vecka 14/15 2021

”…Jag är Gud, också i framtiden är jag densamme. Ingen kan rycka något ur min hand, det jag gör kan ingen göra om intet.” Jes. 43: 10-13

Så har vi då en framtid, trots hotet om det sjätte massutdöendet. ”Också i framtiden är jag densamme”. Gud finns där också i den osäkra framtid som är vår. Om vi har insikt nog att förstå vad som väntar oss efter klimatförändringarna har vi all anledning att frukta. Men Gud finns där mitt i vår värld. Detta är den djupa innebörden också i berättelserna om Jesus: inte ett löfte om att vi är skyddade mot den ondska människor kan hitta på, men ett löfte om att vi aldrig är ensamma. Gud är där, ända upp på korset, in i tortyrkammaren och i den ranka båten på Genesarets sjö när det stormar, alltid densamme.

En man vandrar mot mig över vattnet

Långt ifrån, från insjöns blanka vatten

räcker han sin hand,

genomstungen av smärta

och kisar in i solen och det bländande vattnet.

En man som kommer nära

närmar sig mig där jag är –

går över ljusblänket

med ögon som sett ljuset

och en hand på den låga toften.

Nu ror han framåt

Mot fastlandets yttersta punkt…

Bibeln är en samling berättelser om hur Gud verkar i historien, en pågående händelse där Gud inte uppenbarar en objektiv sanning utan en fortgående frälsning. Vår tillit bygger på en närvarande Gud som kan sökas i vår tolkning av samtiden, inte på en auktoritär gud vars regler ska åtlydas.

Vad betyder detta i en tid när vårt nuvarande sätt att leva har mött sina gränser. Nya ideal, tekniska lösningar, relationer och drömmar måste sökas. Världens stormakter försöker envist kanalisera människors engagemang in i gamla strukturer genom vapenmakt, rustningsindustri och kärnvapenhot. Men den kristna traditionens befrielseteologi har en global karaktär av ett annat slag. Bibelns kunskap relaterar till en personlig Gud, vilket med nödvändighet förändrar dess karaktär. Att få kunskap om Gud kan liknas vid att lära känna en människa. I ett sådant möte skapas en ny framtid samtidigt som vi lär känna oss själva.

Min själ, mitt sinne, låt Gud råda och hoppas på din Fader blid.

Han är din hjälp i nöd och våda, på orons dag är han din frid. (Psalm 368, 1648)