Konsten i Missionskyrkan

Olof Hällström målar Livets trädOlof Hellström, ”stadens konstnär”, är också Missionskyrkans konstnär. Han har svarat för utformningen av reliefen Att födas på nytt, muralmålningen Livets träd, fondristningarna Fisken och Lammet, ljusbäraren Skeppet samt klocktornet, kampanilen.
Bild över kyrksalen
Fondens relief, Att födas på nytt, är kyrkorummets teologiska och arkitektoniska centrum. Den är konstnärens svar på församlingens utmaning till honom att gestalta död och liv, korsfästelse och uppståndelse.
Kristi sargade kroppKristi sargade kropp ar uthuggen direkt ur kyrkväggens tegel och fast vid korset med grova löstagbara spikar.

Rakt ovanför kroppen går en ljus färgpelare, målad på putsen i al secco-teknik. Där anas en gravid kvinna, till hälften vänd mot betraktaren, genom konturerna av ett foster. I nästa stund ser vi huvudet på det barn som genom den födande kvinnans sköte just tränger ut i livet. I korsets mitt föds livet. Kristus är på nytt barnet. Livets mörkaste ögonblick – döden – förbyts i ljusaste glädje – det nya livet.

Livets trädTemat om liv och död återkommer i den höga muralmålningen Livets träd. Där fångas årets kretslopp – från bara grenar, genom lövsprickning, blomning, frukter och åter till det nakna trädet. En tidsresa genom storm och solsken, ett träd med kraftigt rotsystem, som via en osynlig källåder hämtar sitt vatten från dopkällan.
I anslutning till dopkällan finns klassiska motiv från kyrkohistorien ristade i putsen. Fisken – en tidigt känd hemlig bekännelsesymbol – och ΙΧΘΥΣ (grekiska för fisk), begynnelsebokstäverna för I(esous) Ch(ristos) Th(eou) (H)y(ios) S(oter), Jesus Kristus Guds Son Frälsare.Fisken
LammetLammet, som blickar tillbaka mot Kristusmonogrammet, kompletterat med Α och Ω, alfa och omega, början och slutet. Motivet går igen i församlingens bårtäcke Evighetsbandet.
Ovanför dörrarna in till kyrkorummet finns två texter från den gamla kyrkan ingjutna och forgyllda: Gud är kärlek. I Sonen är lifvet. Ett budskap som även finns gjutet i den största klockan: Så älskade Gud världen (Joh 3:16).
KampanilenKring reliefen finns en cirkel antydd, delvisövermålad och därmed öppen, en tvådimensionell jord, vars runda form även återfinns i ljusbäraren Skeppet. I tredimensionell form syns den längst upp i klocktornet, placerat fristående från kyrkan. Denna kampanil – även den kallad Att födas på nytt – bärs upp av betongpelare. De kan ses som Guds starka armar, vars händer omsluter jordklotet, kosmos, genombrutet av korset.
Också på kyrkans yttervägg mot Dragarbrunnsgatan finns detta motiv: klotet med korsets armar, som också kan förstås som solskivan, hjulet, kompassrosen.Konst på ytterväggen
Ikon i kyrksalenUtöver Olof Hellströms konstverk finns i kyrkorummet Margareta Södersten Johanssons ikoner – Kristus omgiven av änglarna Gabriel och Mikael samt på annan plats Maria och Jesusbarnet – målade i ljusare nordiska färger än traditionella ikoner, tecken på att Missionskyrkan är en del av den universella kyrkan. Med ikonmålandets teknik har Margareta Södersten Johansson även gjort kyrkorummets bibelbilder, som växlar med kyrkoåret. Några ytterligare sådana kan ses i Kryptan, ett mindre andaktsrum en trappa ner. Där finns också en nonfigurativ textil av Västeråskonstnären Hulda Rydh.

Latinamerikas hopp och framtid utanför kryptan

I Skogstibble (1 tr upp) finns en färgsprakande större målning, Latinamerikas hopp och framtid, målad på 80-talet i Missionskyrkans lokaler. Den är ett kollektivt verk av latinamerikanska flyktingar, ett uttryck för deras drömmar och övertygelse om kraften hos ett folk, som längtar efter befrielse.

Text Bernt Jonsson
Foto Johan Lindblom (Olof Hellström 1983); Göran Almlöf (övriga bilder)

Uppsala Missionskyrka invigdes 1:a advent 1983 och ersatte då den kyrka på Kungsgatan 16, som sedan 1875 varit församlingens hemvist. Arkitekten Jan-Ove Fogelberg, Aros Arkitekter, och konstnären Olof Hellström formgav kyrkan och särskilt kyrkorummet i en unikt nära samverkan med församlingens medlemmar, vänner och byggnadskommitté.

Det inkluderade även utformningen av orgeln, byggd av Nils-Olof Berg, Nye. Om den kan du läsa HÄR.

Uppsala Missionsförsamlings bårtäcke

Evighetens band

bårtacke
Evighetens band
är namnet på detta bårtäcke som finns att använda vid begravning i Missionskyrkan.

Över en av dörrarna till denna kyrksal står det Gud är kärlek. Det är kärlekens Gud som möter oss här, när vi firar gudstjänst eller när vi tar avsked av någon som står oss nära i en begravningsgudstjänst.

På bårtäckets ljusa botten finns fem stiliserade hjärtan som går i varandra och bildar en kedja. Dessa hjärtan är tänkta som om de vore formade av band. Band som skiftar mellan det ljusa och det mörka, som växlar från det smala till det breda. Vindlande, inte rakt. Som livet självt. Hjärtat är valt för att stå som symbol för kärleken.

Kärleken mellan
Gud – människa
människa – människa
och för att Gud är kärlek, alltigenom kärlek.

Kedjan som en symbol för det obrutna, det som hör ihop, kedjan som uttryck för att allt/alla hör ihop.
Generationer/människor som levt före oss, som finns på något sätt framför oss.

Vi som lever nu
Och de som kommer efter oss.
En obruten kedja i Gud.

Evighetens band är knutna mellan människor och mellan Gud och människa.

I ett av bårtäckets hörn finns ett lamm kviltat och ett Kristusmonogram broderat. Det är det lamm och Kristusmonogram X Ρ som finns ovanför dopkällan här i kyrkan, första och sista bokstaven i Kristus på grekiska. Α Ω – Alfa och Omega, början och slutet – omfattar och innefattar allt.

Evighetens band finns nu i Uppsala Missionsförsamling, att användas i detta kyrkorum.

 I Månadsbladet nr 4 2005 publicerades en artikel, Många stygn av omsorg, om tillkomsten och arbetet bakom församlingens bårtäcke. Läs den artikeln HÄR.

Yvonne Göranson