Vecka 7, 2013

relief_c350Vecka 7, 2013

Men Jesus v�nde sig om och sade till Petrus: �H�ll dig p� din plats, Satan. Du vill f� mig p� fall, f�r dina tankar �r inte Guds utan m�nniskors.�  
Matt 16:21-233

Veckans reflex

N�r Jesus har ber�ttat att han ska lida mycket i konfrontation med �verstepr�sterna och de skriftl�rde f�r att sedan d�, tar Petrus honom �t sidan och s�ger �M� Gud bevara dig, N�got s�dant skall aldrig h�nda dig, herre.� Jesus svar �r kraftigt avvisande. Tron att Gud ska ingripa och skydda oss fr�n lidandet �r inte f�renligt med Jesus �vertygelse om vad det �r att vara m�nniska. 

Det �r s� l�tt att vika undan d� vi utmanas av lidandet i v�rt eller andras liv. Vi som tagit del av den v�sterl�ndska samh�llsmodellens alla rikedomar vill g�rna se dessa framg�ngar och detta v�lst�nd som ett kontinuerligt schema. Gud blir en del av schemat. Men om denna kontinuitets- och sj�lvs�kerhetsk�nsla sl�s s�nder av klimathot och avsl�janden om ett enormt globalt lidande hos alla �de andra� som �sidosatts, d� sl�s ocks� detta idylliska schema i spillror. 

Om v�r syn p� historien som en evolution�r linje r�mnar och v�r marknadsstyrda utveckling inte l�ngre f�rser m�nniskor med en trygg framtid b�rjar vi ana att n�dv�ndiga f�r�ndringar kan bli sm�rtsamma. �De andras� verklighet, och kraven p� en r�ttvis f�rdelning i en global gemenskap, uppl�ser v�ra invanda m�nster. N�r Gud avbryter m�nniskors tankar, och bryter in i ett historiskt skeende, s� �r det en Gud som sk�nker hopp genom korset. En Gud som framtr�der genom minnet av dem som lidit och k�mpat med �de andra� � s�rskilt dem som blivit gl�mda och marginaliserade av historien.

Jesus avvisar Petrus r�dsla f�r lidandet f�r att p�minna om att Gud �r n�rvarande i lidandet. Han �r n�rvarande i de �sidosattas ber�ttelse, hos dem som b�r utanf�rskapets lidande, dem som modernitetens sj�lvgoda samh�lle har st�tt bort. N�r Guds f�rdoldhet uppenbaras genom lidandets erfarenheter och i de h�ndelser som avbryter och st�r ordningen d� finns ingen plats att g�mma sig undan ansvaret att vara m�nniska. 

Gud kommer till v�rt kosmos som ett hopp om f�r�ndring. Till detta kosmos som pl�gas av den tids�lder som betecknats antropocen, namnet p� en ny geologisk epok som definieras av m�nniskans egen massiva inverkan p� jorden, kommer Gud som lovar att befria och f�rvandla hela verkligheten. 

Kanske beh�ver vi n�got av den vishet som den muslimske poeten Rumi fr�n 1200-talet visar i dikten �Gr�t ut din f�rtvivlan�: �…L�t himlen �ppna sig under dina f�tter. Ta ut bomullen ur �ronen, tr�stens bomull, s� att du kan h�ra sf�rernas musik. Stryk h�ret ur �gonen. Snyt snoret ur n�san, och ur hj�rnan. … Regnets och vindens piskande �r det s�tt molnet har att ta hand om oss. …Ignorera dem som g�r dig r�dd och sorgsen, som s�nker dig tillbaka ned mot sjukdom och d�d.� 

B�n

Giv oss, o Gud, mod att m�ta din nyskapande r�ttvisa. 
Amen.