vecka 39 2019

”…Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himmelen alltid ser min himmelske Faders ansikte.” Matt 18: 7-10

Vad menar Jesus när han talar om ”dessa små”? Kanske ska vi glömma ålderstrappan när vi läser om ”dessa små” och att ”bli som ett barn”. De vuxna lärjungarna hade ju tidigare frågat om vem som är störst i himmelriket och fått svaret ”De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket”.

Vi har en tendens att tolka evangelierna i subjektiva termer och då blir vår fråga vilka egenskaper ett barn har som är värda att sträva efter. Men kanske det istället är barnets sociala position av beroende och värnlöshet som Jesus associerar till? De privilegierade i samhället, som i grekisk text kallas ”demos”, var inte närmast Jesus. ”Hopen” som följde honom var människor från de lägre klasserna: ”laos” och ”ochlos”. ”Sedan kallade han till sig både lärjungarna och folket…”. Folket/hopen kallas av vår tids politiska teoretiker Michael Hardt och Antoni Negri för ”multitude”. Begreppet inkluderar de marginaliserade, flyktingar, prekariatet, arbetslösa, fattiga och nödlidande. Hopen, som i motsats till ”demos”, de härskande i Jerusalem, följde Jesus från plats till plats och lyssnade till hans liknelser. Jesus hade medlidande med dem därför att de var lika ”får utan herde”.

Genom att associera gruppen av människor runt Jesus med en ”multitude” kan vi förstå att evangeliernas befriande och upprättande budskap gäller också för de nödlidande och de som anses parasitera på samhället. I Jesus budskap har alla lika värde, också de som inte är inkluderade i välfärdens trygghet. I hans berättelser figurerade ofta marginaliserade medborgare: en maktlös änka som kräver sina rättigheter, tjänstefolk som blir slagna av förvaltaren när deras herre är borta och en kvinna som tillhörde en främmande folkgrupp men ändå fick hjälp med sin sjuka dotter. I centrum av hans berättelser stod de människor som föraktades av de rika och mäktiga: ”Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare.”

Att dela villkoren med ”the multitude” och visa respekt för ”de små” innebär, i förhållande till den ekonomiska krisen och klimatkrisen, krav på förändringar. Vi visar förakt för ”de små” när vi organiserat världen så att hälften av världens nettoförmögenhet tillfaller 1% av världens befolkning medan de fattigaste människorna i världen (90%) får dela på 15% av densamma. Påve Franciskus uttrycker sin hållning inför denna ordning med att framhålla ”orättvisan som den perversa roten till fattigdom”. ”Den nuvarande finanskrisen utgör innerst inne en kris för människosynen. Människan degraderas till att bli en konsument, som förbrukar varor, och människan själv är inte längre rättesnöret för hennes handlande. I hennes ställe träder nu pengar och konsumtion som nya avgudar.” Påvens krav på förändringar i de ekonomiska strukturerna och hans uppmaning till världens ledare att bekämpa den globala uppvärmningen har en stark anknytning till Jesus budskap: Visa respekt för ”de minsta”!

Bön: Gud förlåt oss för att vi visat förakt för ”dessa små” genom en perverst orättvis samhällsordning och hjälp oss att förändra rådande strukturer. Amen