva v�rt liv som en del av Guds handlingar i v�rlden. V�rt liv och v�ra kunskaper om Gud v�xer d� fram i en f�rening med en n�rvarande Gud, en medvandrare i en skapande process snarare �n �sk�dare. V�rt fr�mlingskap och v�r r�dvilla ensamhet f�rbyts till en �ppen v�g som r�r sig fram�t i historien och �ppnar framtiden. Ett hopp mot hoppl�sheten i historiens or�ttvisor. Det �r ur denna upplevelse som vi kan erfara att k�rlek �r den yttersta meningen i v�r existens, ett hopp mot hoppl�shet. �… det rike som har v�ntat er sedan v�rldens skapelse.�

Nu �r detta hopp inte n�gon inomkyrklig angel�genhet. Att vara med i den process som profeten Jesaja talar om, i en av doms�ndagens texter, som skapandet av en ny jord, �r ingen process f�r n�gra enskilda idealister. Den r�relse som ska uppr�tta de fattiga och m�tta de hungrande m�ste vara sammansatt av s�v�l vetenskapligt kunniga som politiskt engagerade medarbetare. Nu handlar det om att f�r�ndra villkoren i den globala f�rdelningen av jordens rikedomar och alla �r kallade att delta med sin erfarenhet och kunskap. Det �r en process som kyrkan och teologin inte f�r eller kan st�lla sig utanf�r. 

Det g�r inte att ut�va ett kritiskt och sj�lvkritiskt arbete utan ett gr�ns�verskridande engagemang i en �msesidig respekt f�r varandras kunskapsk�llor. N�r teologer och naturvetare finner varandra i en kamp f�r jordens �verlevnad drivs de av en djup och �vertygande k�nsla av att �ga samma v�rdnad f�r naturen som naturens egen rikedom f�rmedlar till dem. Nu handlar det inte l�ngre enbart om en f�rklaring av klimatf�r�ndringarnas orsaker. Nu g�ller inbjudan ett deltagande i processen f�r att stoppa en p�g�ende klimatf�r�ndring som hotar m�nniskans �verlevnad. I denna kamp beh�ver vi skapa nya allianser: mellan olika religioner och mellan olika naturvetenskapliga, teknologiska och humanistiska kunskapsk�llor. Nya handlingsm�nster och nya identiteter utmanar v�r r�dsla. Kanske Dag Hammarskj�lds ord kan leda oss r�tt: �Pr�va icke vart varje ditt steg f�r dig: endast den som ser l�ngt hittar r�tt.� 

B�n

Vi ber dig skapelsens Herre att v�cka v�r v�rdnad inf�r naturens rikedom och att �ppna v�ra sinnen s� att vi kan se tillr�ckligt l�ngt f�r att uppt�cka det nya rike som har v�ntat oss sedan v�rldens skapelse.  
Amen.

Vecka 46, 2012

relief_c350Vecka 46, 2012

Jesus sade: �D� blir det med himmelriket som n�r tio unga flickor gick ut med sina facklor f�r att m�ta brudgummen. Fem av dem var of�rst�ndiga och fem var kloka. De of�rst�ndiga hade tagit med sig facklorna men inte n�gon olja till dem. De kloka hade med sig b�de oljekrukor och facklor. N�r brudgummen dr�jde blev alla d�siga och f�ll i s�mn. Vid midnatt h�rdes ett rop: Brudgummen �r h�r, kom ut och m�t honom!� D� vaknade alla flickorna och gjorde iordning sina facklor. De of�rst�ndiga sade till de kloka: “Ge oss av er olja, v�ra facklor slocknar”. De kloka svarade: “Den kan aldrig r�cka b�de till oss och till er. G� ist�llet och k�p hos dem som s�ljer olja.” … 
F�rsta Mos. 50: 15-21.

Veckans reflex

Varje tid har sina �konservativa� f�rsvarare av den best�ende ordningen. Ett f�rsvar som oavsett vilka milj�katastrofer som hotar och oavsett vilka rapporter om sv�lt, krig och tortyr som rullas ut, s� g�ller instinktivt att f�rsvara den dominerande ordningen, �business as usual�. F�r�ndring beg�rs bara av br�kstakar.

Jesus ber�ttelse om de d�r flickorna som skulle ha olja i sina lampor �r en ber�ttelse om himmelriket, den yttersta meningen med v�rt liv, det ytterst �tr�v�rda. Det som �r s� mycket v�rt att vi skulle s�lja allt vad vi hade f�r att f� just detta. Ber�ttelsens br�nnpunkt ligger inte i att de f�rst�ndiga flickorna inte var beredda att dela med sig av sin olja n�r brudgummen kom, utan i sj�lva uppbrottets hastighet. Det handlar om f�r�ndringens of�rutsedda kraft och den best�ende ordningens br�cklighet. Himmelriket finns i f�r�ndringens �gonblick.

