vecka 2 2020

”Du är min älskade son, du är min utvalde.” Mark 1:9-11.

Allt mänskligt liv är möte, det är inför den andre vi blir till som människor och det är i mötet med Johannes som Jesus, påverkad av den tidens heliga skrifter, definierar sin kallelse. Hans uppgift som människa var inte att förverkliga en färdig plan, inte ens en gudomlig sådan, utan att på ett ansvarigt sätt relatera till den politiska och sociala verklighet han mötte i sin samtid. ”Du är min utvalde”: I fokus står det liv som låg framför Jesus som bara han kunde ana och förverkliga. Jesus gick ut i öknen i fyrtio dagar och man kan ana den ångest han kände när han insåg att han var den utvalde, Guds son. Från tystnaden i öknen gick han sedan ut och förkunnade att ”Guds rike är nära”.

 

Att drabbas av plötslig insikt om att vi som mänsklighet befinner oss i ett vägskäl kan driva vem som helst till ångest och tystnad. Valet blir svårt i vår tid eftersom de stora berättelserna som förklarar vårt livssammanhang är ”döda” eller brister i trovärdighet. Också Greta Thunberg våndades inför klimatkrisens hotfulla scenario och gick in i en period av svält och tystnad under nittio dagar. Efter denna kris insåg hon att hon ville bli aktivist. Hennes kloka föräldrar avrådde, men hon hade gjort sitt val. En unik självständighet växte fram ur hennes insikt om allvaret i budskapet: Lyssna på och ta konsekvenserna av klimatforskarnas rapporter! Hennes entydiga och klara budskap väcker vrede hos både makthavare och deras medlöpare.

Kanske är den stora berättelsen om Guds närvaro i den materiella världen ändå inte död. Också i vår tid fylls människor av ett överraskande mod, bryter tystnaden och skapar en global rörelse av enighet inför den hotfulla framtiden.  Är det om ett sådant skeende psaltarpsalmen skaldar: Jag kröner en hjälte…. Min hand skall vara hans fasta stöd, min arm skall ge honom styrka. Ingen fiende skall överrumpla honom, ingen våldsman skall kuva honom…”? Att det just nu är en ung kvinna i en sekulariserad kontext som innehar hjälterollen kanske förvånar teologerna. Men det är bara ett uttryck för hur svårt det är för den institutionaliserade kyrkan att förstå inkarnationen. Dogmatiken, den gemensamma kyrkans erfarenhet och läroframställning, kan ibland vara ett hinder för att förstå Guds nyskapande handlingar. Kanske är förutsättningen för verkliga möten på efterföljelsens väg en öppenhet för Gud som en erfarenhet vi inte helt begriper – Gud som radikalt annorlunda.

Så kom du då till sist, du var en främling, en myt-gestalt som jag hört talas om. Så många hade målat dina bilder men det var bortom bilderna du kom. Vi trodde du var användbar, till salu, vi skrev ditt namn på stridsbanér. Vi byggde katedraler högt mot himlen men du gick hela tiden längre ner.” Ylva Eggehorn

Bön: Gud öppna våra sinnen för din närvaro i världen så att vi kan följa dig. Amen