”Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.” Matt 25:1–13
En underförstådd och allmänt accepterad uppfattning om vår värld har varit att universum kan liknas vid en dator där medvetandet är en illusion och att levande organismer bäst beskrivs som AI-maskiner där framtiden är förutsägbar. Den moderna fysiken motsäger dock denna mekaniska världsbild och framtiden är nu mer oförutsägbar än någonsin tidigare. Vi har närmat oss Jesus världsbild som lägger ansvaret för hur framtiden formas på människan.
Efter andra världskriget förstod människorna att krig inte löste några konflikter utan att framtidens utveckling krävde ett internationellt samarbete där ingen använde våld för att utöka sitt territorium. 1945 grundades så FN för att upprätthålla internationell fred och skydda mänskliga rättigheter och internationell lag. Det var en historisk vändpunkt.
Men plötsligt är det som om något gått snett i den stora samstämmigheten om världens framtid. De regionala stormakterna bryter mot det internationella samförståndet och rustar för ett tredje världskrig i sin rivalitet om territorier, havsområden, råvaror, energi och teknik. För en regional stormakt blir det plötsligt, enligt geopolitisk logik, rättfärdigt att expandera på andra staters bekostnad. Därmed hotas den regelstyrda världsordningen som är baserad på FN-stadgan, med dess våldsförbud och mänskliga rättigheter.
Stormakternas kamp om herravälde har förändrat allt. FN:s generalsekreterare förklaras i dag som ”persona non grata” av ett krigförande land och brotten mot internationell lag har blivit mer regel än undantag. Också i Sverige har tron på vapenmakt blivit den ledande strategin och alliansfrihet har bytts ut mot en militär allians för att vi tror oss på detta sätt kunna bevara freden.
Vi tycker oss veta allt om vår tids nödvändiga beslut men kanske har vi likt de oförståndiga flickorna i Jesus liknelse glömt vad som är viktigast inför framtiden. När vi glömmer samförståndet och minskar stödet för klimatomställning samtidigt som vi främjar fossila bränslen och slopar subventioner på grön energiteknik, då liknar vi de oförståndiga flickorna som när tiden var inne inte hade olja till sina lampor.
När stormakterna fördröjer klimatomställningen öppnar det också för andra länder att sänka sina ambitioner. Denna klimatfientlighet som gränsar till förnekelse utgör ett existentiellt hot mot mänskligheten. Efter veckan val av president Trump hotas även Parisavtalet. Detta trots att klimatkrisen visar på ett akut läge med växande orkaner som drar in över Floridas städer och skyfall som dränker befolkningen i Valencia. Då kan det kännas för oss som inte är direkt drabbade som om vi sitter på Titanics förstaklassdäck och väntar på vår tur.
Mot klimatkrisen hjälper inga Patriot luftvärnsrobotar eller målsökande missiler. I stället för kapprustning skulle vi behöva studera vad som händer i havet som inte går att förklara fullt ut. Uppvärmningen av ytvatten ökar och vi ser en inbromsning av värmeutbyte i Nordatlanten. Flera vetenskapliga publikationer visar att vi inte kan utesluta en kollaps av golfströmmen.
Liknelsen om de oförståndiga flickorna som inte hade olja i sina lampor handlar i vår tid om att det snart sker förändringar i världen bortom stormakternas agenda men där naturen själv begränsar handlingsfriheten. När vi överskrider gränsen för fossila utsläpp stängs bröllopsfesten för oss. Då hamnar vi i det som mytologierna beskriver som ett underjordiskt fängelse. Men ännu har inte ropet om brudgummen kommit och det finns tid att hämta olja till facklorna. Ännu vaknar vi i skogsgläntan och hör fåglarnas kvitter och syrsornas läten bland ekar och lindar. Ännu färgas himlen röd i den svala höstkvällen och i skogsbrynet väntar rådjur och rävar på morgonsolens värmande strålar. Ännu finns tid att fylla lamporna med olja.
Bön: Gud hjälp oss att lyssna på din röst i naturens varnande klimatrop och samarbeta för liv och frihet. Amen.