Mitri Raheb – Kultur som motstånd

Kultur som motstånd

Mitri Raheb, Uppsala Missionskyrka, 220506

Ämnet kan tyckas lätt men det är det inte, då det omfattar två stora ord: kultur och motstånd.

Kultur

Ordet kultur avser en samling uttryck vilka skapar ett samhälle, inbegripande dans, musik, konst, mode, språk, mat, etikett, religion, mytologi. Det är berättelserna om vilka vi anser att vi är, våra värderingar, vår syn på världen; det är den lins genom vilken vi tolkar vår verklighet.

Motstånd

Cambridge ordbok definierar motstånd som en kamp mot något som attackerar en eller en vägran att acceptera något. 

Frågan vi ställer oss är sålunda: Vad är det vi, som palestinier, kämpar mot?

Ockupation, ett förtryckarsystem som lägger på vårt land, våra resurser och vår kultur, vilket syftar till att göra oss till främlingar i vårt eget land.

Så länge som ett sådant förtryckande system existerar, kommer det alltid att finnas ett motstånd. Ingen tvekan! Där det finns ockupation, finns motstånd! Ukraina idag är ett perfekt exempel.

Rätten att göra motstånd mot ockupation är inskriven i internationell och hävdvunnen lag. Artikel 1 i ICCPR (FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter) fastslår att alla folk har rätt till självbestämmande. Den utformar i detalj rätten att fritt få bestämma sin politiska status och fritt forma sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.

Det finns faktiskt en myriad av resolutioner från FN:s generalförsamling som uttryckligen erkänner människans legitima rätt att kämpa för frihet från kolonial och främmande makt … med alla till buds stående medel. Men det handlar inte enbart om att göra motstånd – för att motstånd ska vara äkta behöver vi människor ha en vision om vad vi kämpar för. Vi palestinier kämpar för våra rättigheter, vår frihet, vår jämlikhet och vår värdighet.

Den viktigaste frågan är därför inte motstånd eller ej utan hur göra motstånd. Det finns inte endast ett svar på denna fråga; hur man gör motstånd beror mycket på rådande omständigheter.

De rådande omständigheterna

1. Under en tid trodde man att Israel-Palestinakonflikten var som ett 100-meterslopp. Deltagarna uppträdde i enlighet med detta: de samlade sin styrka i en enda koncentrerad ansträngning och under en kort tid. När de nådde målet var de andfådda, men det var de ok med en kort tid.

Men – mer och mer – insåg man att Israel-Palestinakonflikten (en av de längst pågående i modern historia) är mer lik ett maratonlopp. Om deltagarna skulle uppträda som i ett 100-meterslopp, skulle de gå under. De skulle ge upp snabbt, förlora hoppet och sitt hjärta och emigrera

antingen fysiskt eller psykiskt. Uppror, intifador har, lär oss historien, en tidsrymd på max 3 – 5 år. Människor kan inte göra kraftfullt motstånd i all oändlighet.

I ett maratonlopp måste man agera annorlunda, andas annorlunda, träna på ett annat sätt och springa med en väl anpassad hastighet. Man måste helt enkelt kunna ta långa, djupa andetag. 

Kultur för palestinier, som lever under denna pågående och till synes oändliga ockupation, är konsten att ta djupa andetag och sålunda kunna komma igen.

2. Traditionella befrielserörelser har tappat i vitalitet; de gynnades av imperiet. Detta hände PLO, ANC och andra befrielserörelser. Idag lever vi i en annan värld, och det är därför livsnödvändigt att utveckla andra strategier. Nykoloniala regimer har försökt att separera kultur från politik – en process som nyliberalismen har förvärrat. Men – då regeringar i stigande grad tappar folklig legitimitet – finns en förnyelse av uppror och protester, och än en gång återuppstår kulturen som en mobiliserande och organiserande kraft. 

3. Vi kämpar mot ett av de mest militariserade länderna som backas upp av imperiet (USA såväl som europeiska länder). Detta är en skillnad mot Ukraina.

Det är ingen mening att bekämpa imperiet med dess egna vapen.” Hård makt” är inget alternativ för Palestina. Kulturen är en ”mjuk makt” att kila in i imperiet, långsamt men säkert. Sovjetunionen monterades inte ned av Västs militära styrkor utan genom den mjuka makten i en konsumtions-kultur. Plötsligt blev en banan, som inte betyder något i väst, en stor frestelse för människor i Östtyskland. 

Makt bor inte bara i institutioner utan också i de sätt som människor uppfattar sin värld på. 

Kultur som motstånd kan inte besegra hård makt, men den kan hjälpa till att urholka den.

4. Sist men inte minst berövar oss den israeliska ockupationen inte bara vårt land och våra resurser, utan den tar också ifrån oss våra berättelser, vår historia och vår identitet. Så – kulturen blir ett betydelsefullt slagfält. Edward Said har i sin ”Orientalism” tydligt visat hur kolonisatörer och imperialister använde sig av kulturen för att kontrollera avlägsna länder och folk. Hollywood använde sig av en speciell bild av en arab (en riktigt ful arab) och den söte juden; av palestinier som är terrorister etc.

”Kultur är inte enbart en konstform för att uttrycka estetik, sedvänjor och traditioner. Den är ett medel för människor att hävda sitt motstånd mot övervälde, ett medel för att uttrycka och finna sin mänsklighet, ett medel för att hävda sin förmåga och sin möjlighet att skapa historia. Med ett ord – kulturen är ett av de fundamentala verktygen i kampen för frigörelse.”

