vecka 53/1 2021

”…Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden. Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det.” Luk 2:42-52

Det är klart att Maria och Josef blir rädda när de upptäcker att Jesus inte är med i gruppen som vandrade hemåt efter besöket i Jerusalem. När de sedan hittar honom i templet kommer ilskan först och glädjen sen: ”Hur kunde du göra så mot oss?” Jag tror varenda förälder känner igen den reaktionen.

Kanske pojkens intresse för templet och lärarna där är mer anmärkningsvärt. Han var redan som tolvåring intresserad av den religion som familjen tillhörde. Det kan ju vara en fejkad historia för att förstärka helgonidentiteten, liksom många andra helgonberättelser, men det kan också funnits en händelse som gjorde starkt intryck på den unga mamman och som bevarades i hennes minne.

Det är bara två av evangelierna – Matteus och Lukas — som börjar med berättelser från Jesus barndom. Författaren till Matteus evangeliet värnar om de judiska traditionerna och även denna berättelse förstärker intrycket av en familj som följer de judiska sederna. Jesus är Josefs son ”av Davids hus och släkt” varifrån Messias bör komma. För tolvåringen Jesus kanske dessa berättelser väckte en undran över och en orsak till att söka mer kunskap om Messiastanken. Det fanns ju en anledning till hans intresse.

Hur vi upplever världen är inte enbart en slump. Vad man ser och hur man ser kan liknas vid ett slags budgivning, som i sällskapsspelet Mah Jong. Det man tar upp och det man lägger fram vittnar om vad man har på hand från början. Det finns en erfarenhet bakom vad man ser och hör. ”…låtom oss söka likt människor, som skola finna; och låtom oss finna likt människor, som ständigt måste fortsätta att söka…” skriver kyrkofadern Sankt Augustinus. Kanske människan är så disponerad att hon inte kommer att söka förgäves. Vi har en potentiell beredskap att finna svar på vårt sökande efter mening och sammanhang, en beredskap som går bortom horisonten för vår kunskap. Den som söker han finner. Men vi blir aldrig slutgiltigt mätta, vi ska fortsätta att söka, vårt begär efter förening med Gud är omättligt. Materien som vi lever i har mer att erbjuda än vi någonsin kan ta in, vi har fler möjligheter på hand än vi anar. Det finns en samhörighet mellan oss och den oändligt rika världen som vi aldrig helt kan förklara.

Det kan finnas en disposition inom den tolvårige Jesus som knyter an till lärarnas berättelser i templet. Han glömmer bort att följa med hem och fascineras av budskapet. Det finns nog en sådan disposition i varje människa, som ger sig till känna i mötet med det gudomliga i materiens djup.

Bön: Gud låt oss bli lyhörda för din röst i världen och finna den kärlek som fullbordar ditt rike. Amen.