Vecka 20 2019

 

 

 

”…Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er…”Joh 15:10-17

 

Vi lever i en kärlekslös tid där utmattningsdiagnos är mycket vanlig. Ett av politikernas vanligaste uttryck är ”att komma i arbete”, strunt samma vad man gör eller hur man behandlas, bara man skapar ett ekonomiskt mervärde. På arbetsmarknaden överexploateras sedan människor i den grad att de blir sjuka. Finanskapitalet tar därefter i stigande omfattning hand om vårdinrättningar för dem som inte orkat med den ökade pressen i arbetslivet. Vår vardag inordnas alltmer i en organiserad vinstmaskin där allt ska stämma överens, systematiseras och struktureras. Vårt yrkesliv fylls av rationella krav där varje steg kan föreskrivas i manualer.

 

När dessa krav läggs till vår redan inrutade vardag och får våra tidsscheman att spricka talar vi ibland om ”livspusslet”. Detta är ett lekfullt ord som därför döljer stressen från överkraven – som om det fanns färdiga bitar som väntar på att infogas för att lösa en omöjlig situation. Om vi inte klarar detta livspussel anses vi brista i vår förmåga till vardagslogistik. Men livet fungerar inte som en mekaniserad maskin utan är ett flöde av händelser som hela tiden överraskar. Då behövs ”mellanrum” som inte finns i karriärkravens manualer. Vilken logistiker kan förutse att familjens ettåriga son kastar mobilen i toalettstolen och vilka administrativa rationaliserare kan planera den tid det tar att trösta en ledsen pappa för att lillasyster bajsar just då han ska hinna till bussen.

 

Vårt samhälle har blivit som en ekonomistyrd effektivitetsmaskin som inte ger utrymme för vår mångfacetterade vardag. Men verkligheten förändras ständigt och låter sig inte fångas i förutbestämda beräkningar. Kärlek uttryckt som omsorg, empati och skapande improvisationer är en del av det mänskliga livet och om vi inte skapar utrymme för den blir vårt liv glädjelöst. Men när vi har tid och möjlighet att älska varandra blir vår glädje fullkomlig. ”Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra..”

 

Jesus lyfter ofta fram kvinnor som bärare av skapande och befriande kärlek. Till exempel kvinnan i farisén Simons hus som smorde Jesus fötter med balsam eller änkan som fick den orättfärdige domaren att blidkas av hennes envisa vädjan om hjälp. Det är ofta kvinnor som drivs av tillit istället för av beräkning.

 

Mitt bud är detta” säger Jesus och sammanfattar vad han menar med orden ”älska varandra”. Det handlar inte om att uppfylla de karriärskrav som samtiden ställer på oss.  Istället talar Jesus om omvändelse, att låta andra perspektiv än det beräknande styra oss. När vi älskar bedömer och avläser vi samtiden utifrån en ny synvinkel och vågar se nya sidor av tillvaron och hos de människor vi möter. Till exempel behöver inte vår anpassning till klimatförändringar vara en förlust. Att av kärlek till den globala överlevnaden tillåta förändringar är en glädje, även om det vore bekvämast att behålla de gamla förhållningssätten. Orden ”kärlek” och ”älska” är språkligt slitna och kan lätt få oss att tro att det enbart handlar om känslor och förälskelse. Men Jesus kärlek handlar mer om en ömsint och omsorgsfull uppmärksamhet mot alla människor och framtida generationer. Att leva i kärlek är att bli medveten om alla livsformers samhörighet och samspel: det mänskliga livet, naturen – ja hela kosmos.

Bön: Gud hjälp oss att ta emot din kärlek och att älska varandra. Amen