…Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också… Matt 6:31-34
När Jesus talar om ”hans rike och hans rättfärdighet” avser han inte att lansera en revolutionerande utopi om hur vi skall inrätta vårt samhälle. Utopiernas herrar är ofta imperiebyggare med auktoritära drag och deras löften om en bättre värld reduceras ofta till ett tomt skal i historiens ljus. Sammanhängande ideologier som har svar på alla frågor visar sig ofta vara antaganden styrda av sina egna historiska uppkomstvillkor. Guds rike är ingen utopi och konkurrerar därför inte med maktens riken om färdiga lösningar på samhällsproblem – det är en väg till ansvarstagande.
Det innebär inte att ideologierna är meningslösa. Tvärtom har de ofta vuxit fram med krav på förändring av de sociala och politiska strukturer som utövat förtryck mot till exempel en befolkningsgrupp. Mot förtrycket växer upproret med krav på jämlika villkor. Det fanns en tid när vi kallade sådant för befrielserörelser. Numera är det vanligare att det kallas terrorism med eller utan våldsutövning. Grupper som hotar det rådande systemet eller påtalar brister associeras ofta med dem som gör väpnat uppror. Men politik handlar om makten att organisera ett samhälle och när den makten utövas så att det uppstår djupa klyftor mellan människor av olika klass eller ursprung växer behovet av förändring fram.
Hela Jesus förkunnelse har som tema ett rike som inte grundas på makt utan utgår från de fattiga och åsidosatta. Kanske vi kan beskriva det som en uppsökande kärlek som grundar sig i den mänskliga förmågan att överskrida de egna behoven och se samhället som en gemenskap och världen som platsen för en enda mänsklighet. En uppsökande kärlek är aldrig färdig men söker hela tiden efter förutsättningar att förverkliga det samhälle som ger alla människor lika värde. Guds rike är en radikal nykonstruktion i ett ständigt blivande. Inför de nya globala hoten står våra historiska ideologier utan adekvata lösningar. Nu måste vi pröva radikalt nya vägar till samarbete och försoning genom ett enat globalt perspektiv.
Det är inte för Guds skull vi behöver förverkliga detta utan för människornas överlevnad. Vi lever i en tid när varje politisk handling antingen förbättrar den planetära situationen eller förvärrar den. Någon neutralitet finns inte. Klimatförändringarna frågar inte efter ideologisk legitimitet, de bara sker som resultat av våra val. En undersökning av unga människors klimatångest visar att 75 % upplever framtiden som skrämmande och 45 % tror att världen är dödsdömd på grund av klimatkrisen. Det bästa sättet att skydda dem är att gå till snabb och modig handling för att stävja klimatkrisen: Sluta bortförklara allvaret och trixa med siffror och begrepp.
Guds rike är ingen utopi utan vägen mot rättvisa och uppsökande kärlek. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, forma ditt ansvar i en självöverskridande livshållning och låt nåden verka i uppsökande kärlek.
Bön: Gud giv oss mod och fantasi att skapa nya vägar för din uppsökande kärlek och din rättvisa i världen.