- vecka 50 2024
”Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram…” Matt 11: 12–19
Är himmelriket en andlig företeelse eller är det världsligt? Är det en ordning i en kommande tillvaro efter döden eller är den ett idealtillstånd i vår politiska värld? Dessa frågor utgår från en världsbild som är alltmer ifrågasatt och som separerar det andliga från det kroppsliga. Denna världsbild skiljer också mellan det religiöst andliga och det materiella. I min barndom kom det väckelsepredikanter till kyrkan för att med karismatisk förkunnelse ”frälsa” människor. Frälsning var något som skedde i ett givet ögonblick som en andlig upplevelse, sedan tillhörde man himmelriket. Det var en subjektiv upplevelse av en enskild händelse som tillskrevs en andlig betydelse.
Jag har deltagit i många samtal där man ifrågasatt det ”andliga” begreppet. Orsaken är att vår tids stora politiska utmaningar, allt från den ekologiska krisen till växande ekonomiska klyftor, är i högsta grad materiella. Men frågan är om det inte i stället är det materiella begreppet som behöver fördjupas och ge rum för den andlighet som är en dimension av just vår materiella verklighet.
Vi människor blandar ibland samman fysikens teorier om världen med verkligheten själv. Vår upplevelse av världen filtreras genom våra tillgängliga modeller. Forskarna skapar teoretiska modeller som bygger på vad vi tror oss veta om materien men modellerna förändras i takt med att nya upptäckter görs. Därför kan omfattande spekulationer utifrån de ofullständiga modellerna skapa ohållbara förväntningar eller farhågor. Föreställningar om att robotar kan överta människans roll bortser från att människan inte är programmerbar. Människan är ingen biokemisk maskin och kan därför inte ersättas av en förprogrammerad robot. AI är maskininlärning och kan inte förklara människans medvetande. Vår upplevelse av den dolda verklighet vi kallar Gud är inte tillgänglig för AI, inte heller den erfarenhet som kan fylla oss med en självutgivande kärlek. Men både heliga erfarenheter och självutgivande kärlek sker inom ramen för den materiella världen där människan är delaktig. Verkligheten själv är mer komplex än våra teorier om den.
Utan medvetenhet är människan inte människa men ingen har lyckats förstå förhållandet mellan hjärnan och medvetandet. Det är lika komplext som ”mystiken” – upplevelsen av en gudsnärvaro. Mystiken handlar om att förstå vad som är bortom språket. Jag tror att det var en mystik erfarenhet som inspirerade judarna att tro på Gud och skaparen som en – en tro som sedan också blev de kristnas och muslimernas. Våra ögon kan uppfatta ljus med en våglängd mellan 380 och 700 nanometer men det finns våglängder utanför detta spektrum som våra sinnen inte är mottagliga för. Bortom våra sinnens begränsning, som är att registrera det som går att räkna och mäta, tränger sig en annan verklighet fram i vårt medvetande. Är det upplevelsen av detta som Jesus menar när han talar om att himmelriket tränger sig fram ”sedan Johannes dagar”?
När Gud närmar sig oss sker det genom en människa som berättar om ett perspektiv som kan förnimmas utanför det mätbaras begränsningar: ”som har gjort himmel och jord och hav och allt vad som finns i dem” – ”som ger de förtryckta deras rätt och de svältande bröd”. Jag tror att Jesus beskriver en dold process när han talar om himmelriket. Hur kan man annars förklara de många människor som arbetar i frivilligorganisationer och kyrkor? Varifrån kommer den solidaritet som för människor samman i befrielserörelser och sociala hjälpinsatser? Vad är det för starka krafter som tränger fram i människor och ger dem mod att förenas i solidariska handlingar? Som jag ser det är själva skapelsen en långsam process som i en pågående evolution mättar allt fler och skapar en gränslös samhörighet mellan människor. En nybliven mammas omsorg om sitt diande barn är den vackraste bilden av detta stora skeende.
Författaren och hedersdoktorn i teologi, Marilynne Robinsson, har visat hur ett universellt språk går genom bibeln där skaparen relaterar till mänskligheten och mänskligheten till skaparen. När Jesus talar om att ”himmelriket tränger fram” relaterar han inte till en avskild andlig värld utan till något som sker inom mänskligheten och i vårt kosmos materiella värld. I Paulus tal till filosoferna på Areopagen talar han om en ”okänd Gud” som inte är ”långt borta från någon enda av er”.
Bön: Tack Gud för att du inte är långt borta från någon av oss, lär oss att leva förenade med den mänsklighet där vi delar din kärlek. Amen
För Veckans bibelmeditation svarar Uppsala missionsförsamling genom pastor Arne Carlsson. Vinjetten är ett utsnitt ur Olof Hellströms fondrelief Att födas på nytt i Uppsala missionskyrka. Veckans bibelmeditation arkiveras regelbundet och finns att läsa HÄR.