Vecka 04, 2012

…Var var du n�r jag lade jordens grund? L�t h�ra, om du vet och kan! Vem best�mde dess m�tt? Det vet du nog! Vem sp�nde m�tsn�ret �ver den … ? 
Job 38:1-11

Reflektion
Omkring dig
Vecklas dagen ut
Som om den
B�rjar i dig

S� faller diktraderna i Eva Ribich lilla �gonblicksdikt. En dag som en blommande r�relse, en blommande r�relse som en del i skapandets hemlighetsfulla tillblivelse. Som om den b�rjar i dig, du som en del av skapelsen, du som ett liv i sig sj�lvt meningsfullt.

Du �r inte meningsfull f�r vad du g�r utan f�r vad du �r. H�r ekar m�nstret fr�n Jesu tal om liljorna p� marken. N�r liljorna, liksom f�glarna, kan undervisa m�nniskor om sorgl�shet, inneb�r det inte att liljor och f�glar reduceras till tomma tecken, vilkas enda betydelse ligger i att peka p� n�got annat. En lilja �r i sig sj�lv meningsfull och en f�gel �r i sig sj�lv meningsfull � just d�rf�r kan de demonstrera f�r m�nniskan, att hon sj�lv har v�rde, just d�rf�r kan de bringa henne ut ur oron. Just d�rf�r kan m�nniskan vila i sin egen mening, som om dagen b�rjar i henne. Vem sp�nde m�tsn�ret?Ansvaret vilar i skaparens hand. 

Ibland beh�ver vi f�rl�nga perspektivet f�r att st� ut med tillf�lligheternas meningsl�shet, p�minnas om blomningsdagens sk�nhet n�r vardagens vissna kronblad faller �ver synranden och medielandskapet f�rm�rkas av drevkarlarnas tristess. Skildringarna av skapelsen i Jobs bok ger Job mod att b�ra b�rdor, den som b�r g�r det inte f�rg�ves; �Det vet du nog!�. Det �r samma vilande ton som i Bergspredikan. Alla varelserna i naturen �r meningsfulla i sig sj�lva, lejonet, korpen, stengeten, vild�snan, h�nan och falken. Den nyblivna f�r�ldern som bunden till bl�jbyten avst�r fr�n festivalscenens str�lkastarljus och den ackordsfj�ttrade f�rs�rjningsansvarige som fyller kvoten f�r reproduktionen av livets behov. N�r Job hukar under b�rdorna p�minner skapelsens Herre honom om det skapande sammanhang han �r en del av, som om det b�rjar i honom.

Varje dag som en blommande r�relse, i sig meningsfull, oinskr�nkt �gnad �t nuet, som n�r vetekornet �gnar sig �t att falla d� s�dd p�g�r. Och just d� n�r det fyller sin vardagliga funktion pekar ut �ver nuet som b�rare av liv, som b�rare av evigt liv�

B�n
Herre n�r morgonljuset uppslukar nattens m�rker ser vi din skapande mening i varje blommande r�relse. Hj�lp oss att bevara denna ljusa port i minnets kamrar n�r m�rkret �ter s�nker sig �ver landskapet och f�rsv�rar det dubbla seende som g�r dagen meningsfull och natten uth�rdlig.

Amen

• Dela