”…Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänt bort…” Luk 1: 39-45
Hade jag läst upp denna text i Sveriges Radio så hade jag väl blivit anmäld till radionämnden för partiskhet. Bibeln är partisk för att den tar ställning för de fattiga, hungriga och förtryckta. Detta perspektiv är så starkt att Jesus identifierar sig med denna grupp ”…Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig”. Inte bara Nya testamentet talar om denna grupp i kategoriska termer utan det är genomgående så också i Gamla testamentets böcker. ”Gör slut på allt förtryck hos dig, hot och hån och förtal, om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då skall ljus bryta fram för dig i mörkret…” Den insikt som Jesaja uttrycker här blev i vår tid kategoriserat av FN som ”Mänskliga rättigheter”.
I Sverige är det regeringen som ansvarar för att de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Hur går det ihop med vår nya regerings idéer om ”återvandringspolitik” och indragna permanenta uppehållstillstånd: Du kan bli utvisad ur landet även om du bott här i decennier, arbetat, betalat skatt och har barn i skolan. I Sverige ska vi alltså rensa ut icke önskvärda invånare eftersom de inte anses tillhöra folket. Istället för att ta emot främlingen utser vi denna grupp till syndabockar för kriminalitet och arbetslöshet. I tredje Mosebok skildras ett hedniskt bruk där man offrade eller sände ett djur ut i öknen för att det skulle bära med sig människornas skuld och skam, olycka och ogärningar. Genom detta symboliska offer erbjöds någon form av försoning och förlåtelse. Ritualhandlingen skulle erbjuda bot mot det gift som trängt in i samhällskroppen. Vår nuvarande regering vill, genom att utse syndabockar, visa handlingskraft och folket erbjuds utlopp för sin frustration genom att vi utvisar fattiga människor. Som det står i Kjell Höglunds visa ”Häxprocess”: ”allting går ju ännu inte riktigt som vi vill, så brände vi för säkerhetskull en häxa till.”
Om vi vill vara Jesu efterföljare väljer vi inte ut syndabockar utan lär oss att bära den andres bördor, för att då upptäcka att vi där möter Jesus. Utan ”den andre” kan vi inte bygga vårt samhälle, vi klarar oss inte utan dem till exempel i äldrevården. Det lilla prefixet ”sam-” som i ”samhälle”, berättar för oss om vårt gemensamma ursprung: ”Samme Fader”. Det är förutsättningen för vår sociala välfärd. Ojämlikhet dödar, som Göran Therborn konstaterar i sin bok om jämlikhet. Länder med mindre jämlikhet drabbas i högre utsträckning av tonårsgraviditet, mental ohälsa, droganvändning, kriminalitet, urholkning av samhällskontraktet och en lägre tillit till människor. Detta redovisas också i boken The Spirit Level där det konstateras att det är jämlikheten, inte förmögenheten, som har störst inverkan på ett lands sociala välfärd.
Så det bibliska budet om att älska sin nästa är inte bara för den fattiges skull utan ett recept för hela det samhälle som befinner sig i kris. Som Helder Camara skriver:
Är människorna en börda för dig?
Bär dem inte på dina axlar.
Tag dem till ditt hjärta.