vecka 23 2019

 

 

”…Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig….”Joh 14:15-21

 

Det finns en kontinuitet från de tidigaste skriftprofeterna på 700-talet f.Kr. fram till Jesus etiska förkunnelse. Jesus etik förutsätter samma gudsföreställning som fanns i den tidens folkligt förankrade religion, den som hade sin bas i de historiska legenderna om befrielsen ur Egypten och Guds uppenbarande av lagen i Sinai. Historien framställs som ett drama som ger mening åt nuet och trygghet åt framtiden. När Jesus understryker att hans ord kommer från Fadern som har sänt honom knyter han samman sin förkunnelse med detta historiska perspektiv. Han stärker också kontinuiteten in mot framtiden genom att berätta om ”sanningens ande” som ska påminna om allt han sagt.

 

I denna judiska etik förmedlas Guds vilja genom hans interagerande med människan i historien. Dessa historiska berättelser handlar inte om Guds väsen eller argument för Guds existens utan de handlar om historiska händelser som vävs samman med en genomgripande idé om rättvisa. Dessa berättelser innehåller ofta en kritik av den politiska makten när den utövas i konflikt med ”den gudomlig rättvisan”. Konsekvent och uthålligt kritiserar profeterna kungar och lagstiftare som sviker rätten och trampar på den utsatte. Jesaja utropar: ”Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet och murar övervåningen med orätt, som låter sin nästa arbeta utan betalning och inte ger honom lön… Du har inte ögon för annat, inte tanke på annat, än att roffa åt dig, att låta oskyldigt blod flyta och hänge dig åt våld och tyranni.”

 

I dessa gammaltestamentliga berättelser talar Gud genom utvalda profeter. Men Jesus visar att Guds röst är tillgänglig för var och en som vill lyssna. ”En hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande”.Profeterna uppfattade sig som språkrör för Guds röst och Jesus identifierar denna röst som sanning. Den röst som i samtiden framför rättvisans krav och kritiserar korruption och orättfärdighet finns tillgänglig för alla. Profeten Jesaja fördömer i hårda ordalag frestelsen att istället för rättvisa förlita sig på militär upprustning och strategiska allianser. Gång på gång avkläds människans benägenhet att låta sig bländas av makt och framgång och gång på gång avtäcks det militära våldets oförmåga att skapa bestående mänsklig välfärd.

 

Jesus budskap är en förlängning av profeternas tilltro till Guds närvaro i historiens skede. Det är en uppgörelse med den fatalism som förtvivlar inför samtidens utveckling, som om den var oundviklig. I stället ses Guds rättvisa som en möjlighet att skapa en annan framtid. Jag tror inte det är missvisande att se Greta Thunberg som exempel på en röst som avslöjar maktens korruption och kräver rättvisa. Hon visar att vår verklighet kunde varit annorlunda om vi lyssnat på varningarna. I detta sammanhang är det värt att stanna upp och reflektera över varför hennes ord nu har en så förlösande kraft: Med hjälp av vetenskapliga sanningar kräver hon nödvändiga förändringar som var och en kan relatera till sin erfarenhet. Sanningar som blir till härdar av motstånd mot för

tryckande strukturer och bortförklaringar som den politiska makten döljer sig bakom. Är inte detta ”sanningens ande”?

 

Bön: Hjälp oss Gud att urskilja rösten av ”sanningens ande” ur samtidens mediala brus. Amen.