vecka 11-12 2021

 ”…Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus…” Luk 1:26-38.

En ung flicka i staden Nasaret i Galileen har blivit gravid. Det är inget konstigt med detta – tvärtom – det är så livet förs vidare. Men när ängeln Gabriel dyker upp i berättelsen blir Maria förskräckt. ”Jag har ju aldrig haft någon man” säjer hon om det som sker i hennes kropp. Hon var ju i sjätte månaden och det var bara tre månader kvar tills hon skulle föda, så hon visste säkert om graviditeten. Var hon rädd för Guds dom eller människors fördömande? Eller kände hon rädsla för att hennes son, enligt ängeln Gabriel, skulle kallas helig och Guds son? Hur det nu var så uppfattade ängeln Marias rädsla och lungnade henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud.”

Även om detta var enbart skrönor eller ryktesspridning så uppfattade i alla fall Lukas att det hade hänt och skrev om händelsen i sin evangeliebok. Kanske hörde han ett viktigare budskap i ängeln Gabriels ord än den om sexuella beteendenormer. Om vi låter värderingar och normer i vår egen kontext styra vad vi uppfattar som centralt i bibeltexten kan vi missa det som är ett uttryck för Guds vilja. Ängeln Gabriel argumenterade ju inte mot Maria om hennes sexuella erfarenheter, istället uppmanade han henne att inte vara rädd och att betrakta graviditeten som ett uttryck för Guds nåd. Det tycker jag tyder på att frågan om vem som varit mannen i Marias liv inte intresserade honom.

Vi firar i dag Jungfru Marie bebådelsedag och detta namn fäster uppmärksamheten på Marias jungfrulighet mer än på graviditetens under. Det är kanske ett uttryck för vår missuppfattning snarare än ängeln Gabriels avsikt. Därför har det vi i vår tid kallar övernaturligt blivit en Guds gåva medan det naturliga har degraderats till självklara fysikaliska system. Kanske just detta är ett av våra stora misstag som fått oss att betrakta naturen enbart som en råvara att exploatera.

Den rådande teorin om dualismen, enligt vilken den naturliga och den övernaturliga ordningen utgör parallella fenomen, får oss att värdera det övernaturliga som mer gudomligt än det naturliga. Men i den stora förändringsprocess, som vi genom klimatkrisen står inför, är en omprövning nödvändig. Planeten jordens natur och mänskligheten lever i ett dynamiskt beroende där Gud som närvarande i mänsklighetens hjärta och historia utgör grunden för en global samhörighet – platsen där Guds och människans längtan möts.

Det senaste århundradets dramatiska utveckling av imperialism, pandemi och klimatförändringar, framtvingar en reflektion över mänsklighetens misstag. Varför framstår en dualistisk splittring så attraktiv när vårt behov av global samverkan är så avgörande. När människan inte förmår ”överskrida” sig själv mot en enad mänsklighet lockas hon att gå ”nedanför” sig själv i rasism och nationalism. Om vi förlorar kontakten med vår innersta längtan där Gud och människan förenas förlorar vi också kontakten med meningen i livet. När Gud avslöjar sig för människan i Jesus Kristus öppnar hen inte bara sitt inre liv för människan utan avslöjar samtidigt människan inför sig själv. Det är i den gudomliga kallelsen till samhörighet som hon lär känna sig själv. Var inte rädd människa – du har funnit nåd inför Gud.

Bön: Gud möt vår längtan efter samhörighet med din kärlek. Amen