Vecka 2, 2013

relief_c350Vecka 2, 2013

…N�r nu allt folket l�t d�pa sig och Jesus ocks� hade blivit d�pt och stod och bad, �ppnade sig himlen och den helige anden kom ner �ver honom i en duvas skepnad, och en r�st h�rdes fr�n himlen: �Du �r min �lskade son, du �r min utvalde.�  
Luk3:21-22

Veckans reflex

Vi talar ofta om de stora v�rldsreligionerna som helt skilda tankesystem och oberoende verklighetsbeskrivningar. Vi vill s� g�rna tillh�ra dem som har den sanna v�rldsbilden och d� m�ste de andra religionerna med sina v�rldsbilder vara mindre giltiga. Vi tror oss ha funnit de livsformer som b�st f�rser oss med ett rikt liv och en f�rs�kran om evig forts�ttning. I en s�dan verklighet �r ju skillnaderna mellan religionerna viktigare �n likheterna. Vi har inte heller sv�rt att se orimligheterna i en del sedv�njor hos de andra religionerna, medan de egna sedv�njorna och traditionsb�rande kulterna tolkas och f�rst�s i ett positivt och bejakande spr�kbruk.

Hur l�tt �r det, till exempel, f�r dem som vuxit upp i andra religioners tankev�rldar att f�rst� dopets handlingar. Varf�r l�ter vi vatten sk�lja de sm� barnens huvuden och varf�r har en del kyrkor en vattenbass�ng i sin kyrkolokal? Varf�r l�ter de kristna sina ton�ringar bekr�fta sitt dop i en konfirmationsakt? �r det vattnet eller orden som �r heliga? �nd� sv�rare att f�rst� blir det n�r man talar om att man d�pt barnet till Johan, Selma eller Eric. �r det en annorlunda dopceremoni man s�ker n�r man vill g�ra en namnceremoni i kyrkan? Var det inte till Kristus man d�pte barnet som redan tilldelats ett namn av sina f�r�ldrar?

Nu t�nker jag inte vare sig f�rklara eller f�rdjupa tankarna omkring dopet och dess tradition. Jag vill bara p�minna om hur komplicerade och delvis obegripliga som v�ra traditioner kan vara f�r de icke invigda. Kanske vill jag ocks� p�minna om att inneb�rden i en kult eller traditionshandling kan f�r�ndras, som Jesu dop i Jordanvattnet f�r�ndrade dopets inneb�rd. 

I ber�ttelsen fr�n Jordanflodens strand f�r vi anledning att ifr�gas�tta hur oberoende de stora religionerna �r i f�rh�llande till varandra och hur absolut inneb�rden i v�ra kulthandlingar ska tolkas. N�r Jesus l�ter d�pa sig i Jordanflodens vatten bekr�ftar han Johannes f�rkunnelse. En f�rkunnelse som kan f�rst�s i den profetiska tradition som Gamla testamentet ber�ttar om. Men ber�ttelsen manifesterar ocks� en ny v�rldsbild och f�r�ndrar inneb�rden av dopet. H�ndelsen belyser hur orden i en gammaltestamentlig tradition f�r en ny inneb�rd i en kristen tradition. 

V�rldsreligionerna och deras tankesystem och verklighetsbeskrivningar �r varken oberoende av varandra eller av sin samtids kunskap om v�rlden. Men det g�r dem inte mindre betydelsefulla. Snarare �r religionens �terkomst i v�rt postmoderna samh�lle ett uttryck f�r att den moderna naturvetenskapen inte f�rm�r ge oss en v�rldsbild med hemh�righet i tid och rum. Den moderna naturvetenskapen l�mnar m�nga fr�gor obesvarade. Religionerna blir viktiga som meningsb�rande vittnesb�rd om v�rldens komplexitet. Erfarenheterna av en Gud i tillvarons djup �terger materien dess helighet och ger utrymme f�r upph�jdhet, offervillighet, v�rdighet, rit och samh�righet. I m�tet med Gud f�r v�rt liv, med all sin kamp och livs�ngest, en mening som g�r utanf�r v�r existens begr�nsning. I ber�ttelsen om Jesus m�te med Johannes visar ber�ttaren hur trosv�rldens v�verska l�gger in en ny tr�d i det komplexa m�nster som �r v�rt s�kande efter livets mening.

B�n

Herre vi fryser i din fr�nvaro, isvindarna drar ett ensamt str�k rakt in i v�r sj�lvkonstruerade ensamhet. Kom till oss med din n�rhet och uppfyll v�rt liv med ett sammanhang som lyfter oss �ver v�r neurotiska sj�lvupptagenhet. Tala till oss genom v�ra traditioners begr�nsningar och ge v�rt liv en mening in mot en ok�nd framtid. 
Amen.