vecka 46 2019

”Lyssna på mig, alla folk, ni folkslag, hör noga på! Från mig skall lagen utgå, min rätt skall bli ett ljus för folken.” Jes. 51:4-6

Jesaja levde i en tid som liknar vår egen tid sett ur ett globalt perspektiv. Krönikorna före Jesaja är en katalog över krig, plundringar, förtryck och förakt för allt som är gott, sant och rätt. ”De följde det som var tomhet och blev själva idel tomhet” – så beskriver krönikebokens författare situationen. Den tidens bitvis fasaväckande historia liknar vår tids på samma sätt som beskrivningar från Vietnam, Irak och Afghanistan är en uppräkning av de skändligheter människan är kapabel till. Ut ur detta mörker trädde, i mitten av 700-talet, Jesaja fram, och med honom en Gud med hopp om rätt och rättvisa.

Ett av Jesajas viktiga uppdrag var att utmana den politik som sökte stöd hos den assyriska stormakten. För Jesaja var alternativet ett annat än det assyriska militära våldet.  Han trodde på styrkan i en politik inspirerad av Guds rättvisa. Det kunde kännas riskabelt när landets framtid stod på spel men han trodde mer på fred och rättvisa än på militära allianser som försvar mot hotfulla grannar. Också för oss står valet mellan att förena oss med en militärpakt som svar på omvärldens upprustning eller att utforma en alliansfri fredspolitik. I ett globalt perspektiv inspirerat av rättvisa är kampen mot det pågående klimathotet och arternas utdöende en viktigare kamp än stormakternas maktspel. Går det i vår tid att lita på den rätt som utgår från gudomlig rättvisa mer än på imperiets vapen?

Det finns goda skäl att byta ut det otidsenliga maktbegrepp som utgår från att ingenting annat än militär makt ger politisk auktoritet. Professor Ulrich Beck som forskat om det moderna världsrisksamhället betecknar det militära maktperspektivet som hopplöst föråldrat. I detta risksamhälle förvandlas den militära styrkan till svaghet därför att den inte löser problemen, utan är en del av dem. Det perspektiv som gällde under ”kalla kriget”, där upprustning i stor skala var lika med säkerhet, har ingen giltighet längre. Den starkaste är inte längre skyddad mot angrepp från den svagaste. Imperiet kan utsträcka sin militära erövring till minsta lilla hörn av världen men kommer ändå inte att öka sin säkerhet, bara sin sårbarhet.

De nya möjligheterna till rätt och rättvisa uppstår inte ur militär styrka utan i identifierandet av Guds lag, den inifrån kommande känslan för rätt och rättvisa. Denna humanitära rätt har vunnit i styrka genom organisationer som bevakar medborgerliga och politiska rättigheter och yttrandefrihetens principer. Fokuseringen på mänskliga rättigheter leder till större förståelse för individuella frihetsrättigheter och kan på sikt skapa nya globala institutioner som försvarar just mänskliga rättigheter. Också stormakternas legitimitet är beroende av efterlevnaden av de globala lagar som vuxit fram, alltså ska vi inte söka stöd hos den stormakt som efter krigen i Vietnam, Afghanistan och Irak saknar all laglig rätt till sin maktutövning.

Guds uppmaning genom Jesaja innehåller en rätt som skall bli ett ljus för folken. Den handlar om ett nytt globalt perspektiv som bygger på samarbete och internationella regler med rättvisan som legitimerande lag.

Bön: Gud låt din rätt bli ett ljus för alla folk och lär oss att med hjälp av Jesus liv känna igen den som rättvisans och kärlekens lag. Amen.