”..ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren”. Luk 4:16-23
I den synagoga som Jesus besökte var det tradition att läsa några verser ur den heliga skriften som innebar att man efter ett år läst hela lagen. Detta liknar vår tradition med kyrkoårets texter i tre årgångar. Jesus blev vid sitt besök i synagogan ombedd att läsa ur skriften: ”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren…” Därefter slutade han att läsa och la ner skriftrullen mitt i en mening. Fortsättningen av vers 2 i Jesaja 31 lyder: ”en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla som sörjer…” Men Jesus läste alltså inte detta och jag undrar om det var ett sätt att visa att vi inte lever i hämndens tid utan i nådens.
Som med många andra händelser i bibeln vet vi inte vad Jesus vill berätta med detta. Men om vi tror att det var avsiktligt kan vi försöka förstå vad det kan betyda. Både i den judiska och den kristna traditionen har man alltid vetat att texterna måste tolkas och man har olika tolkningsmetoder beroende på vilken text det gäller. Man kan läsa texterna bokstavligt, allegoriskt, eller tillämpa en anagogisk tolkning vilket betyder ”upphöjande” och innebär att texten bär på en gudomlig sanning som vid läsningen frigörs i den läsandes tankevärld. På samma sätt som den sammanhållande länken i flocken av kajor som flyger över fälten är ett mysterium är också det som formar ditt jag, utan att du vet hur det gick till, ditt mysterium. Vad som är detta jag, inom vars konturer du vilar och vad som får dig att uppfatta världen på ditt sätt, är ett mysterium. På samma sätt är bibelns sanningar, med löpor och slingor att sträcka sig efter och upptäcka, en hemlighetsfull källa till liv. Där finns den väg som leder till livet.
Kanske var Guds röst inom Jesus en sån tydlig upptäckt av kärlek att han utelämnade hämndens möjlighet. Det är inte i hämnden som glädjebudet till de fattiga finns. Kärlek i ordets vidaste mening innebär inte passivitet utan aktivt motstånd mot hat och förtryck. Den Hinduiske fredskämpen Mahatma Gandhi säger ”Ett blott och bart icke-dödande är inte tillräckligt. Den aktiva aspekten av icke-våld är kärlek. Kärlekens lag fordrar att allt liv betraktas lika, från den minsta insekten till den mest aktade människan.” Den som gör motstånd mot makt och våld måste vara beredd att lida. Kanske det är de personer som flyr ut ur Ryssland för att slippa kriga som gör de viktigaste insatserna för fred. I dag lever 8 miljarder människor på jorden och de som äger världens rikedomar är en mycket liten minoritet. Om den fattiga majoriteten ska nås av Jesus glädjebudskap om befrielse måste den lilla rika minoriteten låta sin rikedom utjämna världens ojämlikhet, till exempel genom en kompensationsfond inom ramen för FN:s klimatkonvention. Fattigdom är inte självvald och inte heller ett uttryck för lathet eller bristande handlingskraft utan resultatet av andras rikedom. Den sammanhållande länken som kan hela världen är kärlek tillämpad som en gränslös rättvisa i ”ett nådens år från Herren”.
Bön: Gud, låt din röst inom oss leda oss på kärlekens väg in i en enad mänsklighet. Amen.