N�r vi, uppbl�sta av �b�st i klassen syndromet�, klappar oss f�r br�stet och talar om de lata grekerna och de slarviga spanjorerna f�rnekar vi n�dv�ndiga f�r�ndringar i de ekonomiska strukturerna. Vi v�ljer att sova till dess att krisen pl�tsligt kliver in ocks� i Europas nordliga etablissemang och avsl�jar v�r brist p� insikt i krisens orsaker. Den fackla som lyser upp insikten om f�r�ndringens n�dv�ndighet har slocknat.

Himmelriket �r inte som en folksamf�rs�kring som faller ut i olyckans tid och skyddar oss mot f�r�ndringens kraft. Himmelriket �r likt ett senapskorn, en p�rla eller en surdeg. Liknelserna haglar n�r Jesus ber�ttar om denna f�r�ndringens kraft. Bilden med en surdeg kanske vi numera kan f�rst�, den lilla degklumpen som f�r hela degen att bli syrad. Den k�rlek som f�r oss samman med alla de andra och g�r oss beredda att dela ansvaret f�r krisens h�rjningar.

Att vara beredd p� hastiga uppbrott och f�r�ndringar kan vara sv�rt om man identifierar sig med det sj�lvgoda etablissemanget i den kapital�gande klassen. Jesus visade p� en v�g att skydda sig mot denna f�rf�riska blindhet. Ist�llet gjorde han den drabbade klassen till m�ttstock: fattiga och maktl�sa, sjuka och utf�rs�krade, greker och spanjorer, invandrare och asyls�kande. S� l�nge dessa st�r i blickf�ltet kan k�rleken inte sl� sig f�r br�stet och prisa det best�ende. Med detta perspektiv f�rbereder vi oss inf�r det hastiga uppbrottet och f�r�ndringen.

B�n

Herre m�t oss i f�r�ndringens hastiga uppbrott och f�rena oss till en k�rleksfull gemenskap i en r�relse mot en helig r�ttvisa.  
Amen.

Vecka 45, 2012

relief_c350Vecka 45, 2012

�Josef sade till dem: Var inte r�dda. Jag �r ju inte Gud! Ni ville mig ont, men Gud har v�nt det till n�got gott.�  
F�rsta Mos. 50: 15-21.

Veckans reflex

Var inte r�dda; den som gjort n�gon illa �r r�dd f�r h�mnd. Den som har smitt planer f�r att d�da sin bror, men i st�llet av feghet s�lt honom till slaveri, har all anledning att vara r�dd. Att dr�nka en mantel i blod f�r att iscens�tta en olycka �r att avleda uppm�rksamheten fr�n ett brott. Ju st�rre brott desto dyrbarare mantel kr�vs f�r att skydda sig mot h�mnd.

Vi tillh�r ett br�draskap som har anledning att vara r�dda. Vi har en historia som kantas av �vergrepp och girig maktfullkomlighet. Vi har gjort generationer av afrikaner till slavar, deltagit i plundringst�get av andra kontinenters rikedomar och slutligen med makt och v�ld deltagit i kolonisationen av den v�rld som tillh�rde v�ra systrar och br�der. N�r deras dr�m om frihet f�dde befrielser�relser som gav dem kunskaper och makt att om�jligg�ra denna form av f�rtryck och f�rnedring, uppfann vi ekonomiska strukturer som fortsatte att f�ra guldet fr�n deras gruvor till v�ra skattkammare. Som om detta inte r�ckte har v�rt v�sterl�ndska samh�llsbygge orsakat en ofr�nkomlig klimatf�r�ndring. 

V�r skam och v�r r�dsla �r s� monumental att vi bygger ett f�rsvar med murar av str�mlinjeformade �rlogsfartyg, kryssningsmissiler, Jasplan, arsenaler av k�rnvapen och f�rarl�sa d�dsmaskiner. S� vaknar vi en dag till den pinsamma nyheten att allt detta, hela denna arsenal av h�mndredskap, saknar v�rde n�r den kalla vreden underifr�n sl�r tillbaka med hj�lp av n�gra pappersknivar och fr�ckheten att driva v�ra tekniskt full�ndade passagerarplan in i hj�rtat av den ekonomiska och politiska makten. Vad hj�lper det d� att vi kl�r oss i gudalik dress under temat �operation o�ndlig r�ttvisa� n�r det �r de gamla vanliga hot- och h�mndaktionerna som planeras.