Kultur som motstånd är ”praxis att använda betydelser och symboler, dvs kultur för att bestrida och bekämpa en härskande makt, ofta genom att skapa en annan syn på världen i processen”. Kultur som motstånd är ”ett tillgängligt medel för att – inom ett vitt spektrum av medier – konstnärligt uttrycka motstånd mot eller kritik av vissa politiska, ekonomiska, sociala eller övriga rådande omständigheter i ett samhälle. Kulturellt motstånd fokuserar på att väcka medvetenhet kring en fråga och kallar på rättvisa; det är inte där för att få medlidande eller sympati”.

Kulturellt motstånd handlar om att använda den mänskliga kraften. En hybrid av folkets och kulturens motstånd är ett av de mest kraftfulla verktyg som finns.

Kulturellt motstånd som strategi

Förmågan att komma igen! Jag möter ofta människor och bidragsgivare som menar att en investering i kultur i detta sammanhang är en lyx som vi palestinier inte kan eller borde ha råd med. Till dessa bidragsgivare – bistånd är vad palestinierna behöver under ockupation. De behöver bröd att äta, fylla magen så att de kan tänka. Detta är vanlig gängse logik! Vår tragedi som palestinier har varit att vår kamp alltsedan Balfourdeklarationen ofta har betraktats mera som en humanitär kris än en som handlar om identitet och självbestämmande. Men människan lever inte av bröd allena!

Kulturen är ett av de viktigaste elementen för människors överlevnad. Under konflikter fokuserar människor i huvudsak på det som dödar kroppen och glömmer det som dödar själen. Kultur är en terapi som lever i skymundan. Kulturen är själens konst, inte bara för att överleva utan också för att blomstra.

Kulturen är ett konstgrepp för att vägra att bara vara mottagare i slutet och för att motsätta sig att bli sedd enbart som ett offer. Kultur är ett medel för att bli en aktör i stället för åskådare. Detta är det konstgrepp vi i det palestinska Kairos dokument kallade ”kreativt motstånd”.

Frigörelse

Fanon sade: ”Att kämpa för en nationell kultur innebär först av allt att kämpa för nationens frigörelse; den faktiska källa ur kultur kan spira. Man kan inte särskilja striden för kultur från människans kamp för frigörelse.”

I sitt föredrag kring ”Kultur & Motstånd” diskuterade Edward Said kulturens roll inom motståndet.  ”I det fall en politisk identitet har hotats är kulturen ett sätt att kämpa mot förintelse och utplånande. Men där finns en annan dimension – förmågan att analysera, att se förbi klichéer och totalt felaktiga lögner från myndigheter; frågan om befogenhet, sökande efter alternativ.”

Identitet

Konst är en nödvändighet – inte bara i tider av konflikt. Kultur är livsnödvändig inte bara för att motsätta sig ockupation – den är oumbärlig i positiv bemärkelse för att kunna uttrycka sig som den man är och för att kunna berätta sin historia på det sätt man önskar. Konst handlar sålunda om självuttryck. Konsten är sen plats där vi definierar vilka vi är, hur vi ser på oss själva och inte hur vi definieras av andra.

Att nå ut

Kulturen är ett enastående verktyg för kommunikation. Att använda kultur som ett politiskt verktyg är livsviktigt i ett mediesamhälle som är sammanhållet av världsomspännande kommunikationsnätverk. Kultur är det medium genom vilket vi uttrycker det vi verkligen vill på ett språk olikt det politiska och religiösa språkbruket.

Ett nytt språk

I ett palestinskt sammanhang har människor nått det stadium då de känner att politisk retorik inte längre står för vad de tycker och önskar. Dessutom känner man sig ofta kvävd av vissa former av religiösa uttryck som innehåller för mycket religion och för lite andlighet. 

Kulturen är en helig plats där man lär sig att andas fritt i ett sammanhang där frisk luft redan tycks nästan slut. Kulturen är en av de viktigaste grundpelarna i en framtida palestinsk stat. Den roll som konst och kultur kommer att spela i vår framtida stat är det som blir avgörande för många, huruvida Palestina inte bara är deras födelseland utan också deras eget val.

Det som sker på kulturområdet kommer att visa på den riktning Palestina går mot; en demokratisk stat där det inte bara råder frihet från ockupation utan också en stat som i lag garanterar yttrandefrihet, jämlikhet och som anslår resurser för att försäkra sig om att de tre monoteistiska religionernas vagga skall bli ett kulturellt centrum för humanitet. Kulturellt motstånd har en central funktion i att förändra samhället.

Ett glokalt nätverk

Sist men inte minst är kulturen en viktig bro mellan Palestina och resten av världen. Även om kultur handlar om att få uttrycka sig som man vill, är detta alltid i relation till andra. Att möta den andre är alltid viktigt när det gäller att förstå sig själv. Det är i ljuset av att möta ett annorlunda samman-hang som man förstår sitt eget unika sammanhang. Kulturen blir sålunda det område där människor kan möta andra och sig själva; där de kan upptäcka ett språk som är glokalt, och där de inser att för att kunna andas måste man hålla fönstren vidöppna för nya vindar och för frisk luft som färdats över hav och oceaner.

I detta möte kommer vi att inse att vi alla befinner oss i samma kamp mot kolonial dominans, multinationella samfund och en dominerande kultur som försöker tysta oss. 

Kulturen blir sålunda makten för att ge ett ansikte åt vår kamp, för att skriva sånger till våra berättelser och för att förena oss i att skapa en ny verklighet.