vecka 52 2019

” Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket…”Matt 18:1

Kyrkoåret börjar med första advent och fram till årets slut slår texterna an en kraftfull ton med både barnet och mönstret från de stora myterna i centrum. Där finns bebådelsen av det barn som skall göra mäktiga verk, som skall störta härskare och upphöja de ringa. I vår tid skriver författaren John Sjögren i en recension av StarWars filmerna: ”myterna blottlägger den kanske djupaste sanningen om existensen som pekar bortom denna värld”. Genom alla dessa berättelser stärks människan i sin naturgivna tro på att det finns en sannare och större verklighet bortom vår begränsade värld. Också vi kan förhålla oss till en sådan tro genom att förtrösta på en sådan djupare mening. Därmed fokuseras uppmärksamheten mot denna djupare mening som historien och världen bär.

Myterna attraherar  och fascinerar oss för att de kan berätta sanningen om oss själva. För många av mina barn och barnbarns generationer blev Star Wars-filmerna den stora gemensamma berättelsen. Liksom den bibliska berättelsen har sådana myter en grundstruktur: Det handlar om att våga bryta upp från vår ordnade tillvaro och kasta sig ut i det okända. Den handlar om oöverskådliga skeenden för att till sist kunna återvända till ordningen. ”…om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket”. Kanske återspeglar myterna något av Guds eviga ljus och blottlägger den djupaste sanningen om existensen. Jesus visar oss denna sanning, inte genom action eller storslagna effekter, utan genom sin kärlek till de minsta och genom sin död och uppståndelse. Hans världsordning leder till solidaritet med de fattigaste, tvärt emot vår, där de rikaste är störst och bäst på kapitalackumulation, maktmonopol, rasism och nationalism.

Många människor tänker att livet på jorden saknar mening och att himmelriket efter detta liv är det högsta man kan uppnå. Men Jesus predikar om att Guds rike är nära och att det är människans roll att söka efter det och denna insikt, att människan är ett subjekt i historien, har givit generationer av människor möjlighet att söka efter ett annat rike här och nu. Berättelsen om Jesus handlar om hur Gud så älskade världen att han utgav sin enfödde son, hur Gud blev människa mitt i vår historia. Julens händelser placerar barnet och människans frihet i historiens centrum.

Även i den djupaste innebörden av det vi kallar antropocen sätts människan och hennes frihet i centrum. Planetens och därmed mänsklighetens överlevnad förutsätter en ny världsordning. Den nyliberala ekonomen Fredrich Hayek menar att den som kontrollerar ekonomin också kontrollerar andra aspekter av livet, såsom människors mål med livet och vad som värderas högst, kort sagt vad människor tror på och strävar efter. Men nu står vi inför ett val som inte innebär enbart en fördelning av överskottet i samhället utan där människans överlevnad och frihet hotas. Då kan inte ekonomernas och politikernas snäva dikotomier mellan å ena sidan central planering eller å andra sidan produktion för enskildas vinst vara de enda alternativen. Vi behöver en ny världsordning där barnet/människan, värderas högst.

På samma sätt som det lilla Jesusbarnet framstår som en ikonisk motbild mot sin tids furstar står bilderna av några barn som uppfordrande utmaningar i kontrast till vår tid: den sextonårige Greta Thunberg, den döde treåringen Alan Kurdi som flöt upp på en strand vid Medelhavet och den extremt utmärglade Fatima Ibrahim Hadi 12 år, en av de 85000 barn som dött i svältens Jemen. Bilderna av barnen utmanar oss till omvändelse och uppmanar oss att söka ett annat rike.

Bön: Tack Gud för att du givit oss möjlighet att omvärdera vad vi trott på och våga söka efter ditt rike. Amen.