”Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.” Joh 2: 1-11
Att alkohol kan hjälpa människor att åtminstone tillfälligt se ljusare på livet är ett välkänt fenomen. Jesus räddade en bröllopsfest där vinet höll på att ta slut genom att göra ett tecken, ”semeion”, där han förvandlade några hundra liter vatten till gott vin. Värden, som var van vid att man serverade sämre vin när folk började bli lite berusade, smakade förvånad på detta vin som var det bästa han bjöd på.
Nu vet ju vi att alkohol är skadligt och det kan kännas lite ovant att Jesus använder vin för att avslöja sin kallelses hemlighet. Men nu är alkohol, som mycket annat, inte fördärvligt om man inte missbrukar det. Vi kan räkna upp många saker som när de missbrukas och överkonsumeras blir onda och nedbrytande. Är det inte så att vår överkonsumtion av kläder, mat och tillväxt har skapat en värld som hotar själva livet? Redan nu orsakar den svält och fattigdom och hotar naturens jämvikt. Men dessa företeelser är inte automatiskt onda – de är Guds gåvor om vi använder dem rätt. Inom ramen för Guds vilja med våra liv rymmer materien förutsättningar för ett gott liv. Om vi värdesätter vår nästas behov lika mycket som våra egna och älskar den gemensamma grunden för allt liv över all annat, är världen god. Vinet är en symbol för glädje så därför är detta ett tecken som visar på evangeliet som ”det glada budskapet”.
Temat för denna söndags texter är ”Livets källa”, en tolkning av vad som händer i denna text. Vattnet som blev till vin är ett tecken som visar oss att det vi betraktar som entydigt rymmer fler möjligheter. Materien, vare sig det är vatten eller jord, rymmer mer liv än vad vi vant oss vid att se. Vattnet kan förändras från kraftkälla till katastrofscenarier, från hälsosam dryck till giftigt avfall. Vatten rymmer, på samma sätt som livet, så många händelser, skiften och skeenden. För att förstå livets under måste vi tänka utanför det entydiga som kan fångas i laboratoriernas mikroskop. Vår värld är en plats där vatten rymmer möjligheten att bli vin och där människans själviska jag kan förvandlas till att ha omsorg om och kärlek till nästan.
Det vi kallar ett under är i själva verket ett tecken på materiens oändliga mångfald. Vad är mer förunderligt – en skopa vatten som förvandlas till vin eller en människa som blir omsorgstagande i en värld full av hat och misstänksamhet. Ibland kallar vi dessa självuppoffrande människor för helgon och tillskriver dem särskilda egenskaper, som om inte alla människor har denna möjlighet. Skillnaden mellan en Putin och en Raoul Wallenberg ska inte överdrivas. Ingen människa har monopol på medmänsklighet eller andlighet. Möjligheten finns hos oss alla eftersom det hör till det mänskliga. Jesus vill visa oss att Gud ryms i vår materia och i vår mänskliga värld, det är inte i det extraordinära och avvikande utan i det vardagliga och mångbottnade han döljer sig. Därför ber vi ”tillkomme ditt rike” och ”din är makten och äran, i evighet.”
Bön: Hjälp oss Gud att finna din kärlek i våra egna liv och förvandlas med den till dina tjänare.