”Gud ger Anden utan att mäta…”Joh 3:31-3
”Vi lever i mätbarhetens tidsålder och vi löser våra problem genom att spalta upp, kvantifiera och beräkna.” Det första citatet från Johannes döparen är flera tusen år gammalt och en del av hans sista vittnesbörd medan det andra citatet är nutida och inleder Jonna Bornemarks samtidsanalys i boken ”Det omätbaras renässans”.
Det må ha passerat ett par årtusenden mellan citaten, men båda författarna vill göra oss medvetna om kunskapens gränser och mätbarhetens begränsningar för att göra världen begriplig. Vi behöver släppa den falska tilltron till parametrar, siffror och diagram och ge utrymme även för subjektiva och intuitiva känslomässiga erfarenheter. ”Gud ger Anden utan att mäta” – Anden är ingen mätbar erfarenhet. Vi behöver öppna för en värld i förvandling utifrån nya perspektiv. Denna värld kan utformas i relation till en annan mänsklighet än den som fjättrats i makt och terrorbalans. En sådan värld kan utformas med en gränsöverskridande kärlek i relation till den andre och vår planets begränsningar. ”Gud älskar sonen och har lagt allt i hans hand.” Gud lever inte åtskild i sin egen himmel utan är djupt involverad i mänsklighetens förutsättningar. Gud är beroende av de levande varelserna och samtidigt en flödande orsak till allt levande.
Det finns ett inre samband mellan Johannes döparens tid och vår som Jonna Bornemark varnar för. Man kanske kan tala om en tendens hos religioner och världsåskådningar att upprätta en statisk relation till ”något” istället för att tro på det som inte låter sig fångas som ett objekt. Genom att omvandla de centrala trosföreställningarna till substantiv har vi lockats att tala om dem som objekt, varelse och ting. Den formaliserade religionen och den sekulariserade scientismen har fokus på det som kan visa sig som objekt. Därmed har erfarenheten av en rörelse eller en flödande gudsnärvaro förspillts. I Gamla testamentet, som likt mystiken fokuserar på den levande erfarenheten, träder istället den flödande gudomligheten in i språket som adjektiv och verb: Gud handlar i folkens och människornas liv och val. Gud är närvarande i det som händer.
För att upprätthålla min tillit till den levande Guden brukar jag spela gregoriansk musik från en serbisk klostermiljö. Genom att orden kommer på ett främmande språk – latin, blir upplevelsen annorlunda. Det kan ju verka som en omväg, men de där orden och musiken gör mej en stor tjänst, för de distanserar mej från de objektiverande innebörderna. Tonerna bär fram gudsflödet på ett helt nytt sätt, så att det blir friskt – Kyrie eleison, Christe eleison, Kyrie eleison. Gloria in excelsis Deo. Et in terra pax hominibus bonae voluntatis…
“Gud ger Anden utan att mäta” – så är Guds Ande närvarande i allt när vi släpper våra prestationskrav och kontrollbehov och bara tar emot. Som i Edith Södergrans dikter där liv och död – liv genom död, oupplösligt hör samman:
Men en liten mask såg i en enkel dröm
Att månskäran klöv hans väsen i två delar:
Den ena var intet,
den andra var allting och Gud själv.