vecka 25 2019

”…Se på ängens liljor hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem…”Matt 6: 25-30

Jesus ord om liljorna verkar i första läsningen naiva, nästan korkade, för utan att arbeta är det väl svårt att överleva. Så tänker man ofta när någon har ett nytt perspektiv på vårt sätt att leva eller på kunskap. Så var det med Kopernikus, Einstein, Darwin och många som tänkt utanför den etablerade kunskapshorisonten – deras lösningar avvisades först, för att sedan bli etablerade sanningar.

Kanske Jesus ord om liljorna är just en sådan upptäckt, en bortglömd bit av världen, ett perspektiv som nu efter några millenier är mer uppfordrande än naivt? När jag går förbi harsyran som just slagit ut i en stråle av solljus i granskogen tror jag mig förstå vad han menade.  Jag tror det liknar den insikt som gestaltas i FN-konventionen om biologisk mångfald. Målet är där att alla människor ska förstå att vi måste leva i samklang med hela skapelsen så att vi inte förstör den rika mångfalden. Om vi förlorar den biologiska mångfalden så innebär det faktiskt slutet för mänskligheten. Det som hindrar oss att förstå allvaret är nog den dagliga prestationsångesten som stressar oss. Vi hinner inte omvärdera vad som är viktigast i livet.

Det finns en rungande samhällskritik både i Jesus ord och i den lilla harsyrans stilla liv. Har vi inte glömt något viktigt när hela vår planet bryts ner av vårt sätt att leva? Vi påminns dagligen om att vi håller på att förstöra ekosystemen i hav, skogar och floder. Dessa ekosystem ger oss luften vi andas, maten vi äter och vattnet vi dricker. Jesus visste inte något om våra förstörda livsmiljöer, klimatförändringar, föroreningar, tjuvjakt och rovfiske. Ändå såg han uppenbarligen att människans sätt att leva var ”blint” för både den biologiska och den mänskliga mångfalden. Har vi som mänsklighet inte glömt något viktigt när vi, av rädsla att själva bli angripna, använder mer pengar för upprustning än för att stoppa klimatförändringar och när vi tvekar att skriva under FN:s förbud mot kärnvapen?

Alla de många rädslor som får oss att jaga säkerhet och skapa garantier mot fattigdom och lidande har gjort världen osäkrare och hotar hela vår framtid. Aldrig har risken för ett kärnvapenkrig varit större och aldrig har vi varit närmare en oåterkallelig klimatkatastrof. Allt detta på grund av vår rädsla för att se sanningen och vända på perspektiven. Det kan diskuteras vad Jesus menade med att först söka Guds rike och hans rättfärdighet men det handlade i alla fall inte om att ackumulera kapital eller våldskapacitet. Jesus refererar till Guds närvaro i varje människa och modet att möta den andre med tillit.

När klimatkatastrofen ”ropar” på förändring påminner det oss om de ropande stenar som Jesus talar om när fariséerna ville tysta lärjungarna och om Bileams åsna som såg den varnande ängeln som inte Bileam kunde se. När naturen reagerar med katastrofer är det dags bryta Bileams snikna blindhet och lyssna till liljorna på marken och hans åsna.

Bön: Gud giv oss nåd att släppa vår blinda snikenhet och söka efter nya perspektiv som bevarar jorden och skapelsens mångfald. Amen

(Så gör vi, jag Arne Carlsson och min noggranna korrekturläsare Anna Marklund, ett sommaruppehåll med bibelkommentarerna och börjar på nytt i Augusti. Jag vill önska alla en god sommar med mycket lovsång i hjärtat. Vänligen Arne.)