L�t oss bli p�minda om att vi inte �r Gudar och inte har n�gon r�tt till h�mnd. V�rt alternativ �r m�jligheten att v�nda det onda till n�got gott. Kan v�r utsatthet hj�lpa oss att se v�r �bror� i br�ddemonstrationer och flyktingstr�mmar. Kan orkanstr�mmarna som sl�r in �ver v�ra betong- och st�ltempel f� oss att f�rst� att vi gjort elementen sj�lva � himlen, luften, marken, vatten och vind � till v�ra fiender. Det �r krafter som inte tar h�nsyn till v�ra inb�rdes statusskillnader och som inte backar f�r n�gra snikna dollarmiljard�rer. Inf�r naturens vrede �r vi alla j�mlikar och m�ste d�rf�r sluta f�rsvara oss med v�ld och oj�mlik konkurrens. Nu �r tid f�r samarbete, nu �r tid f�r j�mlikar, nu �r tid att f�rst� att vi inte �r gudar, men att l�ta Gud v�nda det onda till n�got gott. V�ldet kr�ver offer, f�rsoning kr�ver uppoffring. 

B�n

Gud, du som kan v�nda det onda till n�got gott, g�r oss villiga till f�rsoning och uppoffrande k�rlek och hj�lp oss att ansvarsfullt f�rvalta din sl�sande rika natur.  
Amen.

Vecka 44, 2012

relief_c350Vecka 44, 2012

“Saliga de som �ro fattiga i anden, dem tillh�r himmelriket. Saliga de som s�rjer, de skall bli tr�stade. Saliga de �dmjuka, de skall �rva landet. Saliga de som hungrar och t�rstar efter r�ttf�rdigheten, de skall bli m�ttade…” 
Matt 5:1-12

Veckans reflex

�r inte de ideal som Jesus plockar fram som lyckobringande lite f�r in�tv�nda f�r v�r tid? Som om vi blir lyckliga av ett inre f�rh�llningss�tt, inte av framg�ng, konsumtion och flexibilitet. Kan det h�r verkligen vara ledord i utvecklingssamtalet med mig sj�lv som kan hj�lpa mig att bli mer marknadsanpassad och attraktiv? �r det h�r verkligen l�mpliga identitetsnycklar i en tid n�r kapitalackumulationen �r inne i en fas d�r sociala omv�lvningar av aldrig tidigare sk�dat slag tvingas fram i sp�ren av ekonomiska chocktillst�nd. Har vi ens tid att s�rja n�r f�rm�gan att klara av livets utmaningar pr�vas dagligen i denna pressande sm�ltdegel d�r den enskilda m�nniskans sj�lvf�rtroende och sj�lvaktning smids eller sm�lter bort?

T�nk om det inte spelar n�gon roll vem du i dig sj�lv �r, om din viktigaste funktion �r att shoppa, t�mma pl�nboken eller belasta kreditkortet som en kugge i ett marknadsspel. I detta marknadsspel �r vi alla jagade av karri�rkrav, �verhopade av bekymmer i v�ra vardagliga relationer till chefer, familj och barn. Kraven ger sig till k�nna i datorns inkommande epostl�da och i mobiltelefonens plingande p� l�rdagspromenaden. Vi �r aldrig l�ngre bort �n kraven kan n� oss, st�ndigt beredda att svara p� minsta vink.

Mot denna diktatur, som den konsumistiska ekonomin ut�var �ver v�ra liv och v�r identitet, kr�vs inget mindre �n en revolution. Insikten att konsumtionen inte g�r oss saliga, och att jordens resurser inte �r o�ndliga, kan bli den skottsalva som likt slagskeppet Auroras d�nande kanoner f�re stormningen av Vinterpalatset, v�cker alla till motst�nd. Sanningens �gonblick kan vara n�rmare �n vi anar n�r vi l�ngt bort fr�n sv�ltkatastroferna promenerar f�rbi stormarknadens dignande hyllor av f�rskt br�d. Br�d som ska vr�kas ut i sopcontainrarna vid dagens slut, om inte kunderna rensat hyllorna. Att pl�tsligt inse att salighet handlar om en vilja till f�r�ndring, av ett inre f�rh�llningss�tt till global m�nsklig v�rdighet och planetens �verlevnad, kan bli startskottet till ett f�r�ndringsarbete. K�rnan i v�r identitet som m�nniskor �r l�nkad till en global gemenskap. Efter en s�dan global gemenskap l�ngtar jag. Saliga de som hungrar och t�rstar efter r�ttf�rdigheten, de skall bli m�ttade.

B�n

Herre befria oss fr�n f�rtryckets deformationer av m�nskligt liv och l�t oss f� tillg�ng till de djup d�r en fullst�ndig m�nniska, vid�ppen f�r sorgen, sm�rtorna, gl�djen, v�xer fram. �ppna v�ra �gon s� att vi kan se varandra bortom summan av alla funktioner och befrias till nyskapande k�rlek.  
Amen.

