Vecka 50, 2011



� Han g�r m�ktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har �vermodiga planer. Han st�rtar h�rskare fr�n deras troner, och han upph�jer de ringa. Hungriga m�ttar han med sina g�vor, och rika skickar han tomh�nta bort�  
Luk. 1:46-55..

Reflektion

N�r en kvinna blir gravid h�nder ofta det som h�nde med Maria, en lyskraft inifr�n och en varm och lugn �vertygelse f�rgar hennes person. Hon �r b�rare av liv och allt annat f�r sina proportioner i skuggan av denna erfarenhet. Det �r en s� ljuvligt varm ber�ttelse som skildrar Marias m�te med den gravida Elisabeth och fostret i Elisabeth sparkar till. Tv� �vermodigt stolta kvinnor som tolkar r�relserna i sin kropp som Guds tilltal. 

Samma stolta �vertygelse ekar i Marias lovs�ng, borta �r os�kerheten �ver graviditetens orsaker och den socialt utsatta position hon levde under. Hennes kropp skulle f�da fram en m�nniska, en Guds tj�nare och hennes historieuppfattning ekar genom de stolta orden som medvetet f�rkunnare att livets Herre har v�nt sin blick till sin ringa tj�narinna.

Fruktan f�r ockupationsmaktens eller tempelherrarnas domar viker undan f�r �vertygelsen att Han som skapar liv i henne ocks� kan st�rta h�rskare fr�n deras troner och upph�ja de ringa. Att lyssna till denna tonart genom historiens larmande h�rskard�men �r att h�ra hoppets ljusa tilltro och f�rtr�stan. Jag tror att Hedvig Person fr�n �lvdalen p� 1700 talet ocks� var gravid n�r hon i ett Sverige d�r �verheten hade all makt och hanterade sina unders�tar med f�rnedring och tv�ng, st�mde upp sin lovs�ng till den himlamonark som var m�ktigare och st�rre �n de monarker som tronade p� Svea rikes taburetter. Lyssna till den stolta och �vermodiga styrka som lyser fram mellan raderna i hennes lovs�ng: 

V�lkommen, o Jesu, du himlamonark,
V�lkommen uti v�ra kojor.
V�lkommen v�r konung och hj�lte s� stark
Och fr�lsa oss ur v�ra bojor.
V�lkommen v�r Gud och v�r k�raste bror.
Vi prise och love Dig Herre s� stor.
V�lkommen hit neder p� jorden.

B�n
O, Gud, medan v�rldens herrar s�tter sin lit till finansmarknadens oordnade v�rld och kompromissar om det gemensamma ansvaret f�r klimatf�r�ndringarna, lyssnar vi till pulsen fr�n f�rstf�derskornas barn och vet att denna tonart fr�n livets kammare b�r ett hoppets tecken fr�n dig som st�rtar h�rskare och skingrar dem som har �vermodiga planer. V�lkommen v�r Gud och v�r k�raste bror att fr�lsa oss ur v�ra bojor. 

Amen

• Dela