Vecka 35, 2012

Observera

Denna text publicerades första gången den 27 augusti, 2012. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Relief

Vecka 35, 2012

Mina k�ra, l�t oss �lska varandra, ty k�rleken kommer fr�n Gud, och den som �lskar �r f�dd av Gud och k�nner Gud. Men den som inte �lskar k�nner inte Gud, eftersom Gud �r k�rlek.
1:a Johannesbrevet 4:7-10

Veckans reflex

Religion st�r �ter p� agendan och engagerar m�nniskor p� internetsajter, i ensamma rum, eller i massm�ten, st�rre och mer suggestiva �n vi n�gonsin sett. Men alla som ropar �Herre, Herre� k�nner inte Gud. I v�rldens kaos, fr�n Norge till Afrika, anv�nds religion som ett effektivt redskap f�r att mobilisera st�d och underbl�sa mots�ttningar. De senaste �ren har en v�g av b�de kristen och muslimsk v�ckelse sk�ljt �ver Afrika. Mission�rer, predikanter och imamer fr�n hela v�rlden har s�kt sig dit f�r att r�dda sj�lar och v�rva medlemmar. I l�nder med sv�ra konflikter mellan olika folkgrupper och lands�ndar har religionen f�tt en viktig roll i en v�ldsspiral fylld med hat och h�mnd. I fredliga l�nder som Norge h�rs vittnesm�l om hur religionen kan vara grogrund f�r militanta mots�ttningar f�r att skapa v�ld och d�d.

Jag ser dem samlas under psalms�ng och jubel, jag h�r dem skrika ut sina budskap under rungande ovationer medan kollekthinkarna fylls med rikedom och klirr, men k�rlek �r det inte. Jag h�r talas om internetpredikanternas kraftfulla agitation och politikernas f�rtjusta poserande i deras glansfulla str�lkastarljus, men n�rhet �r det inte. Jag h�r talas om jungfrur som v�ntar �p� andra sidan�, sedan martyrerna detonerat sin d�dande last, men �mt v�rdande h�nder �r det inte. Religion �r det nog – men inte �r det k�rlek, inte �r det n�rhet och inte �r det �mt v�rdande h�nder som l�ker s�ren i kroppens och sj�lens g�mslen.

Vi beh�ver inte massornas st�d eller predikanternas ber�mmelse f�r att finna Gud i v�r existentiella ensamhet. N�r vi pl�gade av k�rlekens fr�nvaro famlar i en kaotisk v�rld beh�ver vi inte kallsinniga attentat av drogade fanatiker. Vi beh�ver en Gud som �r k�rlek och ett m�te med en som �lskar ocks� den som frusit fast i skuggan av en hotfull framtid.

Som i G�ran Sonnevis lilla dikt om en fastfrusen fj�ril: Jag kl�ttrade ner, f�rsiktigt/och lyfte sakta/fj�rilen fr�n/isen, den satt fast/med benen i isen, /var ocks�/skadad p� vingen/Vet inte om/jag skadade benen/Vi bar den till en torr/stubbe i solen/Och n�r vi kom tillbaka/efter en stund/var den borta/En n�sselfj�ril. I kontrast mot de h�gr�stade vill jag att du lyssnar till denna lilla dikt om varsamhet med djur och ting, med m�nniskor och ord, att du l�sg�r dikten varsamt fr�n den vita ytan och l�ter den flyga. D� kan ditt f�rh�llningss�tt mot v�rlden och allt levande f� varsamhetens pr�gel och k�rleken f� �msinta h�nder i m�tet med v�rldens br�cklighet och sk�rhet. Ty k�rleken kommer fr�n Gud, och den som �lskar �r f�dd av Gud och k�nner Gud. 

B�n
Herre fyll oss med den k�rlek som blir synlig mellan v�rdpersonalens v�rdande h�nder n�r de uppr�ttar den sjukes v�rdighet eller den k�rlek som viskande sjunger mellan rosornas f�rger n�r en liten n�sselfj�ril med skadade vingar snabbt flyger undan mellan sn�ren.
Amen