Vecka 43, 2012

relief_c350Vecka 43, 2012

…�S�g oss vad du anser: �r det r�tt eller inte att betala skatt till kejsaren?� Jesus m�rkte deras onda avsikt och sade: �Hycklare varf�r vill ni s�tta mig p� prov? Visa mig ett mynt som man betalar skatt med.� De r�ckte honom en denar, och han fr�gade: �Vems bild och namn �r det h�r?� � �Kejsarens”, svarade de. D� sade han till dem: �Ge d� kejsaren det som tillh�r kejsaren och Gud det som tillh�r Gud.� 
Matt 22:15-22

Veckans reflex

Nu �r det skillnad, b�de i makt och h�rlighet, mellan Carl XVI Gustaf och den romerske kejsaren. Det �r ocks� skillnad i r�tten att �trycka� pengar i den svenska ekonomin j�mf�rd med den romerska ockupationsmakten. Att de svenska mynten b�r bilden av en maktl�s kung kanske �nd� s�ger n�got om v�r maktl�shet inf�r finanskapitalismens starka krafter. Vi har inte makt att betygs�tta v�r kreditv�rdighet och d�rmed ingen sj�lvklar r�tt att uppr�tth�lla v�lf�rdsstatens omsorger. I en demokrati �r det dock ytterst vi sj�lva som har m�jlighet att p�verka den skatt vi ska betala till v�lf�rdens institutioner och det �r vi sj�lva som genom beskattning avst�r fr�n en del av det utrymme vi kan ha f�r privat konsumtion. Kanske kan man s�ga att vi ska ge skatteverket den skatt det beh�ver f�r att uppr�tth�lla v�lf�rden. D� har vi inte tystnat i v�r kritiska granskning av de finansiella systemens or�ttvisor men inte heller gl�mt Paulus uppmaning att inte st� i skuld till n�gon, utom i k�rlek till varandra.

I ett demokratiskt samh�lle �r det ofta genom skatten vi f�rmedlar k�rlek till v�r n�sta. Ett samh�lles styrka vilar p� inv�narnas kroppsliga och psykiska h�lsa och vardagslivets kvalit�. Ett samh�lle �r aldrig starkare �n sin svagaste l�nk. Att ber�kna medelv�rden p� inkomst och h�lsa i ett samh�lle och tro att det s�ger n�got om dess styrka �r lika relevant som att ber�kna genomsnittstyrkan i en kedjas l�nkar. Det spelar ingen roll hur starka de andra l�nkarna �r, n�r p�frestningarna �kar �r det den svagaste l�nken som avg�r om vi f�rlorar b�de lasten och kedjan den h�ngde i. Oj�mlikheten hotar det globala samh�llet hur mycket �n den politiska klassen f�rnekar sambanden mellan kris och or�ttvisa.

N�r f�r�ndringar i sjukv�rdsf�rs�kringen och A-kasseregler beslutas ska det g� just s� snabbt som kravet p� skattes�nkningar bland de h�gst uppsatta och m�ktiga kr�ver. Farh�gorna att det nya regelverket drabbar de fattigaste h�rdast och att n�gra ur medelklassen flyttas ned p� oj�mlikhetsstegen genom �oavsiktliga konsekvenser� beh�ver inte tas med i kalkyler och riskber�kningar. Skadorna betecknas som ov�ntade och avf�rdas som s� oviktiga att kostnaderna f�r att minska denna risk inte �r f�rsvarbar.

F�r de drabbade �r det annorlunda, kanske det �r den sista �godelen som de tvingas avyttra n�r de ska kvalificera sig f�r f�rs�rjningsst�d och den ov�ntade sjukdomen kan ber�va dem r�tten till ett v�rdigt liv. N�r olyckan �r framme �r ras och klass de outtalade skiljem�rkena f�r vem som klarar sig och vem som blir kvar i fattigdom. Till dem som inte vill avst� ett utrymme i den privata konsumtionen f�r att bidra till en gemensam v�lf�rd passar Jesus ord om hycklare v�l in. Ni vill sj�lva njuta av v�lf�rdens frukter och k�nna trygghet inf�r ov�ntade sjukdomar men inte dela med er till dem som varit med och byggt v�rt gemensamma trygghetssystem. Ge �t v�lf�rden den skatt den beh�ver och tag emot livets h�lsa som en of�rtj�nt g�va av den som skapar liv. 

B�n

Gud hj�lp oss att se v�rt beroende av varandra som en g�va och att verka f�r en r�ttvis f�rdelning av br�d och arbete �t alla. 
Amen.

1 28 29 30 31 32 35