vecka 40 2024 19:e söndagen efter trefaldighet

”…De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.” Mark 12:41-44

Temat för den här söndagen är trons kraft. Den illustreras genom en fattig änka som gav några ören till välgörande ändamål för att lindra andras nöd: ”…hon gav i sin fattigdom allt hon ägde…”. För Jesus var det ett uttryck för styrkan i den osjälviska tron. I ett inledande stycke av denna berättelse varnade han för fariséernas hyckleri. ”…De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull…” Änkan kunde ha varit bitter, för runt omkring henne fanns de som utnyttjade de fattiga för egen vinning och sedan gav bort lite av sitt överflöd. Men den här änkan delade, i tillit och förtröstan, med sig av det hon hade. Jag associerar till gumman i föreställningen ”Gumman och (o)ändligheten” av Andrea Geurtsen – en förnöjd människa vars sociala solidaritet består när de yttre förutsättningarna växlar.

Ofta beskrivs betydelsen av tro som ”en personlig relation till Jesus”. Detta är för mig en avgränsning av trons universella giltighet som då har anpassats efter det kapitalistiska samhällets individualism. Förre ärkebiskopen Antje Jackelén beskriver detta perspektiv som ”jag först, jag en gång till, sedan kommer medmänniskan och till sist relationen till Gud”.

För Jesus är trons kraft den solidaritet som fick den fattiga änkan att ge sina sista kopparslantar till de behövande. Den kristna tron har sitt ursprung i den ofrånkomliga frågan till Kain efter brodermordet: ”Var är din bror Abel? Guds fråga till Kain är den mänskliga och socialt fundamentala frågan om tro som ställs till oss alla. Frågan vidgar i dag betydelsen av några kopparslantar till att gälla de krafter som formar både kyrkor och samhällen: kapitalet, medierna och de politiska krafter som ställs till militära ledares förfogande. Var är din bror Abel? – Vad har vi gjort med den här världen?

Trons kraft är den egenskap hos människan som teologen Jon Sobrino iakttog i samband med jordbävningarna i El Salvador: Fattiga människor gick man ur huset och hjälpte de drabbade att gräva fram hus och ägodelar ur rasmassorna De förband de skadades sår och sörjde med de överlevande. Samma mänskliga reaktion av självöverskridande omsorg fick invånarna i de översvämningsdrabbade områdena i Europa att under sommarens översvämningar hjälpa varandra, öppna sina hem för hemlösa och trösta de hårdast drabbade som var de en enda stor familj.

Trons kraft är det som fick prästen Mitri Raheb att stanna kvar i Betlehem, trots pågående Al Nakba, och att tolka bibeln utifrån det palestinska sammanhanget. Hans kontext utgörs av livet som kristen på palestinsk mark under israelisk ockupation. Utifrån detta perspektiv kritiserar han sin samtids tolkningar av bibelns berättelser och konstaterar: ”nutidens teologi (har) genererat artificiella behov och stängt in de bibliska berättelserna, komplicerat en rekonstruktion av texterna och fört sina läsare vilse från människornas sanna behov och önskningar.” 

För mig är trons kraft den möjlighet som människan har att lyfta sig över den egna horisonten eller kunskapsbubblan och se den andres behov och längtan. Den ger en möjlighet för mänskligheten att lösa det dilemma som vår ekonomiska och sociala diskurs har stängt in oss i och att värdera jordens rikedomar utan räntesatsernas förblindande skygglappar. Trons kraft enar mänskligheten att dela jordens rikedomar i jämlik omsorg där vi alla kan bidra med några kopparslantar.

Bön: Gud låt din kraft drabba oss med insikten om att vi behöver varandra för att överleva det existentiella hot som vi står inför som människor på vår hotade planet. Amen.

• Dela