vecka 22 2019

 

 

”…Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd?…”Rom 8:31-39.

 

För Paulus var förföljelse ett resultat av hans tro. Men idag utvärderas tron ofta utifrån de fördelar den kan erbjuda, då blir Paulus erfarenhet inte attraktiv. Kan det vara så att teologin färgas av förväntningar hos dem som vi talar till och av det som är vår kontext? Om vi är präglade av att se ekonomisk framgång som det viktigaste i våra liv så blir rikedom en bekräftelse på Guds välsignelse och Gud kan då betraktas som en social och ekonomisk framgångsfaktor. Denna sorts teologi har blivit vår tids mest framgångsrika i utbudet av kristna tolkningar. En teologi anpassad till vårt samhälle som domineras av marknadsekonomi.

 

Men Jesus beundrar inte dem som har hög status ”rika och mäktiga” och ”lärda och kloka” utan, stick i stäv mot det som var accepterat och invant även på hans tid, visar han att det som Fadern uppenbarat är fördolt för de framgångsrika, överstepräster och lagkloka. Han undergräver själva basen för dåtidens religiösa värld genom att visa vilka människor Guds ord i första hand riktade sig till:”Jag prisar dig fader… för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarar det för dem som är som barn…” Uttrycket ”de som är som barn” är besläktat med de fattiga, hungriga och bedrövade. ”Saliga ni som är fattiga…ni som hungrar…ni som gråter.”Innebörden är inte att Gud gör skillnad mellan människor, ett ”vi” och ett ”dom” som i dagens främlingsfientliga propaganda. Innebörden är den rakt motsatta, nämligen Guds fria och villkorslösa kärlek till alla mänskliga varelser, i synnerhet till de mest fattiga och bortglömda.

 

Låt oss utifrån denna utgångspunkt också läsa Paulus ord om att ”nöd eller ångest, förföljelse eller nakenhet…” aldrig kan skilja oss från Kristi kärlek. På samma sätt som framgång inte är ett kvitto på Guds kärlek är inte heller ”nöd eller ångest, förföljelse eller nakenhet…”ett tecken på  att Gud övergivit oss. Det finns anledning att påminna om denna djupt mänskliga likvärdighet när den politiska debatten allt oftare i polariserande syfte gör skillnad på ”vanligt folk” å ena sidan och ”kriminella”, ”terrorister” eller ”de icke arbetsdugliga” å andra sidan. I en tid när både lagstiftning och samhällsutveckling dömer oss till förutbestämda grupptillhörigheter, med segregation och gentrifiering som resultat, är det dags att göra en ”orosanmälan”! När dyra bostadsrätter och exklusiv konsumtion skapar vinnare och förlorare pressas de grupper som inte kan ta plats i de gentrifierade stadsdelarna ut i marginalen. Detta är en grogrund för fascistiska ideologier som har en värdehierarkisk gradering av olika grupptillhörigheter. Ett delat samhälle splittrar och söndrar samhällsgemenskapen och är främmande för den Kristi kärlek som försonar och förenar.

Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek – en utsatt erfarenhet av att befinna sig långt från normen, begränsad förmåga att tala svenska, trångboddhet eller hemlöshet? Nej, över allt detta kan vi triumfera genom att ge varandra kärlek. Vi kan skapa nya och banbrytande perspektiv som rår på segregation, fattigdom, trångboddhet och rasism om vi låter denna kärlek omfatta alla!

Bön: Tack Gud för din fria och villkorslösa kärlek till oss alla! Amen.