vecka 43 2021

”…Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus…” Matt 23:37-39 –  24:1-2.

Jesus talade till sina lärjungar om en ny tid, där det som varit heligt och som skapat sammanhang i deras värld ska brytas ned. När lärjungarna pekade på det väldiga tempelkomplexet som representerade en hel kultur och kunskapsordning svarade han ”Se på allt detta – sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner.”

 

För att förstå skillnaden mellan hierarkiskt uppbyggda system och nyskapande liv behöver vi flytta oss bort från de välordnade trädgårdssystemen, med stränga rader av förutbestämd gröda, över till skogsbrynet. I trädgården kämpar trädgårdsmästaren med omfattande rotsystem av allehanda slag. I skogen breder svampskogen ut sitt berikande mycel i ett samspel med den omgivande växtligheten, ett nät av rottrådar som i själva verket är svampen. Det är bara rotskotten i detta mycel som kan förvandlas till en livgivande svampsås. I naturskogens relationer sjuder livets nyskapande krafter och skapar en närmast oförutsägbar miljö. I motsats till skogens myllrande liv producerar mänskliga produktionskrafter kalhyggen och plöjer marken för att låta en enda lönsam art dominera medan naturskogens mångfald och slumpartade artrikedom försvinner.

Vi lever i en omvälvande tid och trodde oss ha funnit en framgångsrik världsordning, men vi har nu upptäckt att den är ohållbar: Vi har utformat en organisation med orättvis fördelning mellan fattiga och rika som förbrukar mångfalden i vår natur och orsakar massutdöende av arter. Jämvikten i hela klimatsystemet har urartat till en planetär kris. I en sådan tid ska vi nog inte låta vår kristna tro domineras av föreställningen om individuell frälsning som skapar avstånd till den andre och utesluter ett ömsesidigt ansvar för mänskligheten. Vi behöver nu lyssna till budskapet om ett rike som inte bygger på avstånd utan på  nära relationer mellan människor, djur, natur och Gud. Nu ska vi söka den samverkan som är inbyggd och förutsatt i själva skapelsen – ett inkarnationens mysterium som överlever våra hierarkiska ordningar och kan skapa ett nytt rike. Vi kan se det avspeglas i markens rotsystem såväl som i trädkronornas rhizom där fåglarna bygger sina nästen, ett Guds rike som finns i själva livet som en dynamisk process.

Jag tror inte vi kan finna meningen med våra liv samtidigt som vi bryter ned livets materiella förutsättningar. Materien är Guds kropp, själva skapandets möjlighet och liv i förändring. Det är som del av detta materiella liv vi kan finna en relation till Gud: Det är som människa Gud visar sig i Jesus, en människa som lever och lider med oss i det ekosystem som skapelsens mysterium utgör.

Bön: Var med oss Gud i denna nyskapande tid där vi kan finna ditt rikes kärlek. Amen