vecka 40 2019

 

 

“… Unge man, jag säger dig: Stig Upp! Då satte sig sig den döde upp och började tala…”  Luk 7:11-17

 

 

 

 

 

Vindens susning i trädkronorna

vattendjupens utsträckning

djupens horisonter –

beröring inom materiens gränser,

vidrör en gränslös närvaro

spänner kupolens bågar

i min egen materia

till salig utblick

och mjuk inblick.

 

Berättelsen om Jesus och den döde mannen hör till de texter som vi har svårast att förhålla oss till. Antingen blir de utgångspunkt för ockulta löften från mindre tillförlitliga personer eller ansedda som nonsensberättelser. Båda förhållningssätten bortser från den karaktär av ”Gudsberättelse” som Bibeln utger sig för att ha.

 

Bibeln är en tolkad verklighetsskildring som beskriver hur Gud verkar i historien. Vi kan möta Gud genom våra vanliga sinnen som inneboende närvaro i materien. I trosbekännelsen står det ”sann människa” om Jesus. Alltså en del av materien så som vi känner den. Det står också ”sann Gud” som hänsyftning till en förborgad verklighet bortom vår kunskapshorisont. Mänsklig kunskap kan enbart handla om den immanenta världen men religiös erfarenhet är en tolkning av gränsöverskridande händelser i den materiella världen. Den kan därför enbart erfaras genom tro eller som tolkning av händelser inom vår kunskapshorisont. Därför tror jag att texten om änkans son i Nain varken rymmer ockulta löften eller är en nonsensberättelse. Den är en biblisk ”Gudsberättelse” som vill skildra hur vi möter Gud genom att tolka gränsöverskridande händelser i vår immanent värld.

 

Berättelsen om änkans son i Nain gestaltar Jesus möte med en sörjande änka som återfår sin döde son. Den innehåller en beskrivning både av Gud som tröstar en sörjande änka men också en händelse som ligger utanför vår kunskapshorisont. Hur kunde det hända frågar vi med all rätt? Vad vi vet så återvänder ingen från döden, men denna berättelse vill sträcka sig bortom vår kunskap om den materiella världen, en tillit bortom allt förnuft.

 

Häromdagen fick en psykolog, en sociolog och en politisk kolumnist frågor om Greta Thunberg. Hur kunde en liten flicka, som bara för något år sedan satt ensam utanför riksdagshuset med ett enkelt plakat, nu med skärpa kritisera världens ledare i FN skrapan i New York? Hon bidrog också till att miljontals människor världen runt demonstrerade för att stödja hennes budskap. Svaren de gav verkade ganska trevande. När obegripliga händelser utspelar sig famlar vi efter förklaringar inom ramen för vår kunskap. Ärligt talat – är inte själva livet en kunskap utanför våra ramar? Visst vet vi till exempel mycket om vår biologiska fortplantning men när det lilla nyfödda barnet slår upp sina ögon och möter vår blick så överraskas vi ändå av livets under. För mig väcker berättelsen om Jesus som Guds son en liknande förundran.

 

Bön: Tack Gud för livets under och din gränslösa närvaro i livets mitt. Amen.