vecka 5/6 2021

”Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade. …`Vad vill du att jag skall göra för dig?` Han svarade: Herre, gör så att jag kan se igen.” Luk 18: 31-43

 

”Innan jag blir blind vill jag ta farväl av det jag kan se som inte är synligt” Lars Norén.

En fotokonstnär fångar upp en dold egenskap i till exempel ett porträtt som är något mer än vad synen eller hörseln registrerar. Det finns något i bilden som jag kan se utan att det är synligt. Det osynliga finner vi med andra ord inte vid sidan av det synliga utan i det.

Det sas om lärjungarna att de inget begrep när Jesus berättade om sitt livs viktigaste skeende. Det vi begriper är beroende av det vi ser med vårt optiska inregistrerande, men för att begripa innebörden behöver vi också en aktiv förståelse, en insikt om varför något händer. Utan denna insikt är vi som lärjungarna blinda för innebörden i det vi ser eller hör. Alla förnimmelser förutsätter en tolkningsakt av något slag.

Lärjungarna hörde vad som skulle hända i Jerusalem men begrep inget. För Matteus som berättar detta utifrån en gammaltestamentlig lästradition har blindhet en metaforisk betydelse av att inte förstå det man hör eller ser. Därför kan man tänka sig att författaren placerar texten om den blinde som får sin syn tillbaka direkt efter Jesus tal vars innebörd var fördolt för lärjungarna. För att förstå det man hör och ser behövs en tolkningsakt, utan den är man blind. Jesus uppgift var att ge oss en tolkningsram för våra liv, att hjälpa oss se. ”Den enfödde sonen, som är i faderns sköte, han har kungjort vad Gud är”. Enligt profeten Jesaja är det ett tecken på det kommande gudsriket att de döva skall höra och ”de blindas ögon se”.

Lars Noréns dagbokscitat fungerar för mig som en ikon som visar att det som inte är synligt är beroende av det synliga: En ikon vars blick möter mig när jag blickar tillbaka och Kristi synliga kropp som visar det osynliga, vad Gud är. Materiellt och andligt lever genom varandra, ansikte mot ansikte, genom två osynlig blickar som korsar varandra – liksom Kristus gudomliga och mänskliga natur sammanfaller i en gestalt, både Gud och människa.

Varken ikonen eller bibeltexten bör uppfattas som en privilegierad plats för det osynligas synlighet. Snarare är det så att den materiella värld som är grunden för hela vår världsbild kan anta en ikonisk karaktär under vissa betingelser. Genom tron på Jesus får vi del i det rike där de blindas ögon ser och kan betrakta världen som platsen där jag möter Gud.

Bön: Herre gör så att jag kan se det osynliga i det synliga och förenas med dig i din närvaro. Amen